Jag har samtidigt läst Kent Wernes bok Allt är en konspiration och sett säsong 7 av Carrie Mathisons öden och äventyr i Homeland. Det är som undertiteln till Kent Wernes bok kallar det: en resa genom underlandet. En resa med anklagelser, misstankar och paranoia.
I säsong 7 av Homeland ser presidenten, Elizabeth Keane, konspirationer mot sitt presidentskap överallt. Samtidigt som många ser henne som toppen av en konspiration. Bland annat en inflytelserik radiopratare, och en senator. Allt snurrar snabbare och snabbare för Carrie Mathison, vars psykiska problem blir allt svårare. Det är rent plågsamt för tittaren att se och höra hur hon mår. Jag kan inte ens titta på vinjetten med dess blinkande ljus och fragmentariska ljud – den stör min känsliga hjärna.
När jag läser Kent Wernes bok är det slående hur mycket av tv-seriens fiktion som bygger på verkliga föreställningar och personer. Där finns rena tokerier, som att världen styrs av rymdödlor. De vanligaste konspirationsteorierna verkar bestå av en gegga av antisemitism, misstro mot överheten och vad Werne kallar ”vardagsparanoia”.
Det är rent skakande att läsa Kent Wernes bok, att försöka sätta sig in i vad människor tror. Till exempel att Lee Harvey Oswald var oskyldig till mordet på John F Kennedy. Buden är många om vem som är skyldig och vad motivet var. Om terrordåd som utförts av andra än det vedertagna, etablerade sanningarna. Att konspirationsteoretikern upplever sig som sanningssägare, någon som genomskådat bluffen. Intelligentare än alla andra. Och hur alla försök att visa att konspirationsteoretikerna har fel anses bevisa att det finns en konspiration.
Och kungen av konspirationsteoretikerna har gått och blivit president.
Både tv-serien och boken är spännande, om än på olika vis. Gemensamt är också att båda berör mig mycket illa.
Cathrins bokskåp 