boktips – Cathrins bokskåp

Boktips: Stormfågel

Jag har tidigare med stort intresse läst Lena Ebervall och Per E Samuelssons böcker om svenska rättsskandaler och rättsövergrepp. Serien består sedan tidigare av titlarna Ers Majestäts olycklige Kurt, Mördaren i folkhemmet, Bombmannens testamente, Florence Stephens förlorade värld och Domardansen.

Böckerna är mer spännande än fiktion. Läsningen av dem är ofta förenad med en rejäl dos frustration och ilska över hur vårt svenska samhälle har fungerat eller inte fungerat historiskt.

Av de tidigare böckerna hade jag av personliga skäl en särskild dragning till den om Florence Stephens. Min morfars syster jobbade nämligen på Huseby i mycket unga år. Därför har Florence Stephens historia blivit en del av släktens mytologi. Huseby bruk låg nära den plats i Småland där morfars familj bodde, och jag har besökt bruket en sommar som barn.

Nya boken Stormfågel behandlar Jane Horneys öde. Jane Horney var en ung svensk kvinna med ett stormigt liv som ofta tog henne till Berlin och det ockuperade Danmark under andra världskriget. Hon var gift med Aftonbladets Berlinkorrespondent. Hon förefaller ha varit en person med starka känslor, och i avsaknad av försiktighet vad gällde den egna säkerheten. Kanske kan man säga att hon verkar ha varit lite naiv. Men det är lätt att göra det med facit på handen: andra världskriget har ju varit en avslutad historia hela mitt liv. Att försöka navigera bland dessa dunkla maktmänniskor måste ha varit så fruktansvärt utmattande.

Jag minns från min barndom att det ofta var artiklar om Jane Horney i veckotidningarna jag slukade vid besök hos farmor, och mormor och morfar. Vad jag inte helt kan dra mig till minnes är vilken typ av dom tidningarna på 1980-talet förkunnade över Janes öde. Jag tror att ordet ”spion” förekom. Jag tror mig minnas en fördömande ton. Men också att artiklarna förutsatte en förförståelse som jag saknade.

Maken säger att det gick en tv-serie om Jane Horney på 1980-talet. Den har jag i så fall inte sett. Klart står, när man läst boken av Ebervall och Samuelsson, att Jane Horneys fiender fick skriva hennes eftermäle. Att deras bild blev den officiella. I Stormfågel försöker Lena Ebervall och Per E Samuelsson ändra på historieskrivningen. Jag hoppas att riktigt många läser den här boken, och att berättelsen om Jane Horneys verkliga liv får genomslagskraft.

Masken rämnar ute nu!

Jag har en rolig nyhet att dela med mig av. Idag publiceras Masken rämnar som e-bok på Tistelblomma förlag. Jag medverkar med två dikter, om hälsa/sjukdom och en rent fysisk undersökning som också blir något personligt att fundera på.

Boken finns som e-bok hos nätbokhandlarna och du laddar ner den till din elektroniska enhet. För mig fungerar den på min mobil. Det är dock första gången jag läser en bok på mobilen på det här sättet, så det är inte säkert att jag kan vara tech support. Men har du frågor ska jag försöka svara.

Följande författare medverkar i antologin Masken rämnar. I den ordningen som Tistelblomma förlag nämner oss på Instagram: Peter Nyberg, Rigmor Palmqvist, Magnus Dahlerus, Tina K. Persson, Carsten Palmer Schale, Birk Andersson, Cathrin Monell, Maria Karlsson, Annika Strand, Andreas Svanberg, Camilla Mollung, Stefan Albrektsson, Elvira Gullberg, Michael Nyhaga, Annah Bohman, Emil Ahlbertz, Henrik Johansson, Julia Mäkkylä, Eva Sjögren, Kristoffer Cras, Ande Enochsson och Jenny Enochsson.

Boken kostar ca 50 – 59 kr beroende på bokhandel och finns hos Bokus, Widgetshop, Adlibris, Bokon, och Apple Books. Du följer instruktionerna, och laddar ner till din platta eller dator. Mobil fungerar men är inte optimalt.

Epub2-formatet är flödande. Man kan själv anpassa inställningarna genom att förminska och förstora texten. På det viset kan man undvika oönskad sid- och radbrytning när man läser dikterna. Läs hellre dikterna på platta eller dator. En mobilskärm är för smal och det kan i värsta fall bli fel radbrytning. Novellerna kan man däremot läsa i alla läsare. (Källa: Jenny Enochsson, lätt modifierat)

Så här skriver Tistelblomma förlag i sin presentation av boken:

Masken rämnar är Tistelblomma förlags allra första antologi. Den innehåller originella och mångbottnade dikter och noveller av tjugotvå författare. Temat, masken rämnar, har tolkats fritt av författarna och variationsrikedomen är därför påtaglig. Det kan till exempel röra sig om en situation, ett tillstånd, en förändring. Ibland infinner sig katharsis. Alla texter är unika och vinner på omläsning.

Den här boken kommer att åka buss med mig bekvämt i mobilen ett bra tag. Blir det problem med formateringen får jag läsa på plattan istället. Jag är mycket nyfiken, och tacksam till Tistelblomma förlag för att jag fick medverka med mina dikter!

Omslagsbild: Tistelblomma förlag

Backa Skriv Skriv Skriv på Kickstarter

Min skrivlärare Jorun Modén ska ge ut en handbok i skrivande. Jag har blivit tillfrågad om att bidra med ett exempel ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem. Jag känner mig så hedrad!

Jag ser fram emot att få läsa Skriv Skriv Skriv. Joruns kurser på Författarkurs.se är otroligt motiverande, innehållsrika och roliga. Jag är övertygad om att boken är detsamma.

Om allt går enligt planerna kommer boken ut i vår. Läs mer på Kickstarter!

Skriv Skriv Skriv!, via @Kickstarter https://www.kickstarter.com/projects/jorunmoden/skriv-skriv-skriv?ref=android_project_share

Bild: Jorun Modén, Kickstarter

Boktips: Till det bittra slutet

Till det bittra slutet är en thriller av Eva Dolan. Av henne har jag tidigare läst Lång väg hem och Efter din död. Till det bittra slutet är fristående från hennes serie deckare med kommissarie Zigic och kriminalinspektör Ferreira.

Till det bittra slutet utspelar sig i London. En våg av rivning och nybyggnation rasar genom staden, och några invånare i ett höghus vägrar flytta. Där är scenen där boken utspelar sig.

Vi får i boken följa två kvinnor. Ella Riordan är en ung samhällsaktivist som blivit känd när hon misshandlats av polis i samband med en demonstration. Hon är en bloggare med tiotusentals följare och ställer till med en stor fest för att fira att hennes projekt blivit finansierat. Molly är en aktivist och fotograf i sextioårsåldern, som ska delta i projektet. Under festen går något mycket snett. Och kvinnorna står med en gemensam hemlighet som när som helst kan avslöjas.

Vi får följa Molly framåt i tiden efter händelsen, och Ella bakåt, tills bakgrunden till händelsen står klar för både läsaren och Molly. Boken är mycket spännande, och sättet den berättas på ökar intresset för historien. Boken berättar om situationen i London och fler storstäder, där de som jobbar i stan inte har råd att bo där. Till det bittra slutet är en spännande och intressant bok, som jag varmt rekommenderar.

Boktips: Olive Kitteridge

Olive Kitteridge är en bok av Elizabeth Strout. Av henne har jag tidigare läst Mitt namn är Lucy Barton. Den här boken är skriven tidigare, och gavs även ut på svenska 2015 men finns nu i pocket.

Olive Kitteridge är en outhärdlig människa. Dömande, ständigt med taggarna utåt. Hennes liv belyses i boken genom korta berättelser där hon sällan själv står i centrum. Istället är det grannar, gamla elever från hennes tid som högstadielärare i matematik, och anhöriga som oftast är i berättelsernas fokus. Boken utspelar sig i Maine på den amerikanska östkusten.

Men under bokens gång lär vi känna Olive Kitteridge bättre, och vår sympati för henne ökar när vi ser hur hennes liv har varit. Berättelserna och situationerna belyser Olive skickligt, och vi förstår att hon verkligen gör sitt bästa med det hon har.

Boken är fängslande. Elizabeth Strout är en skicklig författare som kan ta en osympatisk person och få oss att hysa sympati för henne i bokens slut. Det förvånar mig inte att höra att boken belönades med Pulitzerpriset 2009. Boken finns i pocket hos en bokhandel nära dig. Den har också blivit en Emmy-belönad tv-serie och finns på HBO Nordic.

Läsning i coronatider: Nu är allt vi har

Jag var i början av mars på tyst retreat på Styrsö. Tid i tystnad är för mig tid för läsning och reflektioner – förutom tidebönerna och mässan vi hade tillsammans.

På retreaten läste jag Robert Erikssons bok Nu är allt vi har (2016). Robert Eriksson är pastor och föreståndare i Betlehemskyrkan här i Göteborg.

Nu är allt vi har – det är en titel som känns brännande nu i coronatider. Det är enligt författaren receptet på att känna sig verkligt levande. ”Varken det förflutna eller framtiden existerar ”, står det på baksidan. Boken tar avstamp i Predikaren i Bibeln – verser från Predikaren omger de olika delarna av Nu är allt vi har. ”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.” Predikaren känns lätt som en väldigt dyster bok, men det argumenterar Eriksson mot.

I centrum av boken står att göra det som är ens sanna identitet. ”Hur skulle mitt liv se ut om jag inte arbetar och umgås med mina närmaste för att bli älskad, utan för att jag redan är älskad?” Svaret på det är vår sanna identitet. Och, som Robert Eriksson påminner oss: vi är redan älskade.

Robert Eriksson levandegör en kväll på Ullevi med Foo Fighters – den legendariska där Dave Grohl föll av scenen. ”Så skört är livet. Och det vet vi alla innerst inne.” Desto starkare blir känslan när Grohl kommer tillbaka till scenen och fansen, och man får dela den stunden. Robert Eriksson ger även i andra böcker exempel på populärkultur när han pratar om tro: till exempel Hungrigt hjärta (2018), där utgångspunkten är låtar av Bruce Springsteen. Den står på min att läsa-lista.

Men visst är det nyttigt att påminnas om att leva mer i nuet – så här i livet med hotande sjukdom mer än någonsin. Och jag är glad för att ha Robert Erikssons bok som sällskap när jag begränsar mina kontakter.

Läsning i coronatider: Det här kommer göra ont

Härom natten satt jag uppe till två och läste Adam Kays memoarer från AT- och ST-tjänstgöringen: Det här kommer göra ont. Bokens omslag marknadsför den som ”Den hysteriskt roliga bästsäljaren”. Det är ingen överdrift.

Trots att maken har släckt lampan kan jag knappt hålla mig från att läsa valda delar högt för honom. Det här är ingen bok att läsa offentligt: den riskerar att framkalla gapskratt.

Boken består av dagboksanteckningar från brittiska sjukhus, där Adam Kay gjorde några riktiga hundår som obstretiker och gynekolog. Han verkar ha bott på sjukhusen – dessutom får han byta placering fyra gånger, enligt NHS system. En av gångerna förväntas han till och med inställa sig på ett nytt sjukhus innan han gått av sitt sista skift på det gamla.

Han har en enorm medkänsla med sina patienter – något mindre med deras partners. Cheferna inom vården och politiker har han mindre till övers för – han konstaterar att parkeringsautomaterna utanför sjukhuset har högre timlön än han själv. Han berättar om missade bröllop, om att gå på en patients begravning – som cheferna inte ville han skulle göra – och om alla sjuka saker han får se på akuten. Misslyckade sätt att framkalla värkar, tokiga idéer för förlossningar.

Idag jobbar inte Adam Kay som läkare. Istället skriver han manus till teveserier (mestadels inom komedi).

Det här är ingen läsning för känsliga. Det är en grafisk och öppenhjärtig skildring av livet på förlossningen. Står man bara ut med det så är boken mycket underhållande. Som det står på baksidan: ”fullt av komiska reflektioner, märkliga patientfall, hjärtskärande öden – och oroväckande många främmande föremål på fel ställen.”

Att göra hemma. Läsutmaning.

Jag läste tyska i högstadiet och gymnasiet, som jag gick ut från 1993 (himmel). Jag läste även en sommarkurs på universitetet 10 poäng, 1997 tror jag. Och i dagarna har jag för första gången läst en roman på tyska: Kaffee und Zigaretten av Ferdinand von Schirach.

Jag minns när jag för första gången läste en bok på engelska. Det var i femman, och boken var Pippi på de sju haven. Jag minns inte vad den heter på engelska. Jag hade nog kunnat hitta en bok jag var mer motiverad att läsa, men det bestämdes över mitt huvud av lärare och bibliotek. Idag läser jag böcker obehindrat på engelska. Ord jag får slå upp är oftast arkaiska uttryck, facktermer, slangord eller ord som H. P. Lovecraft hittat på själv och som aldrig riktigt fäste i språket.

Så bra kommer jag nog aldrig att bli på tyska – inte med mindre än att jag flyttar dit ett tag. Men jag har alltså tagit mig igenom en hel bok. Jag fick slå upp en hel del, men med ordbok i mobilen är det enklare än någonsin. Det förekommer verbformer som jag inte skulle kunna använda själv. Men jag vågar säga att jag tagit till mig boken.

Jag har försökt läsa på tyska förut. I bokhyllan står ett exemplar av Hermann Hesses Der Steppenwolf, som jag daterar till någon Sturm und Drang-period på gymnasiet. Det är väl då hågade brukar plocka upp den? Jag strandade på någon av de första sidorna. Den boken finns även på svenska, lika oläst, i hyllan.

Boken är inhandlad på Lohrs Pocket MedMera, som har en hylla med utländska böcker. På engelska, tyska och franska. Böcker på dessa originalspråk ingår även i Lohrs läseklubb. När jag berättade att jag läst ut den undrade bokhandlare Ines Lohr om jag inte vill vara med i tyska bokcirkeln, men det vore nog att ta mig vatten över huvudet. Jag berättar inte hur länge jag hållit på att läsa den… Att genomföra det med en bok per månad vore inte möjligt för mig.

Av Ferdinand von Schirach har jag tidigare läst (på svenska) Brott, Skuld och Fallet Collini. När jag köpte boken för nästan ett år sedan fanns den inte på svenska, men den kommer på svenska i maj 2020 på Lindelöws bokförlag, med titeln Kaffe och cigaretter.

Liksom många av von Schirachs tidigare böcker rör den sig kring frågor om brott och skuld. Den har mycket självbiografiskt material, och exempel från von Schirachs karriär som advokat. Berättelsen är uppbyggd av korta, rapsodiska kapitel som tillsammans bildar en komplex väv av betraktelser och berättelser. Jag tycker personligen mycket om det här sättet att berätta, som kräver lite extra av läsarens associationer. Det påminner mig om Olga Tokarczuks Löparna, fast med en självbiografisk vinkel. Jag kan varmt rekommendera en läsning – fast jag förstår den som vill vänta på den svenska översättningen.

The Artist’s Way – Lev kreativt

Jag arbetar just nu med en klassiker inom skrivande: The Artist’s Way (1992) av Julia Cameron. På svenska finns den i en ny utgåva med titeln Lev kreativt (2019).

Jag har arbetat mig genom boken tidigare, för ungefär fem år sedan. Sedan kom livet emellan, vi hade hantverkare hemma några veckor och jag tappade bort min dagliga morgonrutin med skrivande. Och nu försöker jag återerövra rutinen.

Jag har som mål att skriva varje dag, men jag är bara på vecka 2 än så länge och vill inte uttala mig om hur det går än så länge. Två veckor är för lite för att etablera en vana, tror jag.

Boken innehåller en metod på tolv veckor, där du ska skriva tre sidor varje morgon – morning pages, morgonsidor på svenska – och varje vecka ha en ”konstnärsträff” – artist date – med dig själv. Jag har haft min första idag och varit en stund på Kronhusbodarna, ett kulturcentrum i centrala Göteborg, och sett smycken, keramik och *hrmmm* Göteborgs Choklad och Karamellfabrik. En ”konstnärsträff” jag inte får ha för ofta.

Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård

Jag har skrivit om Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård på SkrivarSidans bokblogg. Läs inlägget här.

Bild: Irene Svensson Räisinen, SkrivarSidan