På påsken i år var det tio år sedan jag hittade vägen till Vasa församling. Det är lätt att komma ihåg, eftersom det var den dagen som kyrkans hundraårsjubileum firades med pompa och ståt. Halvvägs in i mässan smög jag mig in, och såg andra halvan från en plats vid ett bord längst bak.
I hela mitt liv har jag känt en dragning till kyrkan. Jag har alltid velat vara en del av en församling, och lära mig mer om tro.
Efter det har mycket hänt. Jag har i många år deltagit i firandet av högmässan, och varit del av Gudstjänstgrupp 5. Jag hjälpte i många år till att koka soppa en stund varannan till var tredje torsdag. Jag har varit med i kören. Jag har varit med i kyrkorådet, och senare församlingsrådet.
Jag har fått många nya vänner, i olika åldrar och med olika bakgrund. Jag har lärt mig mängder om kristen tro. Och min barnatro har befästs och blivit tryggare.
Jag vill dela med mig av en dikt ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem på detta ämne.
Omsluten
Där Du fann mig
Där jag varPå alla sidor
Vippor som gräset
Behövdes Någon som sade
Ja
Ja ja ja ja
Bok Vasakyrkan 100 år 1909-2009 copyright Göteborgs Vasa församling
Cathrins bokskåp 