Ny novell: Farväl till Majorna

Tidigare i vår utlyste Lassbo förlag en tävling på temat Majorna. Jag har i perioder vistats en del där. Vi hade en kolonistuga där i många år, och vi har besökt både släkt och vänner där genom åren.

Detta är en bagatell till novell. Men skriven med stor glädje. Jag har fått besked att min novell inte vann tävlingen, så jag tänker att jag vill dela den med er här på bloggen. Vill ni läsa fler av mina noveller, så kontakta mig med kontaktformuläret för att köpa böcker. Trevlig läsning!

Farväl till Majorna

Vårvinden svepte runt Mariaplan: rufsade om i kön till Korv Kiosk, välte nästan ett par av de minsta i Plaskis, fick deras ömma föräldrar att lyfta upp dem och torka deras fötter på mjuktvättade frottéhanddukar inklämda under sulkyn. Gräset långt och stelt som ruccolasallad, vattnat av sporadiska regn och ännu mer av stänk från bassängen. Elvans spårvagn dundrade förbi, på väg till Saltholmen med badlängtande människor som inte rymdes i plaskdammen, packade tätt som glassrån i en plåtburk.


En sådan här dag hade vänsterpartiet hållit sommartal, och Gunnel var på väg därifrån med picknickkorg i handen och en prydligt hopvikt filt under armen. Hon gick nerför Ostindiegatan, där solen spelade över taken. Hon hälsade på folk hon kände, folk i rörelse, utanför butiker, på hållplatsen. De kände igen henne, många visste vad hon hette. Hon hade bott på gatan innanför i över tjugo år. Ingen visste att hon var på väg därifrån. Om hon hade uttalat det hade det blivit oåterkalleligt.


Hennes hjärta var tungt och ansiktet slutet. Hon tog ett outtalat farväl av såväl hus som växter när hon passerade dem. Den svartvita katten fick en snabb krafsning runt örat och vek sedan runt husknuten. Gunnel gick långsamt uppför den gistna trätrappan, pausade med båda fötterna samlade på varje steg. Att äntligen bo i ett hus med hiss var väl vad hon mest såg fram emot efter flytten. Likaså skulle det vara skönt med fönsterrutor som stannade kvar i sina ramar – i hennes kvarter föll glasen från skyn nu. Kittet hade gett med sig, lossnat av väder och vind och plockats av kråkfåglar till bomaterial.


Inne i lägenheten: kartonger staplade tre högt i alla rum. De var märkta med svart tusch: Kök. Sovrum. Badrum. Kartongernas tidigare användning var markerad i grönt och blått: Dannes böcker. B-porslin, vinden. Allt vi äger och har.
I lägenheten ovanför skramlade ett dammsugarmunstycke över golvplankorna. Gunnel satte sig vid bordet i köket. Det var en av få saker som fortfarande stod på sin invanda plats i bostaden. Jag måste sluta tänka på det som hemma, tänkte hon. En solblekt, löst virkad duk var draperad snett över bordsskivan. Ikväll, och frukost imorgon. Sedan stänger jag det här kapitlet, tänkte Gunnel.


Hon fick aldrig veta vem av grannarna som låg bakom meddelandena. Hennes blå, klumpiga tvättlås hade fått arga meddelanden i bläck på ilsket avrivna remsor av frystejp, fästade på hennes lås varje gång hon råkade lämna det på bokningstavlan. ”Hör inte hit!!!” var en av de vänligaste. Sedan allt från ”Otillåtet” till en befallande uppmaning till fastighetsskötaren att ta bort låset snarast.
Detta hade eskalerat under lång tid.

Gunnels väninna, Asta, bad henne att vara försiktig. ”Hon låter inte stabil”, sa Asta – baserat på deckare och kvällstidningarnas frågespalter, antog Gunnel. Det var Gunnel som varit säker på att handstilen var en kvinnas, förmodligen i sextioårsåldern. Gunnel hade varit lärare hela sitt yrkesliv, och visste hurdan handstil som hade lärts ut vid olika tidpunkter. Hon hade även släktforskat sedan hon gick i pension, både i officiella källor som kyrkoböcker, och i generationers gamla brev, som funnit sin väg till hennes garderob genom arvsskiften och samlande. Handstil var Gunnels specialintresse. Till och med grafologi intresserade henne. Även om många avfärdade det numera måste det ju finnas ett korn av sanning i det.


Men att ständigt se sig om i trapphuset, att öppna dörren försiktigt och lyssna: det var inte så hon ville åldras. Även om hon kanske inte hade många friska år kvar ville hon kunna njuta av dem efter bästa förmåga. Den dagen hon ringde hyresvärden rusade både puls och blodtryck. Hon låg ner på den omsorgsfullt bäddade sängen när hon ringde. Det fanns en kö för byten, fick hon veta av den uttråkade kvinnan i telefonen, rösten hes av timmar i telefon. Tider och vilka lägenheter som kunde komma ifråga var inget de kunde uttala sig om. När Gunnel frågade om möjligheterna att få stanna i Majorna sa kvinnan: ”Det är många som vill bo där.” Sedan bytte hon ämne, frågade varför Gunnel ville byta. Gunnel blundade där hon låg på sängen, och ljög. Hon ville inte berätta att en granne, okänt vem, bedrev en anonym kampanj mot henne. Istället talade hon om sin drygt åttioåriga kropp, om höfter och knän, att vara i behov av en hiss. Om att vara ”till åren kommen”, ett uttryck hon avskydde. Det doftade snarare antiseptisk vårdavdelning än kaffe och hembakat mellan träd och rabatter på gården, med utsikter till en varm katt i knäet.


Imorgon skulle systersonen komma med den hyrda skåpbilen redan tidigt på morgonen. Hon skulle börja ett nytt liv på andra sidan älven, i ett högt hus på en gata hon aldrig varit på innan hon var på visningen för en månad sedan. De skulle bli tvungna att köra på GPS nästa gång också. Gunnel hade tagit reda på var spårvagnen till stan stannade, var närmsta mataffär fanns, vägen till apoteket och biblioteksfilialen. Men vad hon egentligen undrade var: var kan jag träffa människor? Var samlas alla för samtal och fika? Och: kommer de fortfarande att känna igen mig i Majorna? Om jag kommer hem.


Men innan hon var redo att flytta smög hon ner i den släckta, mörka källaren. Hon hade bokat tvättstugan en sista gång, för att vara säker på att få vara ensam där. När hon tryckt på lysknappen, och lysrören blinkat några gånger och sedan stabiliserats, såg hon att låset på bokningstavlan som vanligt täckts över av en remsa frystejp. Hon avlägsnade den, med ett tillkämpat lugn. Sedan satte hon upp en egen lapp på anslagstavlan.
”Till dig som sätter arga lappar på mitt tvättlås”, inleddes den. ”Jag lämnar låset i dina händer nu. Gör vad du vill med det. Bränn det under rituella former, ändra numret med märkpenna, kasta det i älven. Eller spara det som ett minne av en vunnen strid. Jag skulle föreslå att du pratar med någon om din rädsla. Det kan inte vara lätt att vara du. Jag förlåter dig. Gå med Gud. /Lås nummer 13.”


Gunnel släckte lampan på vägen ut, precis som trivselreglerna på den tunga dörren sa. Hon skulle aldrig mer befinna sig på den här platsen. Hon sa farväl till huset, med handen mot den svala, vitkalkade väggen. Sedan skickade hon ett meddelande till systersonen: ”Ser fram emot att ses imorgon. Allt är klart för flytten. Jag står för bullar när vi kommer dit, och pizza när vi är klara. Vi tar det lugnt. /Din gamla moster.”


Systersonen svarade innan hon släckte för natten. ”Så gammal är du inte. Inbilla dig inte att du slipper bära. Jag får med mig barnen, de får dra sitt strå till den berömda stacken. Jag vidarebefordrade löftet om mat. Vi ses vid åtta, pigga och glada – åtminstone de av oss som inte somnat i baksätet på den korta resan. /Stefan.”


Innan Gunnel släckte den sista kvällen i sitt hem tänkte hon att hon hade tur trots allt. Hon hade släktingar hon kunde räkna med att få hjälp av. Och vänner att besöka. Hon hade nästan trettio kartonger och två resväskor med saker som betydde något, och som hon kunde få med sig dit hon skulle. Hon var rimligt frisk, och hade känslorna under kontroll. Än hade hon nyfikenheten i sig. Hon skulle klara sig bra, var hon än bodde.

Dikt om skrivande

En ny dikt på poeter.se. En dikt om att skriva, och vilka ämnen som man vill, kan och behöver skriva om. Och hur det är olika för olika personer. Hoppas ni tycker om den!


Nog om det

Jag önskar jag ville skriva
Om lättsamma saker
Sånt som inte värker
Hela vägen ut

Hundvalpar och alpblommor
Men jag har bara mina ögon
Min smärtsamma hud
Min tända lampa i fönstret

Jag vilar där jag kan
Nog om det

Nydiktat på poeter.se

Ekelöfs översättning av Thinsz Geza inspirerade till denna.

https://www.babelmatrix.org/works/sv/Ekel%C3%B6f%2C_Gunnar-1907/Ge_mig_gift_att_d%C3%B6_eller_dr%C3%B6mmar_att_leva%E2%80%A6/hu/49330-Meghalnom_m%C3%A9rget_adj

Drömmar att leva

”Ge mig gift att dö eller drömmar att leva”
Jag väljer drömmarna varje gång
Drömmarna håller mig på benen
Något att sträva mot

Jag går till och från busshållplatsen
Hemköp och bokhandeln
Kyrkan ett par gånger i veckan
Min värld

Jag har tjugo biblioteksböcker hemma
Högar med olästa
Någon gång ska jag öppna dem
När stjärnorna står rätt

Jag skriver så mycket jag klarar
När jag kan fixera min blick
Men i valet mellan giftet och drömmar
Väljer jag själv

Liv I Sveriges texter om längtan

Tidigare i år frågade föreningen Liv I Sverige vad människor längtade efter när pandemin tar slut. Texterna, på maximalt tio ord, har samlats in och publicerats på nätet. Min text är med.

https://livisverige.org/2021/10/12/har-ar-alla-korttexterna-om-langtan/

Uppdatering: på grund av problem med att ansluta till Liv I Sveriges hemsida lägger jag upp texten här också.

Jag ser fram emot… möten med vänner och okända, kram eller handslag, saknar vapen. Cathrin Monell, Göteborg

Läs gärna min och andras text här. Och om du vill skriva till Liv I Sverige lägger jag in en länk här till aktuella tävlingar:

https://livisverige.org/2021/12/24/ny-tavling-pa-temat-fyrtio/

https://livisverige.org/2021/12/24/debutanttavling/

Pandemihaiku

Dikt inspirerad av fredagens tågresa och stämningen ombord.

Hatet på tåget

Räknar varandras hosta

Inget förlåtet

Bild från diktuppläsning i höstas på Ingrid Winblads bokrelease på Litteraturhuset i Göteborg. Foto taget av Kerstin Rauserk.

Nynäshamns biblioteks poesitävling 2021 avgjord

Jag fick i veckan meddelande om att jag har vunnit hederspris i Nynäshamns biblioteks posesitävling. Temat var En papperslapp.

Jag har fått besked att vinnarna inte kommer att publiceras på nätet men att det är okej att jag lägger ut min text här. Trevlig läsning!

Flingor

Skriver ner

För att förstå

Låser mitt motstånd

Pennan till papperet

 

Gör avbön

Pulvriserar notiser

Till snöflingestorlek

Börjar om

 

Sprider ordfragment

På busshållplatser

Antecknade skuldbekännelser

Imaginära brott

 

Kan inte efterlämnas

Inte brännas i bostaden

Återstår papperstuggen

Skilda papperskorgar

 

Adressaten onådd

Avsändaren i kramp

Komplicerad anteckning

Egen föreskrift

Ny bok: Traditioner

Lagom till midsommar kom Miramir Förlags nya novellantologi Traditioner ut. Jag medverkar med skräcknovellen Bärare – som utspelar sig i Bohuslän på just midsommar.

Här är en klassisk bild från uppackningen av mina exemplar – med det snygga omslaget delvis synligt. Du kan köpa den av mig för 180 kr plus eventuell frakt.

Jag ser fram emot att läsa novellantologin och se hur de andra författarna har tolkat temat. Det blir ryslig läsning när åskan går i sommar.

Poesipandemi

Idag kom mina exemplar av Poesipandemi. Dikter från en orolig tid hem i min brevlåda. Tack så mycket till Götabiblioteken! Ett exemplar till mig, ett till mamma (redan i posten, därför inte med på bild) och ett exemplar till en skrivarkompis.

Antologins ursprung var en tävling på temat Poesipandemi. Dikterna i boken som blev resultatet är av 72 olika människor, med en gemensam tanke i coronapandemin. Boken finns att låna som e-bok hos www.gotabiblioteken.se .

Min dikt heter Mätserie och behandlar behovet av att hålla koll på sin temperatur som ett mått på sin hälsa, i en tid där varje avvikelse bör betraktas. En tid av oro för alla. Men där oro och behov av kontroll kanske inte träffar alla lika.

Vill också tipsa om att i boken medverkar även Kerstin Rauserk: skrivlärare på SKRIVRÖTTER, journalist, pedagog och författare från Göteborg. Jag är glad att åter få finnas i samma sammanhang som Kerstin, som var på plats när jag för första gången läste mina dikter högt och som hjälpt mig i arbetet med dikter och noveller. Kerstins dikt heter Epidemi.

Hoppas att ni vill kolla upp antologin hos Götabiblioteken! Önskar en trevlig stund!

#coronapoesi

Nu har en ny bok från poeter.se kommit ut! Boken samlar över 200 tolkningar av temat corona i dikt och bild.

I förordet står att kultur, konst och poesi har stor inverkan på vår hälsa. Både att utöva och att använda kultur får oss att må bättre. ”Kulturupplevelser kan ge nya perspektiv och utmaningar och därmed bidra till ett djupare livsinnehåll och en känsla av sammanhang. ”

Jag medverkar med dikten Pestdoktorn. En dikt om att hålla avstånd och följa myndigheternas ibland motsägelsefulla uppmaningar. I antologin medverkar även Ingrid Winblad, som jag känner från Dikt och verklighet på Frivilligcentralen Oscar, samt Skrivarsidans Irene Svensson Räisinen.

Om du vill ha ett eget exemplar av boken kan du skicka ett meddelande med kontaktformuläret. Boken kostar 200 kr, eventuell frakt tillkommer.

Antologi att skriva till från Darkness Publishing

Darkness Publishing söker bidrag till en antologi om Nordiska väsen. Deadline är 28 februari 2021. Läs mer här.

Ett bidrag får vara på maximalt 50.000 tecken. Vilka väsen man kan välja att skriva om är begränsat till denna lista: vättar, tomtar, älvor, troll, skogsrå, vittror, näcken, diser, dvärgar, häxor, jättar, svartalver, draug, irrbloss, mara, myling, gastar, strandvaskare, bäckahästen, gloson, lindorm, kraken, varulv, kyrkogrim, kvarngubbe, rå eller lyktgubbar. Man får skicka in flera bidrag per författare.

Novellen måste kunna kategoriseras till någon av fantasygenrerna steampunk eller grimdark. Jag måste erkänna att jag fick slå upp grimdark. Här kan du läsa definitionen (på engelska).

Normstorm

Make creativity your talent

Jenny Enochsson

Skrivarblogg

Tistelblomma

Litterär sajt

Anna Gable

Skrivtjänster – Språkkonsult – Författare

Agnes Hillert

skriver, ger textrespons och leder workshops

Tootsie Of Sweden

A swedish storyteller with a love for photography. Taking a train trip through Europe august 2019.

Så du tror du är författare

En skribents vardag av och med Päivi Karabetian

RomComDojo

Just for a laugh

Hallvi reads

an escapist's book adventures

Petronellas Författarliv

Drömmar är inte omöjliga, bara arbetsintensiva.

Åsa Öhnell - barnboksförfattare

Spänning och feelgood!