reklam – Sida 3 – Cathrins bokskåp

Studiecirkel Osebol hos Lohrs Pocket MedMera

Lohrs Pocket MedMera har i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan en cirkel med författaren Marit Kapla och hennes bok Osebol. Osebol är en 811 sidor tjock polyfon diktberättelse från byn Osebol i Värmland, som Marit Kapla kommer ifrån. Den bygger på intervjuer med i stort sett alla vuxna invånare i byn, fyrtiotvå stycken, som berättar historien om de hus de bor i och sina liv. Fram träder en bild av människors sorg, glädje, oro och humor.

Under studiecirkeln kommer Marit Kapla att läsa hela boken högt för oss. Första tillfället var igår, och det var magiskt att höra Marit Kapla läsa högt ur sin bok. Boken finns även som ljudbok med författaruppläsning, och det hördes att författaren var mycket bekant med materialet och van att läsa högt ur den. Hon berättade också att hon gör en turné där hon läser högt tillsammans med en musiker.

Här kan du läsa mer om studiecirkeln. Det går bra att komma enstaka gånger, eller resten av gångerna, efter anmälan till Lohrs Pocket MedMera.

På bilden läser Marit Kapla för oss.

Tävling i Tidningen Skriva

Vill tipsa om sommarens stora novelltävling i Tidningen Skriva. Temat är Värme. Tävlingen är öppen för prenumeranter. Ett bidrag per författare om max 10.000 tecken. Första pris är lika många kronor, alltså 10.000.

Här kan du läsa mer om novelltävlingen. Jag kommer att skicka in ett bidrag, det lovar jag!

Bild på dahliarabatten, Botaniska trädgården, Göteborg i början av augusti 2019.

Tågsemester dag 2: Berlin dag 1

Nu är vi hemma igen efter en och en halv veckas tågsemester i Tyskland och Österrikes huvudstad Wien. Bitvis höll vi ett högt tempo – vi besökte till exempel Tysklands fyra största städer på en vecka. (Berlin, Hamburg, München och Köln är rätt svar på den frågan.) Jag tänkte nu i en serie inlägg på bloggen berätta om hur vi har haft det och vad vi har gjort. För vi har verkligen hunnit göra mycket. Jag har åkt nattåg för första gången i mitt liv. Dels mellan Malmö och Berlin, dels mellan Berlin och Wien. Det var märkliga turer.

Mellan Malmö och Berlin ingick en färjetur mellan Trelleborg och Sassnitz, där vi utnyttjade tiden till att äta buffé och handla lite. Sedan stod vi länge stilla på en bangård i Sassnitz, innan vi på småtimmarna rullade vidare mot Berlin, där vi anlände 06.15. Vi tog oss vidare direkt med S-Bahn till vårt hotell på Karl Liebknecht Strasse, nära Alexanderplatz. När vi kom till hotellet vid 7-tiden på morgonen hade vi sådan tur att de hade ett rum vi kunde få checka in på direkt. Vi vilade en kort stund – natten hade nämligen varit ganska sömnlös – duschade sedan av oss Interrail-dammet och åt fin hotellfrukost.

Första dagen tillbringade vi några timmar på Stasimuseet. Vi tog U-Bahn – tunnelbana – först till Frankfurter Allee, som trots vad museet skriver inte är bästa hållplatsen. Vi tog oss ner i underjorden igen och åkte till Magdalenenstrasse, där museet ligger precis vid uppgången. Vi hade löst dygnsbiljett på kollektivtrafiken redan på Hauptbahnhof på morgonen. 7 € kostar den, och det åkte vi lätt för denna första dag.

Stasimuseet ligger på ett stort område som helt var tillägnat underrättelsetjänsten i DDR. Vi kom dit ganska snart efter att de öppnat vid 10. De övriga besökarna var främst skolklasser och turister. För ett par Euro extra kunde vi ta med oss varsin audioguide på svenska på turen. Det var klart värt pengarna – den var mycket informativ och mestadels var den på bra svenska.

Museet var uppdelat efter teman, som till exempel Stasis anställda, Stasis informatörer, spionutrustning – kameror dolda i till exempel knappar och fågelholkar ingick i utställningen. Andra våningen på museet var ministerns våning – fast på den tiden kallades den första våningen, och första våningen kallades övre bottenvåning, för givetvis ska ministern sitta på första våningen. Den våningen såg ut som om ministern bara gått ut och tagit en kaffe, och vi kände igen miljöerna från tv-serien Weissensee, som ju handlar om en familj som är Stasihögdjur. På översta våningen handlade utställningen om DDR:s fall och hur Stasidokument fortfarande pusslas samman efter att ha körts i dokumentförstörare.

Efter museet tog vi U-Bahn till Prenzlauer Berg där vi åt lunch i solen på en uteservering och sedan tog en promenad. Vi gick in i Zionskirche och läste om hur kyrkan och församlingen varit en del av motståndet både på 1940-talet mot nazisterna (Dietrich Bonhoeffer arbetade i kyrkan) och på 1980-talet mot DDR.

Vi tog spårvagnen till Friedrichstrasse, bytte till S-Bahn igen. Jag åkte tillbaka till hotellet och vilade några timmar, medan maken tog sig till Topographie des Terrors och gick igenom utställningen utomhus, som jag inte orkade förra året. När han kom tillbaka till hotellet gjorde vi oss i ordning och åkte till restaurangen Yafo på Gormannstrasse, som vi fått tips om i den trevliga boken Berlin för foodisar av Sara Berg, som vi skaffat på Lohrs Pocket MedMera före avresan. Vår trevliga svenska servitris tipsade om kvällens specialitet: långkokt lamm på hummus. Vi beställde också en sallad på grillade kronärtskockor och squash, och en tomatsallad. Allt med mycket chili. Efter maten, som var både jättegod och mycket, gick vi tillbaka till hotellet (inte långt) och kände oss mycket nöjda med vår första dag i Berlin.

Vi tågluffade ju även förra sommaren. Läs de inläggen med start här, juli 2018.

(Foto av Stasi Museum: Christoffer Monell)

Ny antologi från poeter.se!

Äntligen kommer den nya antologin från poeter.se! Årets tema var Existensialism. Titeln är: Allt är inte SVART VITT En poesiantologi om att vara eller inte vara – människa. Boken är 208 sidor och innehåller nästan 200 dikter av poeter.se:s medlemmar. Jag medverkar med en dikt.

Jag har beställt några exemplar till mig för försäljning. Jag ämnar sälja dem för 150 kr plus eventuell frakt. Kontakta mig via kontaktformuläret vid intresse!

Allt gott inför sommaren önskar jag er, kära läsare! Ät lagom mycket glass och läs minst en bok. Varma hälsningar, Cathrin

Tio år i församlingen

På påsken i år var det tio år sedan jag hittade vägen till Vasa församling. Det är lätt att komma ihåg, eftersom det var den dagen som kyrkans hundraårsjubileum firades med pompa och ståt. Halvvägs in i mässan smög jag mig in, och såg andra halvan från en plats vid ett bord längst bak.

I hela mitt liv har jag känt en dragning till kyrkan. Jag har alltid velat vara en del av en församling, och lära mig mer om tro.

Efter det har mycket hänt. Jag har i många år deltagit i firandet av högmässan, och varit del av Gudstjänstgrupp 5. Jag hjälpte i många år till att koka soppa en stund varannan till var tredje torsdag. Jag har varit med i kören. Jag har varit med i kyrkorådet, och senare församlingsrådet.

Jag har fått många nya vänner, i olika åldrar och med olika bakgrund. Jag har lärt mig mängder om kristen tro. Och min barnatro har befästs och blivit tryggare.

Jag vill dela med mig av en dikt ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem på detta ämne.

Omsluten
Där Du fann mig
Där jag var

På alla sidor
Vippor som gräset
Behövdes Någon som sade
Ja
Ja ja ja ja

Bok Vasakyrkan 100 år 1909-2009 copyright Göteborgs Vasa församling

Allt är en konspiration

Jag har samtidigt läst Kent Wernes bok Allt är en konspiration och sett säsong 7 av Carrie Mathisons öden och äventyr i Homeland. Det är som undertiteln till Kent Wernes bok kallar det: en resa genom underlandet. En resa med anklagelser, misstankar och paranoia.

I säsong 7 av Homeland ser presidenten, Elizabeth Keane, konspirationer mot sitt presidentskap överallt. Samtidigt som många ser henne som toppen av en konspiration. Bland annat en inflytelserik radiopratare, och en senator. Allt snurrar snabbare och snabbare för Carrie Mathison, vars psykiska problem blir allt svårare. Det är rent plågsamt för tittaren att se och höra hur hon mår. Jag kan inte ens titta på vinjetten med dess blinkande ljus och fragmentariska ljud – den stör min känsliga hjärna.

När jag läser Kent Wernes bok är det slående hur mycket av tv-seriens fiktion som bygger på verkliga föreställningar och personer. Där finns rena tokerier, som att världen styrs av rymdödlor. De vanligaste konspirationsteorierna verkar bestå av en gegga av antisemitism, misstro mot överheten och vad Werne kallar ”vardagsparanoia”.

Det är rent skakande att läsa Kent Wernes bok, att försöka sätta sig in i vad människor tror. Till exempel att Lee Harvey Oswald var oskyldig till mordet på John F Kennedy. Buden är många om vem som är skyldig och vad motivet var. Om terrordåd som utförts av andra än det vedertagna, etablerade sanningarna. Att konspirationsteoretikern upplever sig som sanningssägare, någon som genomskådat bluffen. Intelligentare än alla andra. Och hur alla försök att visa att konspirationsteoretikerna har fel anses bevisa att det finns en konspiration.

Och kungen av konspirationsteoretikerna har gått och blivit president.

Både tv-serien och boken är spännande, om än på olika vis. Gemensamt är också att båda berör mig mycket illa.

Tävla hos Skrivfokus

Vill tipsa om ytterligare en skrivtävling, hos Skrivfokus. Om man skriver en motivation på max 70 ord kan man vinna ett skrivpaket, med skrivkurs, presentkort på författartjänst och lyxigt bokpaket.

Jag har redan skrivit ihop en motivering och skickat in. Jag har skrivit en motivation i form av en dikt om skrivande, som jag hoppas kunna dela med mig av så småningom.

Sista dagen för att skicka in ett tävlingsbidrag är den 31 maj. Lycka till!

Läs mer här om du är intresserad.

Skriva poesi – självstudiekurs

Jag går en självstudiekurs i att skriva dikter på skrivarkurser.nu, Tidningen Skrivas kursportal. Kursen är skapad av poeten och författaren Mats Söderlund, och bygger på hans bok Skriva poesi, som kom ut 2017. Jag har läst boken och tycker den är mycket inspirerande och ville därför gärna prova på kursen också.

Självstudiekurs innebär att man inte får någon respons på övningarna från kurslärare, men det finns möjlighet att kontakta läraren vid frågor. Jag har inte gått någon självstudiekurs tidigare, men jag kan tänka mig att göra det igen om jag hittar ett ämne som intresserar mig. Det är inte helt lätt att hitta kurser i att skriva poesi. Jag har tidigare gått kurser på Folkuniversitetet. SkrivarSidan har också självstudiekurser i att skriva poesi, nästa kursstart 7 maj – läs mer här.

Kursen är uppbyggd med Kursbrev med veckans ämne, som sedan fördjupas i lektioner med övningar. Uppgifterna är både att jobba med egna dikter som man tycker är bra, och att skriva nytt material. Här kan du läsa mer om kursen om du är intresserad.

Den här veckan jobbar jag med Kursbrev 5, som behandlar ämnet ”Tema”. Här är min dikt som bygger på ”fråga som upptar mina tankar”.

oförstådd krymper jag undan pressen

ohörd vill jag inte anpassa mig

tills jag inget kan bevisa

och allting är nog

Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen

Sista helgen för utställningen Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen. Äntligen släpade vi oss till Göteborgs Konstmuseum. Om ni har möjlighet att gå dit imorgon och se utställningen på dess sista dag, söndag 17 mars 2019, så vill jag varmt rekommendera den. Här kan ni läsa mer om utställningen.

Verken på bilderna är av Josef Mehoffer, Edward Okun och Stanislaw Wyspianski. Det är första gången som en utställning med polsk konst från sekelskiftet 1900 visas i Sverige.

Liksom de svenska konstnärerna vid samma tid åkte de polska runt i Europa för utbildning och utbyte. Göteborgs konstmuseum skriver att utställningen på det viset kompletterar deras egna samlingar med nordisk konst.

Utställningen innehåller 65 tavlor och många uttryck, från självlysande till mystiska. Jag är glad att jag såg utställningen Mloda Polska och rekommenderar ett besök imorgon för den som har tid.

Konsertbesök – Tomas Andersson Wij

Förra veckan gjorde jag en kraftansträngning och gick på konsert på Göteborgs konserthus, trots trötthet och stukad fot. Konserten var med Tomas Andersson Wij. Han sa under ett av sina långa mellansnack att Göteborgs konserthus är bästa konserthuset i landet, och det gillar vi i publiken.

Vid ett annat tillfälle berättar han att han nyligen firat 20-årsjubileum som artist, och när han får en stor applåd säger han att det är värt en applåd, ”så ute som det har varit att vara en kille med gitarr de senaste tjugo åren”.

Tomas Andersson Wijs texter går lätt att relatera till för mig som är född på 70-talet och uppvuxen i en medelstor stad i Sverige. De miljöer han målar upp i sina sånger kommer jag ihåg från min uppväxt och det är lätt att relatera till bilder av skolan och kompisarna.

Just nu har Tomas Andersson Wij en ny skiva ute. Den heter Splitter och innehåller material som skrivits tidigare. Dels sådant som skrivits till andra artister, dels sådant som inte passat in på tidigare skivor. Jag har lyssnat på den hemma, och den har en stillsam och vemodig ton. Flera av låtarna spelades också under konserten.

Sammantaget är jag väldigt glad att jag gick. Det var en helgjuten och ärlig kväll där Tomas Andersson Wij bjuder på sig själv och personliga, men allmängiltiga, historier. Jag tror att publikens uppskattning också gick fram. Bland det Tomas Andersson Wij berättar under kvällen är att han hade sin första konsert, och sin första publik i Göteborg.

Här är en länk till att se underbara Blues från Sverige på Youtube. Texten är så fantastiskt lågmält humoristisk och samtidigt vemodig, och målar en väldigt träffsäker bild av Sverige. Jag älskar rader som: ”Jenny limmar på webbdesignern/som var popstjärna 92”. Låten kommer från Stjärnorna i oss från 2004 och var ett av extranumren på konserten.