Läsning i coronatider: Nu är allt vi har

Jag var i början av mars på tyst retreat på Styrsö. Tid i tystnad är för mig tid för läsning och reflektioner – förutom tidebönerna och mässan vi hade tillsammans.

På retreaten läste jag Robert Erikssons bok Nu är allt vi har (2016). Robert Eriksson är pastor och föreståndare i Betlehemskyrkan här i Göteborg.

Nu är allt vi har – det är en titel som känns brännande nu i coronatider. Det är enligt författaren receptet på att känna sig verkligt levande. ”Varken det förflutna eller framtiden existerar ”, står det på baksidan. Boken tar avstamp i Predikaren i Bibeln – verser från Predikaren omger de olika delarna av Nu är allt vi har. ”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.” Predikaren känns lätt som en väldigt dyster bok, men det argumenterar Eriksson mot.

I centrum av boken står att göra det som är ens sanna identitet. ”Hur skulle mitt liv se ut om jag inte arbetar och umgås med mina närmaste för att bli älskad, utan för att jag redan är älskad?” Svaret på det är vår sanna identitet. Och, som Robert Eriksson påminner oss: vi är redan älskade.

Robert Eriksson levandegör en kväll på Ullevi med Foo Fighters – den legendariska där Dave Grohl föll av scenen. ”Så skört är livet. Och det vet vi alla innerst inne.” Desto starkare blir känslan när Grohl kommer tillbaka till scenen och fansen, och man får dela den stunden. Robert Eriksson ger även i andra böcker exempel på populärkultur när han pratar om tro: till exempel Hungrigt hjärta (2018), där utgångspunkten är låtar av Bruce Springsteen. Den står på min att läsa-lista.

Men visst är det nyttigt att påminnas om att leva mer i nuet – så här i livet med hotande sjukdom mer än någonsin. Och jag är glad för att ha Robert Erikssons bok som sällskap när jag begränsar mina kontakter.

Att göra hemma. Rashomon.

Till att börja med: jag är inte sjuk. Lite snuvig. Så jag stannar hemma. Av omtanke om mig själv och andra. Så jag tänkte börja en serie på bloggen med saker att göra hemma.

Jag går en skrivkurs på nätet (Masterclass för Margaret Atwood) där jag tips om att se Rashomon (svensk titel Demonernas port) (1950) av Akira Kurosawa och lägga märke till berättarröst och struktur. Det hände sig så att vi hade den i vår samling dvd-filmer (tack vare maken). Så den såg jag om igår kväll.

Rashomon utspelar sig i 1100-talets Japan. Filmen berättar samma händelser (en våldtäkt och ett mord) ur tre synvinklar, som motsäger varandra. Scenen är en domstol, och den mördade hörs genom ett medium. Vem talar sanning? Och till slut blir frågan: vad är sanning?

Det sättet att berätta en historia på film var nytt 1950. Senare har det använts i filmer som De hänsynslösa (Reservoir Dogs), De misstänkta (The Usual Suspects), och Spring Lola. (Maken lägger till I sanningens namn Courage under fire) med Meg Ryan och Denzel Washington till listan). Filmen blev Akira Kurosawas genombrott utanför Japan och början på en lång karriär. Den är en milstolpe inom filmen. Den blev senare en pjäs på Broadway och en amerikansk nyinspelning gjordes.

Att se film är ett förslag på något att göra hemma i isolering. Rashomon hade vi hemma, på dvd med engelsk text. Kanske finns den, eller något av de andra tipsen, att hitta på någon streamingtjänst?

Uppdatering: Demonernas port finns att strömma på biblioteket, Cineasterna. Länk här. https://www.cineasterna.com/sv/library/82/search?search=Demonernas+port+

(Källor: Rashomon Special edition, Book extracts, Wikipedia )

Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen

Sista helgen för utställningen Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen. Äntligen släpade vi oss till Göteborgs Konstmuseum. Om ni har möjlighet att gå dit imorgon och se utställningen på dess sista dag, söndag 17 mars 2019, så vill jag varmt rekommendera den. Här kan ni läsa mer om utställningen.

Verken på bilderna är av Josef Mehoffer, Edward Okun och Stanislaw Wyspianski. Det är första gången som en utställning med polsk konst från sekelskiftet 1900 visas i Sverige.

Liksom de svenska konstnärerna vid samma tid åkte de polska runt i Europa för utbildning och utbyte. Göteborgs konstmuseum skriver att utställningen på det viset kompletterar deras egna samlingar med nordisk konst.

Utställningen innehåller 65 tavlor och många uttryck, från självlysande till mystiska. Jag är glad att jag såg utställningen Mloda Polska och rekommenderar ett besök imorgon för den som har tid.

Lycka/olycka

Lördagslunchens lyckokaka säger: ”Today is an ideal time to water your personal garden”. Vad den har missat är en stukad fot sedan i söndags, som får mig att gå lite stolpigt. Det har ju i och för sig lett till att blommorna inte fått vatten på grund av risken för spill. Jag ska be maken ta ett varv med vattenkannan idag. Jag har foten i högläge i soffan. Men jag kämpade mig ner till stan med kryckor. Jag tycker jag förtjänar en kopp te.

En mening om dagen

Ibland måste man ta ett steg bakåt och skruva ner förväntningarna lite. Jag skulle gärna vilja tro att jag är den sortens person som kan skriva tre sidor morning pages varje morgon. Men sanningen är att det är jag inte. Åtminstone inte just nu. Eller om det bara är så att jag inte prioriterar det.

Istället hittade jag den här skrivboken, där man ska sammanfatta sin dag i en mening. Kanske är det en godkänd början? Jag tror på att börja smått och förhoppningsvis bygga ut mitt självförtroende.

Det är faktiskt inte det enda jag har skrivit idag. Jag har jobbat på en novell på en sida till Liv i Sveriges tävling på temat Inte som jag tänkt. Läs gärna mer om den här. Deadline 16 januari.

Önskar alla ett gott nytt skriv- och läsår. Skrivboken En Mening om dagen – Min TreÅrsdagbok från Nicotext hittade jag på Designtorget. Finns även på Lohrs Pocket MedMera, Göteborg.

Hittat på stan

Idag på första dagen 2019 tog vi en morgonpromenad till Haga. Till att börja med var vi ganska ensamma ute. Men när vi vände och gick hemåt hade många fler flanörer tillkommit.

En blek vintersol, som ändå värmde något lite, lyste på oss. Vinden hotade att dra ner takpannor och grenar, och vid ett tillfälle, på Vasagatan, tyckte vi att vi hörde hur något slog i backen.

Idag var promenadtempot högt, och jag tvingades till slut sätta mig på en bänk och vila en stund. Mitt sällskap visade då den här målade stenen som låg på ett fönsterbleck för mig. Citatet från Stephen Hawking lyder i översättning: ”Kom ihåg att se på himlen och inte ner på dina fötter.”

Jag tar gärna det som mitt motto för 2019. Det finns så mycket fantastiskt att se, om vi bara vågar släppa rädslan och försiktigheten en stund.

Jag vill citera några rader ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och önska alla bloggläsare ett fint år 2019:

”Och djupet

och det oängsliga

faller som en solglimt

genom mosaikfönstret

Välkommen”

Hela kyrkan sjöng

Vi var i Vallerstad kyrka på annandagen och sjöng advents- och julsånger med Vallerstad Vokalensemble, Ingemar Hjerten på cello, Fredrik Alf på piano och liturg Petra Regnstrand. Vi har hittat den här programpunkten i det blad med alla gudstjänster i jul i Östergötland som mina föräldrar fått i brevlådan. Och jag ville vara med på någon av Petras gudstjänster i jul. Vi är gamla skolkamrater med ett gemensamt musikaliskt förflutet i Platens pipare, och vi var med på hennes prästvigning i juni.

Vi var på plats en halvtimme innan, eftersom slätten utanför Skänninge är en totalt vit fläck på kartan för mig. Trots att jag är uppvuxen i Östergötland har jag aldrig varit här förut. Varför skulle jag? På den tiden tog vi bara bussen till Linköping då och då. Staden hade sin lockelse – inte landet. Google maps hjälper oss dock att hitta rätt, och vi klarar det på första försöket.

Kyrkan badade i solsken, och där inne repeterade vokalensemblen. Vi tog ett försiktigt varv på kyrkogården, eftersom det var is och mycket halt. Kyrkogården var vacker, med en staty som påminde oss om Bo Setterlinds dikt om den gamle odalmannen: Döden tänkte jag mig så. Därefter sätter vi oss i kyrkbänken och njuter av repetitionen.

När klockan slår elva är vi väl ett trettiotal i kyrkan. Jag sjunger så starkt jag kan. Jag njuter av att sjunga och de flesta av psalmerna är välbekanta. Några exempel är Bereden väg för Herran, Hosianna, Det är en ros utsprungen, Ej upplysta gårdar och Dagen är kommen.

Vi åker tillbaka till Motala lätta i sinnet efter en trevlig timme, och tänker på Petras ord om att Gud kommer till oss hela tiden, och att portarna som ska öppnas är i våra hjärtan.

Bilden föreställer snideri från Vallerstad kyrka. Lubeckarbete, 1400-tal viskar en av kyrkobesökarna till mig när jag fotograferar.

Bokbytarklubben – en trevlig ide

Jag vill göra reklam för Bokbytarklubben. Varje månad kan du anmäla dig till att skicka och ta emot en bok från en ny bekantskap någonstans i Sverige. Du kan läsa mer här (Instagram).

Bilderna är det paket jag skickat respektive fått i brevlådan i december. Anmälan är sista veckan i månaden.

Ostprovning

Igår kväll var vi på ostprovning på Aschebergsgatans Ost & Delikatesser. Presentkort på provningen var makens födelsedagspresent från familjen förra året. Äntligen har vi lyckats få till att boka in oss, till ett av årets sista tillfällen.

Vid 19-tiden hälsade Cecilia välkomna till oss sammanlagt fjorton personer, som slagit oss ner vid bordet mitt i butiken. Där stod dukat med första omgången för provning: vitmögelostar. Till detta ett vitt vin, ett rött vin och ett litet glas portvin. Till oss som ville ha ett alkoholfritt alternativ bjöds Jus de Pommes, ekologisk äpplemust. Ett bra tips till den kommande julens ostbricka!

Totalt fick vi prova tio olika ostar ur fem kategorier: vitmögelost, getost, kittost, hårdost och blåmögelost. Som tillbehör, förutom drycken, serverades tre olika marmelader, kex och bröd, och bitar av gurka och sharonfrukt. Vi provade, skickade och pratade. Cecilia guidade oss kunnigt men ändå lättsamt, och lyhört för de frågor som ställdes vid bordet.

Efter två timmar gick vi hem, mätta, upprymda och med mängder av ny kunskap och information.

Bild från ostprovningen 28 nov. på Aschebergsgatans Ost & Delikatesser.

Reklam för julens konserter och gudstjänster

Jag vill passa på så här i veckan som leder oss fram till första advent och kyrkoårets början att göra reklam för julens konserter och gudstjänster i Vasakyrkan, Göteborg. Vi börjar på fredag och lördag med Chalmers sångkörers sedvanliga julkonserter fredag kväll och lördag lunch. Sedan lördag kväll sjunger vi gemensamt med kyrkans körer, musiker och orgel in advent. Sedan som vanligt högmässa på söndag förmiddag.

Du kan (förhoppningsvis, jag är inte helt klar på om detta funkar att klistra in) se hela programmet här. (Nedladdning)

(Bild: Vasa församling)