promenad – Cathrins bokskåp

Hjärngympa, skapande och träning

Vad menar vi vanligtvis när vi säger hjärngympa? För mig, och kanske många fler, har det en klang av saker att sysselsätta sig med som kräver kreativitet och minne. Som till exempel korsord, sudoku och pussel. Jag tror att det är vanliga sysselsättningar, och att det ställer krav på de som sysslar med det. Krav på ett annat sätt än att sitta med mobilen eller se på teve.

En annan form av hjärngympa är, givetvis, läsning. Att läsa en bok ställer krav på koncentration, arbetsminne och fantasi. Det övar dessutom upp ditt ordförråd och din empatiska förmåga. Att läsa en bok skapar ett lugnt rum där en nyhetstext stressar och skapar oro.

Att skriva själv är ett sätt att formulera sig och sina tankar som jag verkligen kan rekommendera för den som vill utmana sig. Andra förslag på kreativa sysselsättningar är att skapa kläder, att sticka eller virka, att laga mat eller att odla. Det är något mycket tillfredsställande med att se något växa fram under ens händer och ens blick. Och att kunna visa upp det för andra är också en viktig del, att vara stolt över det man gjort.

Jag har under hösten läst Hjärnstark av psykiatrikern och författaren Anders Hansen, och dessutom sett hans faktaserie Din hjärna i fem avsnitt på SVT (finns på SVT Play). Där berättar han att nya forskningsrön visar att det viktigaste för att bättra på minnet och kreativiteten är att röra på sig. Så lite som en kort promenad kan göra stor skillnad. Jag har installerat en stegräknare på min telefon för att få koll på hur mycket jag rör på mig – det har blivit mindre på senare tid på grund av hälsoläget. Men med ökad medvetenhet om hur viktigt det är tror jag att jag får prioritera upp promenader. Och vågar jag inte gå ute i verkligheten pga yrsel kanske jag kan gå på löpbandet på gymmet.

Jag har förresten tänkt läsa Anders Hansens senaste bok Skärmhjärnan också. Tv-serien berörde även de ämnena lite, med hur mobilerna blir beroendeframkallande och hur vår önskan att få likes bottnar i vårt ursprung i stamgrupperingar på den tiden vi var jägare och samlare, och hur uteslutning från gruppen ledde till döden.

Tågsemester dag 2: Berlin dag 1

Nu är vi hemma igen efter en och en halv veckas tågsemester i Tyskland och Österrikes huvudstad Wien. Bitvis höll vi ett högt tempo – vi besökte till exempel Tysklands fyra största städer på en vecka. (Berlin, Hamburg, München och Köln är rätt svar på den frågan.) Jag tänkte nu i en serie inlägg på bloggen berätta om hur vi har haft det och vad vi har gjort. För vi har verkligen hunnit göra mycket. Jag har åkt nattåg för första gången i mitt liv. Dels mellan Malmö och Berlin, dels mellan Berlin och Wien. Det var märkliga turer.

Mellan Malmö och Berlin ingick en färjetur mellan Trelleborg och Sassnitz, där vi utnyttjade tiden till att äta buffé och handla lite. Sedan stod vi länge stilla på en bangård i Sassnitz, innan vi på småtimmarna rullade vidare mot Berlin, där vi anlände 06.15. Vi tog oss vidare direkt med S-Bahn till vårt hotell på Karl Liebknecht Strasse, nära Alexanderplatz. När vi kom till hotellet vid 7-tiden på morgonen hade vi sådan tur att de hade ett rum vi kunde få checka in på direkt. Vi vilade en kort stund – natten hade nämligen varit ganska sömnlös – duschade sedan av oss Interrail-dammet och åt fin hotellfrukost.

Första dagen tillbringade vi några timmar på Stasimuseet. Vi tog U-Bahn – tunnelbana – först till Frankfurter Allee, som trots vad museet skriver inte är bästa hållplatsen. Vi tog oss ner i underjorden igen och åkte till Magdalenenstrasse, där museet ligger precis vid uppgången. Vi hade löst dygnsbiljett på kollektivtrafiken redan på Hauptbahnhof på morgonen. 7 € kostar den, och det åkte vi lätt för denna första dag.

Stasimuseet ligger på ett stort område som helt var tillägnat underrättelsetjänsten i DDR. Vi kom dit ganska snart efter att de öppnat vid 10. De övriga besökarna var främst skolklasser och turister. För ett par Euro extra kunde vi ta med oss varsin audioguide på svenska på turen. Det var klart värt pengarna – den var mycket informativ och mestadels var den på bra svenska.

Museet var uppdelat efter teman, som till exempel Stasis anställda, Stasis informatörer, spionutrustning – kameror dolda i till exempel knappar och fågelholkar ingick i utställningen. Andra våningen på museet var ministerns våning – fast på den tiden kallades den första våningen, och första våningen kallades övre bottenvåning, för givetvis ska ministern sitta på första våningen. Den våningen såg ut som om ministern bara gått ut och tagit en kaffe, och vi kände igen miljöerna från tv-serien Weissensee, som ju handlar om en familj som är Stasihögdjur. På översta våningen handlade utställningen om DDR:s fall och hur Stasidokument fortfarande pusslas samman efter att ha körts i dokumentförstörare.

Efter museet tog vi U-Bahn till Prenzlauer Berg där vi åt lunch i solen på en uteservering och sedan tog en promenad. Vi gick in i Zionskirche och läste om hur kyrkan och församlingen varit en del av motståndet både på 1940-talet mot nazisterna (Dietrich Bonhoeffer arbetade i kyrkan) och på 1980-talet mot DDR.

Vi tog spårvagnen till Friedrichstrasse, bytte till S-Bahn igen. Jag åkte tillbaka till hotellet och vilade några timmar, medan maken tog sig till Topographie des Terrors och gick igenom utställningen utomhus, som jag inte orkade förra året. När han kom tillbaka till hotellet gjorde vi oss i ordning och åkte till restaurangen Yafo på Gormannstrasse, som vi fått tips om i den trevliga boken Berlin för foodisar av Sara Berg, som vi skaffat på Lohrs Pocket MedMera före avresan. Vår trevliga svenska servitris tipsade om kvällens specialitet: långkokt lamm på hummus. Vi beställde också en sallad på grillade kronärtskockor och squash, och en tomatsallad. Allt med mycket chili. Efter maten, som var både jättegod och mycket, gick vi tillbaka till hotellet (inte långt) och kände oss mycket nöjda med vår första dag i Berlin.

Vi tågluffade ju även förra sommaren. Läs de inläggen med start här, juli 2018.

(Foto av Stasi Museum: Christoffer Monell)

Tio meter mellan hägg och syren

Vi var ute på promenad på helgdagen i onsdags. Både hägg och syren blommade, och vi funderade på det gamla talesättet ”stängt mellan hägg och syren”. Så här skriver Wikipedia:

”Den ofta citerade historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” är relativt sentida, inte belagd förrän på 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser. Inte heller platsen för företeelsen är säker. Historien kan vara en vandringssägen i sin helhet.”

Det är i alla fall ett talesätt som många kan. Sant är att i år hade både hägg och syren slagit ut samtidigt och blommade på många ställen i staden. Bilderna är från gångvägen på Brunnsgatan. Och sant är att i år, 2019, skiljer bara tio meter mellan hägg och syren.