läsande – Cathrins bokskåp

Kristian Lundberg in memoriam

Jag har en halvläst bok av Kristian Lundberg på bordet. Den var så tung att läsa i vinter, så mycket motstånd att den inte ligger överst i högen längre. Den är fortfarande halvt oläst när jag hör nyheten om hans bortgång.

Kristian Lundberg skildrade modigt en värld som många av oss är beroende av men inte känner till tillräckligt mycket om. Eller kanske håller ifrån oss. Leveranserna av bilar i hamnen i Malmö. Att förlora vänner till missbruk. Flyktingförvaren. Uppväxten som han skildrat i så många böcker.

Och så den jag ännu inte läst färdigt. Sånger vid avgrunden. En bok om att efter år av drogfrihet återfalla. Och falla. Om köerna utanför härbärget på nätterna. Om att bära allt man har kvar i påsar, och leta efter någonstans att hålla till om dagarna. Om att bara förmå skriva tio minuter åt gången. En så viktig bok. Och så outhärdlig.

Jag läser några sidor ur Vi är de döda, nu snart, från 2014. Om jag minns rätt var det min ingång till hans författarskap. Tack för allt, Kristian Lundberg.

Boktips: Stormfågel

Jag har tidigare med stort intresse läst Lena Ebervall och Per E Samuelssons böcker om svenska rättsskandaler och rättsövergrepp. Serien består sedan tidigare av titlarna Ers Majestäts olycklige Kurt, Mördaren i folkhemmet, Bombmannens testamente, Florence Stephens förlorade värld och Domardansen.

Böckerna är mer spännande än fiktion. Läsningen av dem är ofta förenad med en rejäl dos frustration och ilska över hur vårt svenska samhälle har fungerat eller inte fungerat historiskt.

Av de tidigare böckerna hade jag av personliga skäl en särskild dragning till den om Florence Stephens. Min morfars syster jobbade nämligen på Huseby i mycket unga år. Därför har Florence Stephens historia blivit en del av släktens mytologi. Huseby bruk låg nära den plats i Småland där morfars familj bodde, och jag har besökt bruket en sommar som barn.

Nya boken Stormfågel behandlar Jane Horneys öde. Jane Horney var en ung svensk kvinna med ett stormigt liv som ofta tog henne till Berlin och det ockuperade Danmark under andra världskriget. Hon var gift med Aftonbladets Berlinkorrespondent. Hon förefaller ha varit en person med starka känslor, och i avsaknad av försiktighet vad gällde den egna säkerheten. Kanske kan man säga att hon verkar ha varit lite naiv. Men det är lätt att göra det med facit på handen: andra världskriget har ju varit en avslutad historia hela mitt liv. Att försöka navigera bland dessa dunkla maktmänniskor måste ha varit så fruktansvärt utmattande.

Jag minns från min barndom att det ofta var artiklar om Jane Horney i veckotidningarna jag slukade vid besök hos farmor, och mormor och morfar. Vad jag inte helt kan dra mig till minnes är vilken typ av dom tidningarna på 1980-talet förkunnade över Janes öde. Jag tror att ordet ”spion” förekom. Jag tror mig minnas en fördömande ton. Men också att artiklarna förutsatte en förförståelse som jag saknade.

Maken säger att det gick en tv-serie om Jane Horney på 1980-talet. Den har jag i så fall inte sett. Klart står, när man läst boken av Ebervall och Samuelsson, att Jane Horneys fiender fick skriva hennes eftermäle. Att deras bild blev den officiella. I Stormfågel försöker Lena Ebervall och Per E Samuelsson ändra på historieskrivningen. Jag hoppas att riktigt många läser den här boken, och att berättelsen om Jane Horneys verkliga liv får genomslagskraft.

Boktips: The Shape of Darkness av Laura Purcell

Jag har följt Laura Purcells skrivande i hennes tre tidigare böcker: The Silent Companions, The Corset och Bone China. I The Shape of Darkness överträffar hon sig själv och sätter en helt ny standard för modern gotisk skräck.

Boken utspelar sig i Bath på 1850-talet. Den är instängd på ett vis som antyder vår egen smittodrabbade tid. Romanens huvudperson, Agnes Darken, lämnar vid enstaka tillfällen sitt hem men flera andra personer är begränsade i sitt rörelseutrymme. Till exempel mediet Pearl, också känd som The White Sylph. Hon är inlåst av sin syster, som utnyttjar hennes förmågor och utmattar henne för ekonomisk vinning. Det finns bara fattigdom i boken, ingen förmår hjälpa någon annan på riktigt. Människor som lämnar sina hem möts på en gata som är full av faror och smuts – till exempel tömmer Pearl sin potta från övervåningen ut på gatan. Och på gatan och i vattnet upptäcker man gång efter annan döda kroppar.

Agnes klipper silhuetter i svart papper – en konst som håller på att konkurreras ut av fotografier. Där finns ett hot för Agnes i att inte längre kunna försörja sig och sin familj, bestående av modern och systersonen, på sin konst, som inte möter samma efterfrågan längre. Samtidigt besöks hon av polisen, som konstaterar att en av de döda haft en tid hos henne inskriven i sin kalender. Detta kommer ut i tidningen – hur kommer det att påverka potentiella kunder? Och Agnes finner bilden hon gjort av den döde, skrynklig och skadad. Har detta faktum något samband med dödsfallet? För att få veta mer söker hon kontakt med mediet Pearl.

The Shape of Darkness är en fin skildring av instängdhet, oro och människans benägenhet att söka efter mönster i händelser och dra slutsatser utan täckning. Även om den utspelar sig i viktorianska England ger den en fin bild av vår samtid. Och den är faktiskt rysligt otäck. Laura Purcells böcker finns inte översatta till svenska.

Läs mer om boken på SF-bokhandelns hemsida: https://www.sfbok.se/produkt/the-shape-of-darkness-211264

Läs Ögonblick av galenskap nu!

Läs Ögonblick av galenskap nu – det tänker jag göra! Jag är mycket nyfiken på hur övriga författare i antologin har tolkat temat. Totalt i antologin medverkar 24 författare i alla åldrar.

Min novell, Vaktavlösning, handlar om psykisk ohälsa. Det är ett av de ämnen jag vanligtvis skriver om, jag vet, men det är otroligt viktigt för mig att skriva om det. Jag hoppas att mina tankar kring det kan få läsaren att tänka efter, och kanske få veta något nytt om psykiska besvär. Det passar bra av den anledningen att prata om det i fiktionens form.

Senaste novellantologin jag medverkar i, Ögonblick av galenskap, finns nu ute. Jag har ett antal för försäljning, med eller utan signering. Tveka inte att kontakta mig så löser vi överlämning eller leverans med post! Boken kostar 180 kr, frakt går på 59 kr.

Boktips: Till det bittra slutet

Till det bittra slutet är en thriller av Eva Dolan. Av henne har jag tidigare läst Lång väg hem och Efter din död. Till det bittra slutet är fristående från hennes serie deckare med kommissarie Zigic och kriminalinspektör Ferreira.

Till det bittra slutet utspelar sig i London. En våg av rivning och nybyggnation rasar genom staden, och några invånare i ett höghus vägrar flytta. Där är scenen där boken utspelar sig.

Vi får i boken följa två kvinnor. Ella Riordan är en ung samhällsaktivist som blivit känd när hon misshandlats av polis i samband med en demonstration. Hon är en bloggare med tiotusentals följare och ställer till med en stor fest för att fira att hennes projekt blivit finansierat. Molly är en aktivist och fotograf i sextioårsåldern, som ska delta i projektet. Under festen går något mycket snett. Och kvinnorna står med en gemensam hemlighet som när som helst kan avslöjas.

Vi får följa Molly framåt i tiden efter händelsen, och Ella bakåt, tills bakgrunden till händelsen står klar för både läsaren och Molly. Boken är mycket spännande, och sättet den berättas på ökar intresset för historien. Boken berättar om situationen i London och fler storstäder, där de som jobbar i stan inte har råd att bo där. Till det bittra slutet är en spännande och intressant bok, som jag varmt rekommenderar.

Läsning i coronatider: Nu är allt vi har

Jag var i början av mars på tyst retreat på Styrsö. Tid i tystnad är för mig tid för läsning och reflektioner – förutom tidebönerna och mässan vi hade tillsammans.

På retreaten läste jag Robert Erikssons bok Nu är allt vi har (2016). Robert Eriksson är pastor och föreståndare i Betlehemskyrkan här i Göteborg.

Nu är allt vi har – det är en titel som känns brännande nu i coronatider. Det är enligt författaren receptet på att känna sig verkligt levande. ”Varken det förflutna eller framtiden existerar ”, står det på baksidan. Boken tar avstamp i Predikaren i Bibeln – verser från Predikaren omger de olika delarna av Nu är allt vi har. ”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.” Predikaren känns lätt som en väldigt dyster bok, men det argumenterar Eriksson mot.

I centrum av boken står att göra det som är ens sanna identitet. ”Hur skulle mitt liv se ut om jag inte arbetar och umgås med mina närmaste för att bli älskad, utan för att jag redan är älskad?” Svaret på det är vår sanna identitet. Och, som Robert Eriksson påminner oss: vi är redan älskade.

Robert Eriksson levandegör en kväll på Ullevi med Foo Fighters – den legendariska där Dave Grohl föll av scenen. ”Så skört är livet. Och det vet vi alla innerst inne.” Desto starkare blir känslan när Grohl kommer tillbaka till scenen och fansen, och man får dela den stunden. Robert Eriksson ger även i andra böcker exempel på populärkultur när han pratar om tro: till exempel Hungrigt hjärta (2018), där utgångspunkten är låtar av Bruce Springsteen. Den står på min att läsa-lista.

Men visst är det nyttigt att påminnas om att leva mer i nuet – så här i livet med hotande sjukdom mer än någonsin. Och jag är glad för att ha Robert Erikssons bok som sällskap när jag begränsar mina kontakter.

Läsning i coronatider: Det här kommer göra ont

Härom natten satt jag uppe till två och läste Adam Kays memoarer från AT- och ST-tjänstgöringen: Det här kommer göra ont. Bokens omslag marknadsför den som ”Den hysteriskt roliga bästsäljaren”. Det är ingen överdrift.

Trots att maken har släckt lampan kan jag knappt hålla mig från att läsa valda delar högt för honom. Det här är ingen bok att läsa offentligt: den riskerar att framkalla gapskratt.

Boken består av dagboksanteckningar från brittiska sjukhus, där Adam Kay gjorde några riktiga hundår som obstretiker och gynekolog. Han verkar ha bott på sjukhusen – dessutom får han byta placering fyra gånger, enligt NHS system. En av gångerna förväntas han till och med inställa sig på ett nytt sjukhus innan han gått av sitt sista skift på det gamla.

Han har en enorm medkänsla med sina patienter – något mindre med deras partners. Cheferna inom vården och politiker har han mindre till övers för – han konstaterar att parkeringsautomaterna utanför sjukhuset har högre timlön än han själv. Han berättar om missade bröllop, om att gå på en patients begravning – som cheferna inte ville han skulle göra – och om alla sjuka saker han får se på akuten. Misslyckade sätt att framkalla värkar, tokiga idéer för förlossningar.

Idag jobbar inte Adam Kay som läkare. Istället skriver han manus till teveserier (mestadels inom komedi).

Det här är ingen läsning för känsliga. Det är en grafisk och öppenhjärtig skildring av livet på förlossningen. Står man bara ut med det så är boken mycket underhållande. Som det står på baksidan: ”fullt av komiska reflektioner, märkliga patientfall, hjärtskärande öden – och oroväckande många främmande föremål på fel ställen.”

Att göra hemma. Läsutmaning.

Jag läste tyska i högstadiet och gymnasiet, som jag gick ut från 1993 (himmel). Jag läste även en sommarkurs på universitetet 10 poäng, 1997 tror jag. Och i dagarna har jag för första gången läst en roman på tyska: Kaffee und Zigaretten av Ferdinand von Schirach.

Jag minns när jag för första gången läste en bok på engelska. Det var i femman, och boken var Pippi på de sju haven. Jag minns inte vad den heter på engelska. Jag hade nog kunnat hitta en bok jag var mer motiverad att läsa, men det bestämdes över mitt huvud av lärare och bibliotek. Idag läser jag böcker obehindrat på engelska. Ord jag får slå upp är oftast arkaiska uttryck, facktermer, slangord eller ord som H. P. Lovecraft hittat på själv och som aldrig riktigt fäste i språket.

Så bra kommer jag nog aldrig att bli på tyska – inte med mindre än att jag flyttar dit ett tag. Men jag har alltså tagit mig igenom en hel bok. Jag fick slå upp en hel del, men med ordbok i mobilen är det enklare än någonsin. Det förekommer verbformer som jag inte skulle kunna använda själv. Men jag vågar säga att jag tagit till mig boken.

Jag har försökt läsa på tyska förut. I bokhyllan står ett exemplar av Hermann Hesses Der Steppenwolf, som jag daterar till någon Sturm und Drang-period på gymnasiet. Det är väl då hågade brukar plocka upp den? Jag strandade på någon av de första sidorna. Den boken finns även på svenska, lika oläst, i hyllan.

Boken är inhandlad på Lohrs Pocket MedMera, som har en hylla med utländska böcker. På engelska, tyska och franska. Böcker på dessa originalspråk ingår även i Lohrs läseklubb. När jag berättade att jag läst ut den undrade bokhandlare Ines Lohr om jag inte vill vara med i tyska bokcirkeln, men det vore nog att ta mig vatten över huvudet. Jag berättar inte hur länge jag hållit på att läsa den… Att genomföra det med en bok per månad vore inte möjligt för mig.

Av Ferdinand von Schirach har jag tidigare läst (på svenska) Brott, Skuld och Fallet Collini. När jag köpte boken för nästan ett år sedan fanns den inte på svenska, men den kommer på svenska i maj 2020 på Lindelöws bokförlag, med titeln Kaffe och cigaretter.

Liksom många av von Schirachs tidigare böcker rör den sig kring frågor om brott och skuld. Den har mycket självbiografiskt material, och exempel från von Schirachs karriär som advokat. Berättelsen är uppbyggd av korta, rapsodiska kapitel som tillsammans bildar en komplex väv av betraktelser och berättelser. Jag tycker personligen mycket om det här sättet att berätta, som kräver lite extra av läsarens associationer. Det påminner mig om Olga Tokarczuks Löparna, fast med en självbiografisk vinkel. Jag kan varmt rekommendera en läsning – fast jag förstår den som vill vänta på den svenska översättningen.

Nu är Folktro-boken här!

Nu har vi trotsat göteborgsvädret (idag 8 grader och ösregn) och hämtat mina exemplar av Folktro-antologin hos vårt ombud. (Tack till maken som bar kartongen). 21 november är datumet då den officiellt kommer ut men redan nu kan du köpa ett (eller flera) exemplar av mig! Antologin kostar 170 kr plus eventuell frakt, och du kan köpa den signerad av mig.

Folktro innehåller 31 skräcknoveller av 30 författare. Min novell handlar om Näcken. Boken är sorterad efter vilket väsen novellen handlar om, och förutom min novell är det två till som handlar om Näcken. Den figur som inspirerat flest historier i antologin är Skogsfrun. Det finns också historier om tomtar, troll, bjäror, häxor, golem och vittror…. you name it! Bland övriga författare vill jag särskilt nämna min skrivlärare Jorun Moden på Författarkurs.se, och min kurskamrat på Joruns kurser, Camilla Brandt. Även förläggare Kristina Suomela Björklund är en kurskamrat därifrån.

Folktro är en antologi från Miramir Förlag. Antologin Sjön, som jag också medverkade i, kom också ut på Miramir Förlag (2018). Jag har några exemplar kvar av Sjön, kontakta mig vid intresse.

Jag ser fram emot att läsa resten av antologin med skräcknoveller om Folktro. Tack till Kristina Suomela Björklund och Miramir Förlag för att jag fick medverka! Bilden föreställer en hög med böcker, med trolskt och suggestivt omslag.

Bild: Kristina Suomela Björklund, Miramir Förlag

Författarsamtal med Augustin Erba

Nu på torsdag, 14 november kl 18.30, kommer författaren och jornalisten Augustin Erba till bokhandeln Lohrs Pocket MedMera i Göteborg för ett författarsamtal. Augustin Erba har tidigare skrivit romanerna Ensamhetens broar och Blodsbunden, och är nu aktuell med Snöstorm, som handlar om ”minnen, lycka, kärlek men även sorg”. Huvudpersonen Tomas möter en gammal kärlek, Livli, som en gång krossat hans hjärta, på ett stillastående tåg, och tas tillbaka till sin studenttid. Jag tycker att boken verkar jättespännande, och ser fram emot att lyssna på Augustin Erba. Vi ses på Mötesplatsen för seniorer, Karl Gustavsgatan 65, vid Kapellplatsen i Göteborg.

Källa: Inês Lohr och Wikipedia

Uppdatering: Här är Lohrs Pocket MedMeras Facebookinlägg för kvällen ifråga.