Konsertbesök – Tomas Andersson Wij

Förra veckan gjorde jag en kraftansträngning och gick på konsert på Göteborgs konserthus, trots trötthet och stukad fot. Konserten var med Tomas Andersson Wij. Han sa under ett av sina långa mellansnack att Göteborgs konserthus är bästa konserthuset i landet, och det gillar vi i publiken.

Vid ett annat tillfälle berättar han att han nyligen firat 20-årsjubileum som artist, och när han får en stor applåd säger han att det är värt en applåd, ”så ute som det har varit att vara en kille med gitarr de senaste tjugo åren”.

Tomas Andersson Wijs texter går lätt att relatera till för mig som är född på 70-talet och uppvuxen i en medelstor stad i Sverige. De miljöer han målar upp i sina sånger kommer jag ihåg från min uppväxt och det är lätt att relatera till bilder av skolan och kompisarna.

Just nu har Tomas Andersson Wij en ny skiva ute. Den heter Splitter och innehåller material som skrivits tidigare. Dels sådant som skrivits till andra artister, dels sådant som inte passat in på tidigare skivor. Jag har lyssnat på den hemma, och den har en stillsam och vemodig ton. Flera av låtarna spelades också under konserten.

Sammantaget är jag väldigt glad att jag gick. Det var en helgjuten och ärlig kväll där Tomas Andersson Wij bjuder på sig själv och personliga, men allmängiltiga, historier. Jag tror att publikens uppskattning också gick fram. Bland det Tomas Andersson Wij berättar under kvällen är att han hade sin första konsert, och sin första publik i Göteborg.

Här är en länk till att se underbara Blues från Sverige på Youtube. Texten är så fantastiskt lågmält humoristisk och samtidigt vemodig, och målar en väldigt träffsäker bild av Sverige. Jag älskar rader som: ”Jenny limmar på webbdesignern/som var popstjärna 92”. Låten kommer från Stjärnorna i oss från 2004 och var ett av extranumren på konserten.