semester – Cathrins bokskåp

Tågsemester dag 8-9: Nürnberg-Köln

Sista förmiddagen i München gick maken iväg till Deutsches Museums Verkehrszentrum – fordonscentrum – och tittade på bilar, spårvagnar och tåg. Jag tog en promenad i Münchens centrum med paus i ett par kyrkor och på två kaféer. På det ena kunde jag lyssna på en gatumusikant och skriva lite, på det andra började jag läsa Amerika av Franz Kafka.

Efter lunch tillsammans nära hotellet tog vi så tåget till Nürnberg. Även där bodde vi nära stationen, och helt nära centrum som delvis var historiskt, delvis återuppbyggt efter originalhusen.

På kvällen tog vi en promenad, åt med utsikt över ett fint torg. Maken åt Nürnbergska korvar med surkål. Jag åt Spätzle, som är nudlar med en sås på ost och stekt lök. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi och åt gelato till efterrätt. Vi köpte också med oss en kartong Lebkuchen, ett slags kakor med nötter och pepparkaksliknande smak, hem.

Nästa morgon, efter frukost, gick vi till Albrecht-Dürer-Haus, en promenad på ungefär en halvtimme. Vi gick även in i en vacker kyrka på vägen.

Albrecht Dürer (1471-1528) var en redan under sin livstid känd och beundrad konstnär. Han köpte huset 1509, och bodde där tillsammans med sin fru. Vi hade sett originalen till flera av hans målningar på Alte Pinakothek i München ett par dagar tidigare. På Albrecht-Dürer-Haus hängde kopior, flera av dem gjorda redan på 1500-talet. Albrecht-Dürer-Haus var ett jättefint museum med bra audioguide. Man hade möjlighet att se tillverkning av träsnitt, och köpa dem, på översta våningen.

Efter lunch (kalkonschnitzel med tomatsås) gick vi till tåget och åkte till Köln.

Vi kom fram till Köln framåt kvällen. Notera att i Köln finns det två stationer – Haubtbahnhof och Kölner Messe Deutz. Det går snabbt att ta sig mellan dem med pendeltåg. Vi bodde mittemot Haubtbahnhof med glimt av Kölner Dom genom fönstret. Vi besökte Domen på kvällen, samtidigt som det pågick en mässa där. Det var otroligt stämningsfullt med orgel och körer. Vi åt middag på Funkhaus, en verkligt klassisk Kölnadress. Dag 2 i Köln gjorde vi en rundresa med buss, och sedan tog vi tåget till Hamburg.

Tågsemester dag 6-7: Wien/München

Sjätte dagen av tågsemestern tog vi tåget från Wien till München runt lunchtid. Den sträckan tar ungefär fyra timmar, och går genom ett riktigt naturskönt landskap. Vi satt bekvämt och rullade fram mellan alpstugor och berg. Vi anlände i München vid 15-tiden och letade reda på vårt hotell. Efter att vi lämnat väskorna på hotellet hittade vi ett ställe med uteservering och åt korv med potatisstomp och surkål, med tillsats av bacon. Efter maten gick vi tillbaka till stationen och åkte på en hopon-hopoff buss. Tyvärr hade vi missat den sista långa turen för dagen, utan åkte bara i stadskärnan. Vi avslutade dagen med gelato och sedan läsning på hotellrummet.

Under den här delen av resan, Wien och München, läste jag Stefan Zweigs självbiografi Världen av igår från 1941 – lämpligt nog, eftersom den till största delen utspelar sig i Wien och Bayern. Det är en fantastisk fresk över Europa från ca 1890 när Stefan Zweig gick i skolan, fram till 1941 när boken kom ut och Stefan Zweig dog i exil i Brasilien.

Nästa dag gick vi upp tidigt, åt frukost på hotellet och gick sedan tillbaka till busshållplatsen vid Hauptbahnhof. Vi åkte den delen av den långa bussturen som gick utanför centrum, till BMW Welt och OS-byn, som vi nyligen hade sett i den välgjorda tv-serien The little drummer girl, baserad på John Le Carres klassiska roman.

Vi kom tillbaka in till stan, bytte runda och åkte till Münchens konstkvarter, Pinakotheke. Vi började på Alte Pinakothek, med de äldsta tavlorna. Vi såg bland fantastiskt mycket annat medeltida kyrkokonst, Albrecht Dürer, Leonardo da Vinci, Rubens, Rembrandt. Museet var enormt och det fanns inte en chans att gå igenom det vid ett besök.

Neue Pinakathek var för närvarande stängt (sommaren 2019) så vi gick efter att ha delat på en bit Apfelstrudel med både grädde och vaniljsås till Pinakothek der Moderne. Det är museet för 1900-talskonst och innehåller bland mycket annat tavlor från modernism och expressionism, särskilt många verk av Picasso och Max Beckmann. Här fanns även en tavla av Paula Modersohn-Becker, som jag just läst en bok om i Lohr Pocket MedMeras läseklubb: Härligt är att leva här : Paula M. Beckers liv, av Marie Darrieussecq.

På kvällen åt vi bayerska specialiteter på Ratskellers uteservering. Jag åt Sauerbraten med Knödel. Det var en härlig kväll och en bra avslutning på en lång dag. En lustig detalj är att överallt annars på vår resa var ”ein grosses Bier”, en stor öl, 0,5 liter – men i München var det en liten, och en stor var en liter.

Bild från Ratskeller Prunkhof av Christoffer Monell.

Tågsemester dag 4: Wien dag 1

Väl framkomna med nattåget till Wien gick vi till hotellet, som låg alldeles vid stationen, och lämnade våra väskor i bagagerummet. Vi tog en kopp kaffe och en pistage/hallonbrownie på Hauptbahnhof medan vi planerade dagen, och bestämde oss för att ta en tur med Hopon-Hopoff-bussen.

Vårt tänkta mål med bussen var en promenad i Schönbrunns slottspark. På vägen dit öppnade sig himlen i ett ösregn. Vi gick av vid Schönbrunn, men gick på nästa buss som kom en kvart senare. Vi beslutade oss för att kasta om vårt tänkta program och istället titta på tavlor på Schloss Belvedere. Dit kunde vi också ta oss med den röda turbussen.

Schloss Belvedere är indelad i tre museer: Oberes Belvedere, Unteres Belvedere och Belvedere 21. Biljett kan köpas till ett eller alla museerna, och köps i ett fristående hus där även museishopen är inrymd.

Oberes Belvedere har de mest kända verken, som exempelvis Gustav Klimts Kyssen, som är den tavla man annonserar flitigt med på stan i Wien. Man har även fler verk av Klimt, Schiele och Kokoschka, för att nämna några. Vi gick till Oberes och Unteres Belvedere. I Unteres Belvedere, som var den del av slottet som inrymde bostäderna när slottet var bebott och är sevärt av den anledningen, pågår för närvarande (till september 2019) en utställning med den amerikanska konstnären Kiki Smith. Där finns även i de gamla stallarna en fin samling medeltida kyrkokonst.

Oberes Belvedere hade (förstås) fantastisk konst. Det var dock en helt ny upplevelse för mig att människor står fem personer tjockt framför tavlan och försökte ta selfies med den. Somliga till och med då de kysstes framför den. Jag har svårt att förstå det, men jag är kanske inte tillräckligt beroende av sociala medier. Vi köpte istället med oss den tunga boken på bilden, med garanterat bättre bildkvalitet.

Lunch åt vi på Oberes Belvedere. Vi hade tur som fick ett bord då vi kom. Jag åt poke bowl med rökt lax, maken åt gulaschsoppa. På kvällen orkade vi inte gå så långt från vårt hotell och ville äta österrikiskt. Vi hamnade på Der Ringsmuth där vi blev väldigt väl förplägade.

Tidigare inlägg i serien, om Berlin här och här. Om förra årets semester med besök på bland annat Muchamuseet i Prag här.

Tågsemester dag 2: Berlin dag 1

Nu är vi hemma igen efter en och en halv veckas tågsemester i Tyskland och Österrikes huvudstad Wien. Bitvis höll vi ett högt tempo – vi besökte till exempel Tysklands fyra största städer på en vecka. (Berlin, Hamburg, München och Köln är rätt svar på den frågan.) Jag tänkte nu i en serie inlägg på bloggen berätta om hur vi har haft det och vad vi har gjort. För vi har verkligen hunnit göra mycket. Jag har åkt nattåg för första gången i mitt liv. Dels mellan Malmö och Berlin, dels mellan Berlin och Wien. Det var märkliga turer.

Mellan Malmö och Berlin ingick en färjetur mellan Trelleborg och Sassnitz, där vi utnyttjade tiden till att äta buffé och handla lite. Sedan stod vi länge stilla på en bangård i Sassnitz, innan vi på småtimmarna rullade vidare mot Berlin, där vi anlände 06.15. Vi tog oss vidare direkt med S-Bahn till vårt hotell på Karl Liebknecht Strasse, nära Alexanderplatz. När vi kom till hotellet vid 7-tiden på morgonen hade vi sådan tur att de hade ett rum vi kunde få checka in på direkt. Vi vilade en kort stund – natten hade nämligen varit ganska sömnlös – duschade sedan av oss Interrail-dammet och åt fin hotellfrukost.

Första dagen tillbringade vi några timmar på Stasimuseet. Vi tog U-Bahn – tunnelbana – först till Frankfurter Allee, som trots vad museet skriver inte är bästa hållplatsen. Vi tog oss ner i underjorden igen och åkte till Magdalenenstrasse, där museet ligger precis vid uppgången. Vi hade löst dygnsbiljett på kollektivtrafiken redan på Hauptbahnhof på morgonen. 7 € kostar den, och det åkte vi lätt för denna första dag.

Stasimuseet ligger på ett stort område som helt var tillägnat underrättelsetjänsten i DDR. Vi kom dit ganska snart efter att de öppnat vid 10. De övriga besökarna var främst skolklasser och turister. För ett par Euro extra kunde vi ta med oss varsin audioguide på svenska på turen. Det var klart värt pengarna – den var mycket informativ och mestadels var den på bra svenska.

Museet var uppdelat efter teman, som till exempel Stasis anställda, Stasis informatörer, spionutrustning – kameror dolda i till exempel knappar och fågelholkar ingick i utställningen. Andra våningen på museet var ministerns våning – fast på den tiden kallades den första våningen, och första våningen kallades övre bottenvåning, för givetvis ska ministern sitta på första våningen. Den våningen såg ut som om ministern bara gått ut och tagit en kaffe, och vi kände igen miljöerna från tv-serien Weissensee, som ju handlar om en familj som är Stasihögdjur. På översta våningen handlade utställningen om DDR:s fall och hur Stasidokument fortfarande pusslas samman efter att ha körts i dokumentförstörare.

Efter museet tog vi U-Bahn till Prenzlauer Berg där vi åt lunch i solen på en uteservering och sedan tog en promenad. Vi gick in i Zionskirche och läste om hur kyrkan och församlingen varit en del av motståndet både på 1940-talet mot nazisterna (Dietrich Bonhoeffer arbetade i kyrkan) och på 1980-talet mot DDR.

Vi tog spårvagnen till Friedrichstrasse, bytte till S-Bahn igen. Jag åkte tillbaka till hotellet och vilade några timmar, medan maken tog sig till Topographie des Terrors och gick igenom utställningen utomhus, som jag inte orkade förra året. När han kom tillbaka till hotellet gjorde vi oss i ordning och åkte till restaurangen Yafo på Gormannstrasse, som vi fått tips om i den trevliga boken Berlin för foodisar av Sara Berg, som vi skaffat på Lohrs Pocket MedMera före avresan. Vår trevliga svenska servitris tipsade om kvällens specialitet: långkokt lamm på hummus. Vi beställde också en sallad på grillade kronärtskockor och squash, och en tomatsallad. Allt med mycket chili. Efter maten, som var både jättegod och mycket, gick vi tillbaka till hotellet (inte långt) och kände oss mycket nöjda med vår första dag i Berlin.

Vi tågluffade ju även förra sommaren. Läs de inläggen med start här, juli 2018.

(Foto av Stasi Museum: Christoffer Monell)

Dikt om telefonkö

Jag skulle boka platsbiljetter på tåg till vår semester och blev sittande lite längre än jag hade tänkt mig i telefonkö. Jag hade kunnat vara mer kritisk men jag nöjer mig med att konstatera det. Så jag passade på att skriva en dikt. På det sättet var ju tiden inte helt bortkastad. Jag delar med mig av den nedanför. Ha en trevlig långhelg alla!

Timme ut och timme in i telefonen

Väntan på en mänsklig röst

Liv, levande

Släpp ut mig härifrån

Ny dikt inom ekopoesi

Ikväll har jag skrivit ekopoesi. Det är en gren inom samtida poesi som behandlar hållbarhet för människa och natur. Jag har tidigare skrivit Ekopoesi i antologin Fotavtryck Ekopoesi, som du kan beställa genom att skicka mig ett meddelande.

Författarbilden är från Dresden och är tagen av Christoffer Monell på förra årets tågsemester.

Ögonen öppnas bara halvt
Solsveda i mars
Bränder i musklerna
Solglasögon och smält glass

Uttorkade källor
Och inget regn
Tryckkokare
Vidbränt ris

Pepparsås och ingen lättnad
Den blanka folien håller temperaturen
Uttorkade krukväxter
Och de fördragna gardinerna

Ny tågdikt

I helgen var vi ute och åkte tåg och jag skrev en dikt som en spaning om vad jag såg. Närmare bestämt en mängd ensamma äppleträd nära tågspåren.

Bilden föreställer ett helt annat träd. Men jag tänkte inte på att ta en bild ut genom tågfönstret. Bilden är körsbärsträdet på vår gård, för några veckor sedan.

Kvarglömt

Utmed tågspåret

Mitt ibland gran och björk

Ett förvuxet äppleträd, ensamt

Inte ens en husgrund

Blommar i maj

Kvarglömt

Konst på Tjörn

I slutet av semestern var vi och tittade på konst på Tjörn. Vi reste kommunalt (tåg och buss). Första dagen var vi på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, andra dagen på Pilane. På akvarellmuseet har jag varit fem gånger förut genom åren, men det var första besöket till Pilane. (Medan jag skriver detta börjar jag inom parentes sagt undra om det heter ”i Pilane” eller ”på Pilane”. Och det kan jag ju fundera på tills någon hjälper mig.)

Nordiska akvarellmuseet har för närvarande en utställning som heter Fusion (pågår september ut) där konstnärer som redan är representerade på museet har fått skapa nya verk på plats, och samspela i utrymmet. Samtliga medverkande konstnärer finns i länken, och inkluderar exvis ett rum med Lars Lerin. För min del hade utställningen kunnat vara mer konstrastrik och kanske även större – men det säger jag bara för att det stod att den fortsatte på övervåningen, och där var det mest plats för eget skapande.

Pilane var nästa stopp i vår konstrunda på Tjörn. Att ta sig dit med buss från Skärhamn går utmärkt och tar ungefär en halvtimme med ett byte, även om bussarna inte går så många gånger per dag. Från busshållplatsen är det 800 meter att gå till utställningen – och nu ser jag på deras hemsida att det heter ”i Pilane”. Tack för den upplysningen. Även Pilane håller öppet september ut. Tillbaka till Göteborg var det fyra olika busslinjer inblandade, men det fungerade alldeles utmärkt.

Jag som inte har bästa balansen blev lite trött av att gå runt i en hage, för det var det länge sedan jag gjorde. Men upplevelsen hade jag inte velat vara utan. För mig talade utställningen om civilisationer, historia, utveckling och medvetande. Vi kan rekommendera att ta sig dit ganska tidigt, för runt lunchtid började parkeringsplatserna ta slut. Ännu en anledning att ta bussen. Förutom miljöaspekten, och möjligheten till vila.

Bilder från Pilane: Pool av Tony Cragg. Holding On av Maria Miesenberger. Earth av Ida Koitila. Universum i Människans Tanke av Helgi Gislason.

Längtan till tyst retreat

Förra hösten var jag på tyst retreat med Vasa och Johanneberg församling i Göteborgs skärgård. I våras var jag åter på en tyst retreat, den här gången på Lilleskog stiftgård med Lerums församling och Ett andetag. Nu längtar jag efter att åka på en tyst retreat igen. Att få vara tyst tillsammans i en grupp är verkligen befriande och välgörande.

Möjligheten till en inrutad dag med böner, gudstjänster och meditation. Att sitta och läsa i tystnad några stycken tillsammans. Att bekräfta varandras närvaro utan att behöva samtala. Att få en chans att komma ikapp.

Kanske skulle jag kunna åstadkomma en tyst plats hemma. Och jag har inte långt att gå till tidebönerna i Vasakyrkan på vardagar. Kanske skulle jag kunna tillåta mig att bara läsa, leva i nuet, tyst och koncentrerat hemma också. Men det är lättare om man lämnar sin elektronik hemma och samlas några stycken för några gemensamma dagar.

Om ni har kännedom om någon tyst retreat, helst i trakten av Göteborg, som är på gång snart, så tipsa mig gärna i kommentarerna.

Långsamma dagar i Göteborg

Den här veckan har vi haft några långsamma dagar i Göteborg. Vi hade en lång kvälls färd hemåt från min brors familj som vi hälsade på i Stockholm: tåget hem tog sju timmar istället för de vanliga drygt tre, på grund av ett signalfel i Katrineholm. Jag hann läsa hela bokcirkelsboken Mödrar och söner av Theodor Kallifatides, så jag hade inte så ont av att sitta där. Toaletter och AC fungerade, så det var bara en rullande fåtölj för mig – förutom när vi stod stilla.

Aktiviteter på Stadsmuseet

Nu har vi tillbringat några lugna, långsamma dagar på hemmaplan i Göteborg. Vi har haft lite schemalagda aktiviteter trots allt. Min syster hade hittat spännande aktiviteter på Göteborgs Stadsmuseum. Efter en välförtjänt sovmorgon på torsdagen, dagen efter vår sena hemkomst, var vi på stadsvandring om Göteborgs försvar på 1600- och 1700-talet. Vandringen gick från museet, första stopp Kämpebron, via Stora bommen vid platsen för dagens hovrätt, residenset och slutade vid Esperantoplatsen. Totalt en tur på ungefär en timme och en kvart. En riktigt spännande berättelse, rekommenderas!

Fredag förmiddag var vi på ”sittning” på stadsmuseets innergård. Vi fick höra berättelser om brott och straff i det gamla Göteborg, om bödlar och rackare, om var avrättningar ägde rum och vad verkställningen av straffen kostade de dömda. Totalt ett miniföredrag på omkring 40 minuter.

Här är schemat för återstående vandringar och sittningar i sommar. Ingår i entréavgiften eller årskort (100 kr/år för samtliga Göteborgs stads museer). Fri entré upp till 25 år och över 65 år.

Bokcirkel

Fredag eftermiddag var jag på Frivilligcentralen Oscar på bokcirkel. Vi pratade om Kallifatides bok Mödrar och söner, som jag ju hade läst precis nyss. Vi som var där (tyvärr bara tre personer) var eniga om att det var en finstämd, känslig, kärleksfull skildring av relationen mellan en vuxen son och hans mor, och där Greklands historia under 1900-talet vävdes in på ett naturligt och förtjänstfullt sätt. En av oss hade blivit inspirerad att ta reda på mer om historien. I centrum i berättelsen står ett besök av författaren hos hans 92-åriga mor i Aten, också där långsamma dagar centrerade runt kaffe på balkongen och en stilla promenad. Kaffet, som är det enda författaren får hjälpa modern med, följs av den obligatoriska spådomen i sumpen. En jättefin bok som vi rekommenderar!