Jag skulle boka platsbiljetter på tåg till vår semester och blev sittande lite längre än jag hade tänkt mig i telefonkö. Jag hade kunnat vara mer kritisk men jag nöjer mig med att konstatera det. Så jag passade på att skriva en dikt. På det sättet var ju tiden inte helt bortkastad. Jag delar med mig av den nedanför. Ha en trevlig långhelg alla!
Timme ut och timme in i telefonen
Väntan på en mänsklig röst
Liv, levande
Släpp ut mig härifrån
Jag har samtidigt läst Kent Wernes bok Allt är en konspiration och sett säsong 7 av Carrie Mathisons öden och äventyr i Homeland. Det är som undertiteln till Kent Wernes bok kallar det: en resa genom underlandet. En resa med anklagelser, misstankar och paranoia.
I säsong 7 av Homeland ser presidenten, Elizabeth Keane, konspirationer mot sitt presidentskap överallt. Samtidigt som många ser henne som toppen av en konspiration. Bland annat en inflytelserik radiopratare, och en senator. Allt snurrar snabbare och snabbare för Carrie Mathison, vars psykiska problem blir allt svårare. Det är rent plågsamt för tittaren att se och höra hur hon mår. Jag kan inte ens titta på vinjetten med dess blinkande ljus och fragmentariska ljud – den stör min känsliga hjärna.
När jag läser Kent Wernes bok är det slående hur mycket av tv-seriens fiktion som bygger på verkliga föreställningar och personer. Där finns rena tokerier, som att världen styrs av rymdödlor. De vanligaste konspirationsteorierna verkar bestå av en gegga av antisemitism, misstro mot överheten och vad Werne kallar ”vardagsparanoia”.
Det är rent skakande att läsa Kent Wernes bok, att försöka sätta sig in i vad människor tror. Till exempel att Lee Harvey Oswald var oskyldig till mordet på John F Kennedy. Buden är många om vem som är skyldig och vad motivet var. Om terrordåd som utförts av andra än det vedertagna, etablerade sanningarna. Att konspirationsteoretikern upplever sig som sanningssägare, någon som genomskådat bluffen. Intelligentare än alla andra. Och hur alla försök att visa att konspirationsteoretikerna har fel anses bevisa att det finns en konspiration.
Och kungen av konspirationsteoretikerna har gått och blivit president.
Både tv-serien och boken är spännande, om än på olika vis. Gemensamt är också att båda berör mig mycket illa.
Jag har bloggat på SkrivarSidan, och skrivit om boken Au pair av Cecilia Hansson. Jag hade förmånen att få höra henne berätta om den på Lohrs Pocket MedMera tidigare i våras. Du kan läsa inlägget här.
Bild: Irene Svensson Räisinen, SkrivarSidan
Vill tipsa om ytterligare en skrivtävling, hos Skrivfokus. Om man skriver en motivation på max 70 ord kan man vinna ett skrivpaket, med skrivkurs, presentkort på författartjänst och lyxigt bokpaket.
Jag har redan skrivit ihop en motivering och skickat in. Jag har skrivit en motivation i form av en dikt om skrivande, som jag hoppas kunna dela med mig av så småningom.
Sista dagen för att skicka in ett tävlingsbidrag är den 31 maj. Lycka till!
Läs mer här om du är intresserad.
Jag sitter och knåpar på en dikt till 101 ord. Uppgiften är att skriva 101 ord om staden man bor i. Deadline är den 31 maj.
Min text känns inte så jättesolig utan handlar om en stad som vill visa upp en positiv och osann bild.
Jag har som plan att vara klar med min dikt på tisdag. Då ska jag läsa den för min provpublik: diktgruppen Dikt och verklighet på Frivilligcentralen Oscar.
Här är en länk om ni vill skriva om er stad. Läs mer här:
Ikväll har jag skrivit ekopoesi. Det är en gren inom samtida poesi som behandlar hållbarhet för människa och natur. Jag har tidigare skrivit Ekopoesi i antologin Fotavtryck Ekopoesi, som du kan beställa genom att skicka mig ett meddelande.
Författarbilden är från Dresden och är tagen av Christoffer Monell på förra årets tågsemester.
Ögonen öppnas bara halvt
Solsveda i mars
Bränder i musklerna
Solglasögon och smält glass
Uttorkade källor
Och inget regn
Tryckkokare
Vidbränt ris
Pepparsås och ingen lättnad
Den blanka folien håller temperaturen
Uttorkade krukväxter
Och de fördragna gardinerna
Jag har läst diktboken Anteckningar av Tua Forsström – en av de nya ledamöterna i Svenska Akademin. Det är en finstämd och ömtålig bok om en stor förlust. Läs hela inlägget på SkrivarSidan:
https://skrivarsidan.nu/bokblogg/anteckningar-tua-forsstrom.html#more-47773
En sak som har oroat mig i vår var att jag (äntligen) läste Maja Lundes roman Binas historia från 2015. I boken varvas tre historier. William som 1852 i England skapar en ny bikupa. George som 2007 i USA möter en mystisk bidöd bland sina kupor. Och Tao, som i Kina 2098 arbetar med att pollinera fruktträd för hand.
Boken är en dystopi, samtidigt som utvecklingen den visar på inte är otänkbar, med monokulturer, bekämpningsmedel och sjukdomar bland bin. Det är det verkligt skrämmande med boken. Ändå vill Lunde förmedla ett hopp: det är inte för sent om vi tar detta på allvar. Men som art är vi människor beroende av andra arter som bin för vår föda. Det gör vi klokt i att inte glömma.
Boken är välskriven, och många avsnitt är drabbande. Jag tycker skildringen av hur George inte förmår kliva upp ur sängen är ett fint sätt att beskriva depression. Och Taos desperata sökande efter sin son i den obekanta, förfallna staden är en dystopi av rang, som leder tankarna till science fiction-landskap i filmer som Terminator eller Blade runner.
Så vad kan jag göra för bina? Vad kan jag som bor i stan göra? Jag har blommande växter på balkongen, bland annat blommande kryddor som timjan och rosmarin. Det finns biodlingar här i centrala Göteborg, bland annat i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården.
Här är en länk till Naturskyddsföreningens kampanj för att rädda bina och sprida kunskap.
Av Maja Lunde finns nu romanenBlå hos din bokhandel.
Bilden visar ett svårt oskarpt bi, vilket jag tar på mig.
I helgen var vi ute och åkte tåg och jag skrev en dikt som en spaning om vad jag såg. Närmare bestämt en mängd ensamma äppleträd nära tågspåren.
Bilden föreställer ett helt annat träd. Men jag tänkte inte på att ta en bild ut genom tågfönstret. Bilden är körsbärsträdet på vår gård, för några veckor sedan.
Kvarglömt
Utmed tågspåret
Mitt ibland gran och björk
Ett förvuxet äppleträd, ensamt
Inte ens en husgrund
Blommar i maj
Kvarglömt
Vi var ute på promenad på helgdagen i onsdags. Både hägg och syren blommade, och vi funderade på det gamla talesättet ”stängt mellan hägg och syren”. Så här skriver Wikipedia:
”Den ofta citerade historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” är relativt sentida, inte belagd förrän på 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser. Inte heller platsen för företeelsen är säker. Historien kan vara en vandringssägen i sin helhet.”
Det är i alla fall ett talesätt som många kan. Sant är att i år hade både hägg och syren slagit ut samtidigt och blommade på många ställen i staden. Bilderna är från gångvägen på Brunnsgatan. Och sant är att i år, 2019, skiljer bara tio meter mellan hägg och syren.
Berättelser från mitt liv
Välkommen till min hemsida!
Make creativity your talent
Skrivarblogg
Litterär sajt
Skrivtjänster – Språkkonsult – Författare
skriver, ger textrespons och leder workshops
A swedish storyteller with a love for photography. Taking a train trip through Europe august 2019.
Pennan som psykolog
En skribents vardag av och med Päivi Karabetian
Just for a laugh
Välkommen!
an escapist's book adventures
Drömmar är inte omöjliga, bara arbetsintensiva.
Spänning och feelgood!
Cathrins bokskåp 