Blogg – Cathrins bokskåp

God Jul!

Jag vill ta chansen att önska alla som läser bloggen en riktigt God Jul och ett Gott nytt år. Måtte 2021 bli ett bättre år än det som nu tar slut.

Vet du inte vad du ska göra i jul? Se på en nätsänd gudstjänst, till exempel från Vasakyrkan på Youtube. Läs julevangeliet. Ring någon du inte pratat med på länge. Ta en promenad – vi får hoppas på uppehållsväder.

Eller ta en klassiker och se Kalle Anka eller Karl Bertil Jonsson på SVT. Något ska ju kunna vara som vanligt även i år. Lyssna på dina favoriter bland julens sånger och psalmer, och sjung med så gott du kan.

På bilden: julvykort från Dagen med citat från Svenska Folkbibeln, meandmyhousestore.com. Glasfat av Johanna Hagelin. Nöt från La Fleuriste.

Tips om Tistelblomma – antologi att skriva till

Jag fick ett tips från Jenny om en antologi att skriva till. Det är en elektronisk antologi som ges ut av Tistelblomma. Temat för antologin är Masken rämnar.

Du kan läsa mer om antologin på Tistelblommas blogg här. Det är deras första antologi, så det är spännande att se vad det blir för något! Deadline är 1 april 2021, och boken beräknas utkomma första halvåret 2021. Maximal längd på ett bidrag är 3000 ord.

Vässa pennor och tangentbord och sätt igång med att skriva! Hoppas att vi ses i startfältet!

Att göra hemma. Rashomon.

Till att börja med: jag är inte sjuk. Lite snuvig. Så jag stannar hemma. Av omtanke om mig själv och andra. Så jag tänkte börja en serie på bloggen med saker att göra hemma.

Jag går en skrivkurs på nätet (Masterclass för Margaret Atwood) där jag tips om att se Rashomon (svensk titel Demonernas port) (1950) av Akira Kurosawa och lägga märke till berättarröst och struktur. Det hände sig så att vi hade den i vår samling dvd-filmer (tack vare maken). Så den såg jag om igår kväll.

Rashomon utspelar sig i 1100-talets Japan. Filmen berättar samma händelser (en våldtäkt och ett mord) ur tre synvinklar, som motsäger varandra. Scenen är en domstol, och den mördade hörs genom ett medium. Vem talar sanning? Och till slut blir frågan: vad är sanning?

Det sättet att berätta en historia på film var nytt 1950. Senare har det använts i filmer som De hänsynslösa (Reservoir Dogs), De misstänkta (The Usual Suspects), och Spring Lola. (Maken lägger till I sanningens namn Courage under fire) med Meg Ryan och Denzel Washington till listan). Filmen blev Akira Kurosawas genombrott utanför Japan och början på en lång karriär. Den är en milstolpe inom filmen. Den blev senare en pjäs på Broadway och en amerikansk nyinspelning gjordes.

Att se film är ett förslag på något att göra hemma i isolering. Rashomon hade vi hemma, på dvd med engelsk text. Kanske finns den, eller något av de andra tipsen, att hitta på någon streamingtjänst?

Uppdatering: Demonernas port finns att strömma på biblioteket, Cineasterna. Länk här. https://www.cineasterna.com/sv/library/82/search?search=Demonernas+port+

(Källor: Rashomon Special edition, Book extracts, Wikipedia )

Två antologier att skriva till – vintern 2020

Jag vill tipsa om två nya novellantologier att skriva till. De har nyligen offentliggjorts och har deadline nu i vinter. Så om du letar efter något att göra i jul är här ett par tips.

Den första kommer från skånska Ariton förlag. Tema är Ögonblick av galenskap och deadline är 31 januari 2020. Förlaget skriver att: ”Hur du tolkar den titeln är helt upp till dig.” Ariton förlag är inriktat på texter kring personlig utveckling. Onekligen en rolig utmaning. Jag har redan satt igång med mitt skrivarbete. Mer om antologin och förlaget kan du läsa här.

Den andra antologin är kopplad till en tävling med chans att vinna 15 000 kr och medlemskap på Opulens.se Premium. Det är likaledes skånska förlaget Ekström & Garay som har utlyst tävlingen. Den här tävlingen har inget tema och är inte bunden till någon särskild genre. Deadline är 1 mars 2020. Läs mer här.

Kanske ses vi i startfältet? Stort lycka till!

Länk till böcker jag redan medverkar i här.

Tips: Det svenska popundret på SVT Play

Vi har sett en teveserie som var en magisk nostalgitripp – och jag pratar inte om Vår tid är nu. Det svenska popundret är en serie program om musik som velat nå ut internationellt, och musiken som har gjort just det. Från 1950-talet fram till i år. Spoiler: det är inte bara de artister man väntar sig.

En sådan här sak kan väl vara mysig i novembermörkret innan adventsmyset tar vid och det blir ljusare. Följ gärna hashtaggen #novembernjutningen på Instagram för mer härliga höstsaker att göra.

Det svenska popundret – Avsnitt 1:

https://www.svtplay.se/video/24061466/det-svenska-popundret/det-svenska-popundret-sasong-1-en-magisk-afton-i-april?cmpid=del:an:11-13-2019:det-svenska-popundret:pla:lp-app

Bergbanan – Dikt tema Minne

Såhär i novemberkvällen kommer en nyskriven dikt på temat Minne, som jag skrev till Populär Poesi, men som inte blev antagen till tidningen. I väntan på nästa poesiutmaning vill jag dela dikten med er här på bloggen.

Bergbanan

Fotografierna på hyllan
Gamla lösenord
Teburkarnas dammiga rester
Vad som bränts fast i botten av ugnen

Halsbandet från Egypten
Den urvuxna kjolen från Frankrike
Morgonrocken från ett spa
Bitar av vår historia

Hjärnans gömda strukturer
Bakom år av förgången tid
Fryser och biter samman
I väntan på sjöräddningen

Ögat som ser inåt
Ser bakåt
Gräver bland anteckningsböcker
Håller hårt i flisorna

Hårstråna i borsten vittnar
Om gångna medicineringar
Tiden som står stilla om vintern
Inne i frysskåpet

Minns mina drömmar
Bara i sömnen
Ingenting väcker mig
På väg upp i bergbanan

Skrivkväll på Stadsbiblioteket

Ikväll har jag varit på skrivinspirationskväll på Göteborgs Stadsbibliotek, i samarbete med Folkuniversitetet. Ledde kvällen gjorde författaren och lektören Johan Carle.

Johan Carle ledde oss i olika skrivövningar, med flödesskrivning som utgick från en rad ur en bok av poeten Maria Wine, som han plockade från hyllan. Vi fick skriva korta dikter och läsa för varandra. Och vi fick starta med två ord, fylla i ett eget och skicka papperet mellan oss två och två – som när vi var barn på skolgården, sa mitt sällskap på kursen.

Nästa skrivkväll på Göteborgs Stadsbibliotek är den 17 september. Läs mer här.

Här är dikten som jag hastigt skrev. Hoppas ni gillar den.

Poetik

Lämna öppet

Möjligheternas tyranni

Som att bryta samman

Åskmolnet över staden

Diktens omgång

Hem till orden

Tågsemester dag 4: Wien dag 1

Väl framkomna med nattåget till Wien gick vi till hotellet, som låg alldeles vid stationen, och lämnade våra väskor i bagagerummet. Vi tog en kopp kaffe och en pistage/hallonbrownie på Hauptbahnhof medan vi planerade dagen, och bestämde oss för att ta en tur med Hopon-Hopoff-bussen.

Vårt tänkta mål med bussen var en promenad i Schönbrunns slottspark. På vägen dit öppnade sig himlen i ett ösregn. Vi gick av vid Schönbrunn, men gick på nästa buss som kom en kvart senare. Vi beslutade oss för att kasta om vårt tänkta program och istället titta på tavlor på Schloss Belvedere. Dit kunde vi också ta oss med den röda turbussen.

Schloss Belvedere är indelad i tre museer: Oberes Belvedere, Unteres Belvedere och Belvedere 21. Biljett kan köpas till ett eller alla museerna, och köps i ett fristående hus där även museishopen är inrymd.

Oberes Belvedere har de mest kända verken, som exempelvis Gustav Klimts Kyssen, som är den tavla man annonserar flitigt med på stan i Wien. Man har även fler verk av Klimt, Schiele och Kokoschka, för att nämna några. Vi gick till Oberes och Unteres Belvedere. I Unteres Belvedere, som var den del av slottet som inrymde bostäderna när slottet var bebott och är sevärt av den anledningen, pågår för närvarande (till september 2019) en utställning med den amerikanska konstnären Kiki Smith. Där finns även i de gamla stallarna en fin samling medeltida kyrkokonst.

Oberes Belvedere hade (förstås) fantastisk konst. Det var dock en helt ny upplevelse för mig att människor står fem personer tjockt framför tavlan och försökte ta selfies med den. Somliga till och med då de kysstes framför den. Jag har svårt att förstå det, men jag är kanske inte tillräckligt beroende av sociala medier. Vi köpte istället med oss den tunga boken på bilden, med garanterat bättre bildkvalitet.

Lunch åt vi på Oberes Belvedere. Vi hade tur som fick ett bord då vi kom. Jag åt poke bowl med rökt lax, maken åt gulaschsoppa. På kvällen orkade vi inte gå så långt från vårt hotell och ville äta österrikiskt. Vi hamnade på Der Ringsmuth där vi blev väldigt väl förplägade.

Tidigare inlägg i serien, om Berlin här och här. Om förra årets semester med besök på bland annat Muchamuseet i Prag här.

Tågsemester dag 3 – Berlin dag 2

Årets besök i Berlin var vårt tredje tillsammans. Tidigare var vi där 2014 och 2018. Deutsches Historisches Museum, nära Museumsinsel i stadsdelen Mitte, var vi senast på 2014. Då tog vi oss fram genom forntid, medeltid och fram till cirka 1870.

Så där började vi årets besök. Vi gick upp ganska tidigt så vi skulle kunna vara där när de öppnade vid tio, åt frukost, checkade ut och lämnade våra väskor i bagagerummet. Sedan gick vi till Alexanderplatz och tog S-Bahn till Hackescher Markt. Därifrån är det enligt vägskyltarna 600 m till Historisches.

När vi kom innanför portarna tog vi hissen upp till övervåningen, plöjde genom utställningen med det långa benet före fram till ca 1870. Där slog vi av på tempot rejält och tog oss igenom industrialiseringen, socialdemokratins födelse, revolution och krig med Frankrike, Danmark och Österrike, Bismarck och Kaiser Wilhelm. När vi nådde fram till första världskriget bröt vi för lunch i museets kafe – Bratwurst med potatismos och surkål med Apfelschorle. Apfelschorle är en blandning mellan äpplejuice och mineralvatten och är jättegott – går även att göra på till exempel rabarber, svart vinbär, hallon, tranbär… vår gissning är att man blandar lika delar.

Deutsches Historisches Museum är ett modernt museum och väl värt ett (eller flera) besök. Jag tror inte att man behöver vara lika historieintresserade som vi för att uppskatta det, för det är ett verkligt rikt och framåtblickande museum. Tysklands historia är ju också i mångt och mycket Europas. Dels har de ju en tidslinje med föremål och tavlor, men det är också generöst med avstickare med exempelvis vardagsföremål som kläder eller möbler från olika epoker. Något som berörde mig särskilt mycket var propagandaaffischerna och affischer som sålde krigsobligationer från olika länder från första världskriget. Allt ges en kontext och ett sammanhang, samtidigt som det blickar framåt mot vår egen tid.

Efter lunch tillbaka in i utställningen. Vi gick igenom första världskriget och delar av Weimarrepubliken innan vi bröt för kaffe och delad ostkaka – tysk, syrlig – med rabarber. Delad därför att kakbitarna var jättestora. Sedan satt jag kvar i kafeet och läste en stund medan maken tog sig fram till 1933 innan vi blev tvungna att åka tillbaka till Alexanderplatz och hämta våra väskor för vidare färd mot Hauptbahnhof – Centralstationen – för att borda det österrikiska nattåget till Wien.

Det nattåget var bekvämare, inte bara för att vi fick snacks, bubbel och frukost på det, utan det var mycket modernare på alla sätt. Lite mindre backpacker, lite mer utflykt. Under kvällen och natten passerade vi genom Polen och Tjeckien innan vi gick av i Wien vid 7-tiden på morgonen och gick till vårt hotell precis vid stationen.

Läs om första dagen av vår tågsemester 2019 här

Bild: Deutsches Historisches Museums hemsida, http://www.dhm.de

Tågsemester dag 2: Berlin dag 1

Nu är vi hemma igen efter en och en halv veckas tågsemester i Tyskland och Österrikes huvudstad Wien. Bitvis höll vi ett högt tempo – vi besökte till exempel Tysklands fyra största städer på en vecka. (Berlin, Hamburg, München och Köln är rätt svar på den frågan.) Jag tänkte nu i en serie inlägg på bloggen berätta om hur vi har haft det och vad vi har gjort. För vi har verkligen hunnit göra mycket. Jag har åkt nattåg för första gången i mitt liv. Dels mellan Malmö och Berlin, dels mellan Berlin och Wien. Det var märkliga turer.

Mellan Malmö och Berlin ingick en färjetur mellan Trelleborg och Sassnitz, där vi utnyttjade tiden till att äta buffé och handla lite. Sedan stod vi länge stilla på en bangård i Sassnitz, innan vi på småtimmarna rullade vidare mot Berlin, där vi anlände 06.15. Vi tog oss vidare direkt med S-Bahn till vårt hotell på Karl Liebknecht Strasse, nära Alexanderplatz. När vi kom till hotellet vid 7-tiden på morgonen hade vi sådan tur att de hade ett rum vi kunde få checka in på direkt. Vi vilade en kort stund – natten hade nämligen varit ganska sömnlös – duschade sedan av oss Interrail-dammet och åt fin hotellfrukost.

Första dagen tillbringade vi några timmar på Stasimuseet. Vi tog U-Bahn – tunnelbana – först till Frankfurter Allee, som trots vad museet skriver inte är bästa hållplatsen. Vi tog oss ner i underjorden igen och åkte till Magdalenenstrasse, där museet ligger precis vid uppgången. Vi hade löst dygnsbiljett på kollektivtrafiken redan på Hauptbahnhof på morgonen. 7 € kostar den, och det åkte vi lätt för denna första dag.

Stasimuseet ligger på ett stort område som helt var tillägnat underrättelsetjänsten i DDR. Vi kom dit ganska snart efter att de öppnat vid 10. De övriga besökarna var främst skolklasser och turister. För ett par Euro extra kunde vi ta med oss varsin audioguide på svenska på turen. Det var klart värt pengarna – den var mycket informativ och mestadels var den på bra svenska.

Museet var uppdelat efter teman, som till exempel Stasis anställda, Stasis informatörer, spionutrustning – kameror dolda i till exempel knappar och fågelholkar ingick i utställningen. Andra våningen på museet var ministerns våning – fast på den tiden kallades den första våningen, och första våningen kallades övre bottenvåning, för givetvis ska ministern sitta på första våningen. Den våningen såg ut som om ministern bara gått ut och tagit en kaffe, och vi kände igen miljöerna från tv-serien Weissensee, som ju handlar om en familj som är Stasihögdjur. På översta våningen handlade utställningen om DDR:s fall och hur Stasidokument fortfarande pusslas samman efter att ha körts i dokumentförstörare.

Efter museet tog vi U-Bahn till Prenzlauer Berg där vi åt lunch i solen på en uteservering och sedan tog en promenad. Vi gick in i Zionskirche och läste om hur kyrkan och församlingen varit en del av motståndet både på 1940-talet mot nazisterna (Dietrich Bonhoeffer arbetade i kyrkan) och på 1980-talet mot DDR.

Vi tog spårvagnen till Friedrichstrasse, bytte till S-Bahn igen. Jag åkte tillbaka till hotellet och vilade några timmar, medan maken tog sig till Topographie des Terrors och gick igenom utställningen utomhus, som jag inte orkade förra året. När han kom tillbaka till hotellet gjorde vi oss i ordning och åkte till restaurangen Yafo på Gormannstrasse, som vi fått tips om i den trevliga boken Berlin för foodisar av Sara Berg, som vi skaffat på Lohrs Pocket MedMera före avresan. Vår trevliga svenska servitris tipsade om kvällens specialitet: långkokt lamm på hummus. Vi beställde också en sallad på grillade kronärtskockor och squash, och en tomatsallad. Allt med mycket chili. Efter maten, som var både jättegod och mycket, gick vi tillbaka till hotellet (inte långt) och kände oss mycket nöjda med vår första dag i Berlin.

Vi tågluffade ju även förra sommaren. Läs de inläggen med start här, juli 2018.

(Foto av Stasi Museum: Christoffer Monell)