konstamatör – Cathrins bokskåp

Tågsemester dag 5 – Wien dag 2

Andra dagen i Wien försökte vi vara på konstmuseet Leopold Museum runt öppningsdags. Vi tog oss enkelt dit med tunnelbanan. Väl inne på museet var det vi och en skolklass som hängde i foajen. Vi köpte biljetter av en dam som hade en bok i knäet, och gick in. Vi saknade en guide för vad varje våningsplan innehöll och frågade en vänlig vakt, som rådde oss att börja högst upp – där började utställningen kronologiskt. Så vi tog hissen till översta våningen.

Väl där inleddes utställningen med hur det såg ut i Wien runt 1890. Det rummet innehöll bland mycket annat verk av Hans Makart och en ungdomstavla av Gustav Klimt. Sedan följde Wiener Sezession, Wiener Werkstätte, Gustav Klimt och tavlor, smycken och möbler av Koloman Moser.

Efter lunch på museet – fläskstek med knödel och alkoholfri weissbier – fortsatte vi med museets omfattande samlingar tavlor av Egon Schiele.

De två våningar av Leopold Museum vi besökte var verkligen ett vittnesbörd om den fantastiska skara konstnärer, författare och vetenskapsmän som verkade i Wien runt sekelskiftet 1900. Samlingen av konst och konsthantverk här är enastående och det är slående hur mycket som ändå stannat i staden.

Därefter delade vi upp oss. Maken åkte till Heeresgeschichtliches Museum – militärhistoriska museet – nära vårt hotell. Jag gick en stund till på Leopold Museum och därefter tog jag spårvagn till hotellet och vilade. På kvällen åt vi bagels och sedan Sachertorte med Wiener Melange. Kvällen avslutades med en timmes bussrundtur till Wiens sevärdheter som utgick från Operan och tog oss förbi Donau, Pratern och Schönbrunn.

Tågsemester dag 4: Wien dag 1

Väl framkomna med nattåget till Wien gick vi till hotellet, som låg alldeles vid stationen, och lämnade våra väskor i bagagerummet. Vi tog en kopp kaffe och en pistage/hallonbrownie på Hauptbahnhof medan vi planerade dagen, och bestämde oss för att ta en tur med Hopon-Hopoff-bussen.

Vårt tänkta mål med bussen var en promenad i Schönbrunns slottspark. På vägen dit öppnade sig himlen i ett ösregn. Vi gick av vid Schönbrunn, men gick på nästa buss som kom en kvart senare. Vi beslutade oss för att kasta om vårt tänkta program och istället titta på tavlor på Schloss Belvedere. Dit kunde vi också ta oss med den röda turbussen.

Schloss Belvedere är indelad i tre museer: Oberes Belvedere, Unteres Belvedere och Belvedere 21. Biljett kan köpas till ett eller alla museerna, och köps i ett fristående hus där även museishopen är inrymd.

Oberes Belvedere har de mest kända verken, som exempelvis Gustav Klimts Kyssen, som är den tavla man annonserar flitigt med på stan i Wien. Man har även fler verk av Klimt, Schiele och Kokoschka, för att nämna några. Vi gick till Oberes och Unteres Belvedere. I Unteres Belvedere, som var den del av slottet som inrymde bostäderna när slottet var bebott och är sevärt av den anledningen, pågår för närvarande (till september 2019) en utställning med den amerikanska konstnären Kiki Smith. Där finns även i de gamla stallarna en fin samling medeltida kyrkokonst.

Oberes Belvedere hade (förstås) fantastisk konst. Det var dock en helt ny upplevelse för mig att människor står fem personer tjockt framför tavlan och försökte ta selfies med den. Somliga till och med då de kysstes framför den. Jag har svårt att förstå det, men jag är kanske inte tillräckligt beroende av sociala medier. Vi köpte istället med oss den tunga boken på bilden, med garanterat bättre bildkvalitet.

Lunch åt vi på Oberes Belvedere. Vi hade tur som fick ett bord då vi kom. Jag åt poke bowl med rökt lax, maken åt gulaschsoppa. På kvällen orkade vi inte gå så långt från vårt hotell och ville äta österrikiskt. Vi hamnade på Der Ringsmuth där vi blev väldigt väl förplägade.

Tidigare inlägg i serien, om Berlin här och här. Om förra årets semester med besök på bland annat Muchamuseet i Prag här.

Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen

Sista helgen för utställningen Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen. Äntligen släpade vi oss till Göteborgs Konstmuseum. Om ni har möjlighet att gå dit imorgon och se utställningen på dess sista dag, söndag 17 mars 2019, så vill jag varmt rekommendera den. Här kan ni läsa mer om utställningen.

Verken på bilderna är av Josef Mehoffer, Edward Okun och Stanislaw Wyspianski. Det är första gången som en utställning med polsk konst från sekelskiftet 1900 visas i Sverige.

Liksom de svenska konstnärerna vid samma tid åkte de polska runt i Europa för utbildning och utbyte. Göteborgs konstmuseum skriver att utställningen på det viset kompletterar deras egna samlingar med nordisk konst.

Utställningen innehåller 65 tavlor och många uttryck, från självlysande till mystiska. Jag är glad att jag såg utställningen Mloda Polska och rekommenderar ett besök imorgon för den som har tid.

Ny termin på Göteborgs konstförening

Vårens program från Göteborgs Konstförening kom i veckan. Det innehåller bland annat en dagsresa till Louisiana i Danmark, besök på Röhsska när de nyöppnar, en tur till Ringhals för att se konstsamlingen där och tre gallerivandringar. Årsmöte i april som vanligt. Och utställningar i stora och lilla galleriet på Södra vägen 2.

Vi har haft tur nu på höstterminen och vunnit två tryck på lotteri i samband med utställningar. Trycken är fortfarande hos ramaffären, vi ska hämta dem i nästa vecka.

Om du är intresserad av Göteborgs konstförening kan du hämta ett program på Södra vägen 2, eller titta på det här. Du kan även bli medlem på hemsidan.

Upplevelse på Konstmuseet

Med diktgruppen Dikt och verklighet från Frivilligcentralen Oscar har jag haft en annorlunda upplevelse på Göteborgs Konstmuseum. Vi gick dit vid öppningsdags, beväpnade med anteckningsböcker och pennor, för att skriva en dikt om en tavla som berörde oss.

Två veckor senare – alltså igår – besökte vi på nytt Konstmuseet, gick till tavlorna ifråga, och läste våra dikter för varandra.

Det visade sig att tavlan jag hade valt – Hemkomsten av Carl Kylberg – var jag inte ensam om att ha skrivit om, utan det hade även Mariette gjort. Här är min dikt:

Gud give att jag

Inte mister spåret

Mister språket

Innan tiden gått

Att jag inte tappar hoppet

Längtan till det världsliga

Kärleken till de mina

Låt mig vilja stanna

Kunna njuta

Ännu en tid

Av det som finns här

Det var en rolig utmaning att skriva en text till ett konstverk, och jag kan verkligen rekommendera det. Kanske går det att skriva på samma vis till ett musikstycke? Bara fantasin sätter gränserna!

Chiharu Shiota: The Distance

I onsdags var jag med Göteborgs Konstförening och såg Chiharu Shiotas verk The Distance på Göteborgs Konstmuseum. Vi fick en jättefin introduktion och guidning av Elisabeth Lindstrand. The Distance visas där sepember ut. Och jag kan bara uppmana dig som är i Göteborg att se detta fantastiska verk.

Chiharu Shiota (f. 1972) i Japan, verksam i Berlin sedan 1996. The Distance är en installation av röda garntrådar som går kors och tvärs i en enorm sal och svarta stolar inlånade från vanliga hem. När jag stod där i rummet under de låga trådarna upplevde jag en stark känsla av kroppslighet. Den röda färgen och det tunna garnet får mig att associera till blodkärl, sårbarhet och hur våra kroppar som människor fungerar likadant.

Den egna kroppen använde Shiota i sina tidiga verk, performanceverken Becoming Painting, där hon täckte sig själv med giftig, röd emaljfärg, som tog månader att slitas bort, och Try and Go Home, där hon rullade naken i en lergrop. Fotografier från dessa performanceverk fanns utställda på konstmuseet.

Installationen Where are we going?, med svarta och vita farkostliknande strukturer kryper nära oss uppifrån och utifrån. Som att vi är betraktare på bottnen och ser båtar passera på en upprörd sjö ovanför oss.