Skriva poesi – självstudiekurs

Jag går en självstudiekurs i att skriva dikter på skrivarkurser.nu, Tidningen Skrivas kursportal. Kursen är skapad av poeten och författaren Mats Söderlund, och bygger på hans bok Skriva poesi, som kom ut 2017. Jag har läst boken och tycker den är mycket inspirerande och ville därför gärna prova på kursen också.

Självstudiekurs innebär att man inte får någon respons på övningarna från kurslärare, men det finns möjlighet att kontakta läraren vid frågor. Jag har inte gått någon självstudiekurs tidigare, men jag kan tänka mig att göra det igen om jag hittar ett ämne som intresserar mig. Det är inte helt lätt att hitta kurser i att skriva poesi. Jag har tidigare gått kurser på Folkuniversitetet. SkrivarSidan har också självstudiekurser i att skriva poesi, nästa kursstart 7 maj – läs mer här.

Kursen är uppbyggd med Kursbrev med veckans ämne, som sedan fördjupas i lektioner med övningar. Uppgifterna är både att jobba med egna dikter som man tycker är bra, och att skriva nytt material. Här kan du läsa mer om kursen om du är intresserad.

Den här veckan jobbar jag med Kursbrev 5, som behandlar ämnet ”Tema”. Här är min dikt som bygger på ”fråga som upptar mina tankar”.

oförstådd krymper jag undan pressen

ohörd vill jag inte anpassa mig

tills jag inget kan bevisa

och allting är nog

Att inte orka

Att inte orka allt det där som andra tycker är viktigt. Som att vara ute och njuta av sommarvädret som vi fått redan i maj. På grund av allergier, på grund av ungarna som tjuter på gatan eller gården. På grund av vårtrötthet eller allmänt låga energinivåer.

Att inte orka vardagsgrejerna som aldrig känns så nödvändiga som när man inte orkar. Som att laga middag varje dag i veckan. Som att bryta mönstret och lägga ifrån sig mobilen så att man kan sova. Som att inte ställa in, utan dyka upp när någon väntar på en. De små åtagandena som blir till ett omöjligt krav.

Att våga tänka tanken, att jag kan vara deprimerad igen – eller fyll i det som passar dig bättre. Att säga: Det här gör jag för MIN skull, inte någon annans. Så att om jag måste ställa in är det ingen annan som blir besviken – inte så mycket som jag i alla fall. Att skilja mellan vad som är nödvändigt och vad som är bonus.

För att andra människor vill oss oftast väl. De vill inte att vi ska pressa oss så vi går sönder. I alla fall tror jag det är fallet med våra anhöriga och vänner – att de föredrar om vi är ärliga med det som är svårt. Till alla er som har chefer i era liv önskar jag sympatiska och omtänksamma chefer som vill det bästa för sina medarbetare.

Jag önskar er alla en fin vår med mycket självuppskattning och ärlighet – även när det känns svårt. Stor kram