Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen

Sista helgen för utställningen Mloda Polska – Sekelskifteskonst från Polen. Äntligen släpade vi oss till Göteborgs Konstmuseum. Om ni har möjlighet att gå dit imorgon och se utställningen på dess sista dag, söndag 17 mars 2019, så vill jag varmt rekommendera den. Här kan ni läsa mer om utställningen.

Verken på bilderna är av Josef Mehoffer, Edward Okun och Stanislaw Wyspianski. Det är första gången som en utställning med polsk konst från sekelskiftet 1900 visas i Sverige.

Liksom de svenska konstnärerna vid samma tid åkte de polska runt i Europa för utbildning och utbyte. Göteborgs konstmuseum skriver att utställningen på det viset kompletterar deras egna samlingar med nordisk konst.

Utställningen innehåller 65 tavlor och många uttryck, från självlysande till mystiska. Jag är glad att jag såg utställningen Mloda Polska och rekommenderar ett besök imorgon för den som har tid.

Filmpremiär, popcorn och saft

På söndag blir det filmpremiär, popcorn och saft på Göteborgs Konsthall. Det är deltagare i Göteborgs kulturskolor som har låtit sig inspireras av utställningen Innan vi glömmer till att göra en film. Jag känner en av deltagarna, och tycker att det ska bli jättespännande att se filmen!

Premiären är nu på söndag 18 november 2018 kl 14-16. Men det går att se filmen ända till den 9 december, under Konsthallens ordinarie öppettider.

(Bild: Göteborgs Konsthall)

Upplevelse på Konstmuseet

Med diktgruppen Dikt och verklighet från Frivilligcentralen Oscar har jag haft en annorlunda upplevelse på Göteborgs Konstmuseum. Vi gick dit vid öppningsdags, beväpnade med anteckningsböcker och pennor, för att skriva en dikt om en tavla som berörde oss.

Två veckor senare – alltså igår – besökte vi på nytt Konstmuseet, gick till tavlorna ifråga, och läste våra dikter för varandra.

Det visade sig att tavlan jag hade valt – Hemkomsten av Carl Kylberg – var jag inte ensam om att ha skrivit om, utan det hade även Mariette gjort. Här är min dikt:

Gud give att jag

Inte mister spåret

Mister språket

Innan tiden gått

Att jag inte tappar hoppet

Längtan till det världsliga

Kärleken till de mina

Låt mig vilja stanna

Kunna njuta

Ännu en tid

Av det som finns här

Det var en rolig utmaning att skriva en text till ett konstverk, och jag kan verkligen rekommendera det. Kanske går det att skriva på samma vis till ett musikstycke? Bara fantasin sätter gränserna!

Chiharu Shiota: The Distance

I onsdags var jag med Göteborgs Konstförening och såg Chiharu Shiotas verk The Distance på Göteborgs Konstmuseum. Vi fick en jättefin introduktion och guidning av Elisabeth Lindstrand. The Distance visas där sepember ut. Och jag kan bara uppmana dig som är i Göteborg att se detta fantastiska verk.

Chiharu Shiota (f. 1972) i Japan, verksam i Berlin sedan 1996. The Distance är en installation av röda garntrådar som går kors och tvärs i en enorm sal och svarta stolar inlånade från vanliga hem. När jag stod där i rummet under de låga trådarna upplevde jag en stark känsla av kroppslighet. Den röda färgen och det tunna garnet får mig att associera till blodkärl, sårbarhet och hur våra kroppar som människor fungerar likadant.

Den egna kroppen använde Shiota i sina tidiga verk, performanceverken Becoming Painting, där hon täckte sig själv med giftig, röd emaljfärg, som tog månader att slitas bort, och Try and Go Home, där hon rullade naken i en lergrop. Fotografier från dessa performanceverk fanns utställda på konstmuseet.

Installationen Where are we going?, med svarta och vita farkostliknande strukturer kryper nära oss uppifrån och utifrån. Som att vi är betraktare på bottnen och ser båtar passera på en upprörd sjö ovanför oss.