Tacktal – Cathrins bokskåp

Tio år i församlingen

På påsken i år var det tio år sedan jag hittade vägen till Vasa församling. Det är lätt att komma ihåg, eftersom det var den dagen som kyrkans hundraårsjubileum firades med pompa och ståt. Halvvägs in i mässan smög jag mig in, och såg andra halvan från en plats vid ett bord längst bak.

I hela mitt liv har jag känt en dragning till kyrkan. Jag har alltid velat vara en del av en församling, och lära mig mer om tro.

Efter det har mycket hänt. Jag har i många år deltagit i firandet av högmässan, och varit del av Gudstjänstgrupp 5. Jag hjälpte i många år till att koka soppa en stund varannan till var tredje torsdag. Jag har varit med i kören. Jag har varit med i kyrkorådet, och senare församlingsrådet.

Jag har fått många nya vänner, i olika åldrar och med olika bakgrund. Jag har lärt mig mängder om kristen tro. Och min barnatro har befästs och blivit tryggare.

Jag vill dela med mig av en dikt ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem på detta ämne.

Omsluten
Där Du fann mig
Där jag var

På alla sidor
Vippor som gräset
Behövdes Någon som sade
Ja
Ja ja ja ja

Bok Vasakyrkan 100 år 1909-2009 copyright Göteborgs Vasa församling

Efter bokreleasen

Den nionde juni hade jag min länge emotsedda bokfest på Lohrs Pocket MedMera i Göteborg. Allt som allt kom väl runt femtio vänner och familjemedlemmar – och några nya bekantskaper – och lyssnade när jag i tre omgångar läste ett tiotal dikter ur Blessyrer från en lång väg hem. Tack till alla som gjorde det möjligt – särskilt givetvis Inês Lohr som så generöst tog emot oss.

Jag gick lite in i ”zonen” vid uppläsningen. En zon långt ifrån min bekvämlighetszon, en plats där jag inte riktigt hade full koll. Stresspåslaget var högt, men jag tvingade mig att stå still och läsa långsamt. Jag låtsades som om orden inte var mina egna, utan att det var någon annans dikter jag läste upp. Jag fick höra av en familjemedlem efteråt att ”det syntes att jag var nervös, men det hördes inte”. Det tar jag som ett stort beröm!

Till nästa uppläsning ska jag öva på att titta upp på publiken också. För jag tror att det kommer att bli fler uppläsningar. Jag funderar till och med på att ta reda på hur man gör för att anmäla sig till poetry slam i Göteborg i höst. Jag väljer att tro på mig själv – främst därför att så många andra gör det!

Boken Blessyrer från en lång väg hem finns att köpa på Lohrs Pocket MedMera. Eller skicka mig ett meddelande här på bloggen så skickar jag ett signerat ex! Finns även att köpa på Bokus och Adlibris.

Foto: Karin Eriksson

Bokslut efter en litterär vecka

Veckan som gick har varit kortare än den vanliga arbetsveckan för många, eftersom måndagen var Annandag påsk. Vi tillbringade påsken hos mina föräldrar, och stannade även till i Tranås hos makens släkt.

Ni som följer mig på Facebook och Instagram (@cathmonell) vet att jag är med i Litterära konsulters utmaning för april. Utmaningen är att varje dag skriva en kort text om ett ord, utan att nämna detta ord eller några synonymer. Jag gillar den här typen av utmaningar, jag tycker att de skapar utrymme för lekfullhet och kreativitet i vardagen. Tyvärr brukar det vara svårt för mig att orka med dem (eller komma ihåg att göra dem) varje dag eller de flesta dagarna. Med denna utmaning har jag i alla fall bara missat en dag av åtta så här långt.

Den här veckan har jag också haft två träffar med min poesigrupp på Oscar. Vi är sex damer som ses varannan tisdag och läser egna och andras dikter för varandra. Vi sågs i onsdags utöver vår vanliga tid, och diskuterade formerna kring våra diskussioner. Ibland måste man ju ta tid för att prata om formen: hur vi ska kunna hålla oss till ämnet mer och fördela tiden jämnare mellan oss som är med. Sådant som blir viktigt i en grupp där man är ganska olika. I fredags var jag också på bokcirkel. Vi hade läst Helena Thorfinns roman Den som går på tigerstigar, som är den fristående fortsättningen på Innan floden tar oss.

I fredags fick jag så två olika förslag på omslag till min kommande diktsamling från Emelie på Type & Tell. Det var helt enkelt två jättefina förslag, och jag skulle gladeligen använda vilket som helst av dem. Om jag får säga så när de utgår från mina egna fotografier. Nu har i alla fall vi tittat på dem här hemma över helgen, och jag ska meddela vilket jag vill ha. Ännu en milstolpe som har passerats! Den jättefina bilden på mig har tagits av Martin Jonsson.

Jag skrev också i början av veckan en kort novell för Stockholmsförfattarnas bildtävling, men har redan fått beskedet att det inte blev mitt bidrag som vann biljett till Litteraturkryssningen. Jag är glad för den snabba återkopplingen, och är redan på väg till nästa uppgift. Helgen har dock erbjudit tid för återhämtning.

Ännu ett steg avklarat!

Nu har jag skickat in bilder för bokomslag till teamet på Type & Tell. Jag har jagat bilder på vårblommor i denna ovanligt kalla marsmånad. Jag hoppas att den jag skickade in är bra nog – annars befarar jag att jag får tänka om. Författarbild var jag och tog i Landvetter tillsammans med Martin Jonsson i fredags. Den här bilden föreställer dock en helt annan art av blomma än den jag till slut valde.

Att skriva baksidestext kändes som en uppgift med stor tyngd. Jag har försökt sammanfatta mitt diktprojekt som jag har jobbat med i så många år och skriva en säljande text om det. För att korrekt beskriva min bok måste jag ju sätta orden ”ångest” och ”depression” och ”hjärnblödning” på utsidan av ett bokomslag, och det känns allvarligt och som ett stort ansvar. Tack till min skrivlärare Jorun Modén och mina kurskamrater som har gått Författarkurs 3 på distans nu i vår för hjälp med att formulera detta, virtuella hjärtan och blommor till er. Jag kommer att sakna vårt klassrum på onsdagkvällar.

Tack också till maken, vars stöd jag alltid önskar mig och fortsatt hoppas på. Jag ser fram emot att kunna bära hem lådor med böcker från paketutlämningen tillsammans.

Nu tar jag kväll, och fortsätter med resan imorgon. Jag ska göra något så vanligt som att koppla av med en bok.