lästips – Cathrins bokskåp

Poesipandemi

Idag kom mina exemplar av Poesipandemi. Dikter från en orolig tid hem i min brevlåda. Tack så mycket till Götabiblioteken! Ett exemplar till mig, ett till mamma (redan i posten, därför inte med på bild) och ett exemplar till en skrivarkompis.

Antologins ursprung var en tävling på temat Poesipandemi. Dikterna i boken som blev resultatet är av 72 olika människor, med en gemensam tanke i coronapandemin. Boken finns att låna som e-bok hos www.gotabiblioteken.se .

Min dikt heter Mätserie och behandlar behovet av att hålla koll på sin temperatur som ett mått på sin hälsa, i en tid där varje avvikelse bör betraktas. En tid av oro för alla. Men där oro och behov av kontroll kanske inte träffar alla lika.

Vill också tipsa om att i boken medverkar även Kerstin Rauserk: skrivlärare på SKRIVRÖTTER, journalist, pedagog och författare från Göteborg. Jag är glad att åter få finnas i samma sammanhang som Kerstin, som var på plats när jag för första gången läste mina dikter högt och som hjälpt mig i arbetet med dikter och noveller. Kerstins dikt heter Epidemi.

Hoppas att ni vill kolla upp antologin hos Götabiblioteken! Önskar en trevlig stund!

Boktips: The Shape of Darkness av Laura Purcell

Jag har följt Laura Purcells skrivande i hennes tre tidigare böcker: The Silent Companions, The Corset och Bone China. I The Shape of Darkness överträffar hon sig själv och sätter en helt ny standard för modern gotisk skräck.

Boken utspelar sig i Bath på 1850-talet. Den är instängd på ett vis som antyder vår egen smittodrabbade tid. Romanens huvudperson, Agnes Darken, lämnar vid enstaka tillfällen sitt hem men flera andra personer är begränsade i sitt rörelseutrymme. Till exempel mediet Pearl, också känd som The White Sylph. Hon är inlåst av sin syster, som utnyttjar hennes förmågor och utmattar henne för ekonomisk vinning. Det finns bara fattigdom i boken, ingen förmår hjälpa någon annan på riktigt. Människor som lämnar sina hem möts på en gata som är full av faror och smuts – till exempel tömmer Pearl sin potta från övervåningen ut på gatan. Och på gatan och i vattnet upptäcker man gång efter annan döda kroppar.

Agnes klipper silhuetter i svart papper – en konst som håller på att konkurreras ut av fotografier. Där finns ett hot för Agnes i att inte längre kunna försörja sig och sin familj, bestående av modern och systersonen, på sin konst, som inte möter samma efterfrågan längre. Samtidigt besöks hon av polisen, som konstaterar att en av de döda haft en tid hos henne inskriven i sin kalender. Detta kommer ut i tidningen – hur kommer det att påverka potentiella kunder? Och Agnes finner bilden hon gjort av den döde, skrynklig och skadad. Har detta faktum något samband med dödsfallet? För att få veta mer söker hon kontakt med mediet Pearl.

The Shape of Darkness är en fin skildring av instängdhet, oro och människans benägenhet att söka efter mönster i händelser och dra slutsatser utan täckning. Även om den utspelar sig i viktorianska England ger den en fin bild av vår samtid. Och den är faktiskt rysligt otäck. Laura Purcells böcker finns inte översatta till svenska.

Läs mer om boken på SF-bokhandelns hemsida: https://www.sfbok.se/produkt/the-shape-of-darkness-211264

Läs Ögonblick av galenskap nu!

Läs Ögonblick av galenskap nu – det tänker jag göra! Jag är mycket nyfiken på hur övriga författare i antologin har tolkat temat. Totalt i antologin medverkar 24 författare i alla åldrar.

Min novell, Vaktavlösning, handlar om psykisk ohälsa. Det är ett av de ämnen jag vanligtvis skriver om, jag vet, men det är otroligt viktigt för mig att skriva om det. Jag hoppas att mina tankar kring det kan få läsaren att tänka efter, och kanske få veta något nytt om psykiska besvär. Det passar bra av den anledningen att prata om det i fiktionens form.

Senaste novellantologin jag medverkar i, Ögonblick av galenskap, finns nu ute. Jag har ett antal för försäljning, med eller utan signering. Tveka inte att kontakta mig så löser vi överlämning eller leverans med post! Boken kostar 180 kr, frakt går på 59 kr.

Ny fin recension på Folktro

Det har kommit en ny fin recension på Folktro. Läs den på Päivi Karabetians blogg Så du tror du är författare:

Övernaturliga väsen kommer till liv igen i Folktro https://wp.me/p5PkK1-wH

Du kan köpa boken genom att skicka mig ett meddelande med kontaktformuläret här på bloggen. Den kostar 170 kr plus eventuell frakt.

Boktips: Till det bittra slutet

Till det bittra slutet är en thriller av Eva Dolan. Av henne har jag tidigare läst Lång väg hem och Efter din död. Till det bittra slutet är fristående från hennes serie deckare med kommissarie Zigic och kriminalinspektör Ferreira.

Till det bittra slutet utspelar sig i London. En våg av rivning och nybyggnation rasar genom staden, och några invånare i ett höghus vägrar flytta. Där är scenen där boken utspelar sig.

Vi får i boken följa två kvinnor. Ella Riordan är en ung samhällsaktivist som blivit känd när hon misshandlats av polis i samband med en demonstration. Hon är en bloggare med tiotusentals följare och ställer till med en stor fest för att fira att hennes projekt blivit finansierat. Molly är en aktivist och fotograf i sextioårsåldern, som ska delta i projektet. Under festen går något mycket snett. Och kvinnorna står med en gemensam hemlighet som när som helst kan avslöjas.

Vi får följa Molly framåt i tiden efter händelsen, och Ella bakåt, tills bakgrunden till händelsen står klar för både läsaren och Molly. Boken är mycket spännande, och sättet den berättas på ökar intresset för historien. Boken berättar om situationen i London och fler storstäder, där de som jobbar i stan inte har råd att bo där. Till det bittra slutet är en spännande och intressant bok, som jag varmt rekommenderar.

Omtanke i coronatider – lästips

Jag är ju van att vara hemma större delen av tiden, på grund av bristande ork . Men just nu tvingas många andra ovana till samma sak.

Jag vill dela frilansjournalisten och skrivarvännen Kerstin Rauserks debattartikel i Göteborgs-Posten om vikten av att tänka på sina medmänniskor i coronatider. Här är en länk: http://www.gp.se/1.26243885

Följ Krisinformation för de senaste åtgärderna och information: https://www.krisinformation.se/detta-kan-handa/handelser-och-storningar/20192/myndigheterna-om-det-nya-coronaviruset

Ta hand om er alla där ute. Bit inte familjen utan ta det lugnt. Det kommer att gå över.

Upday har sammanställt en lista med tips på hur man tacklar hemmakarantän och pratar med barnen om smitta. https://news.upday.com/sv/sa-klarar-du-hemmakarantanen/

Boktips: Olive Kitteridge

Olive Kitteridge är en bok av Elizabeth Strout. Av henne har jag tidigare läst Mitt namn är Lucy Barton. Den här boken är skriven tidigare, och gavs även ut på svenska 2015 men finns nu i pocket.

Olive Kitteridge är en outhärdlig människa. Dömande, ständigt med taggarna utåt. Hennes liv belyses i boken genom korta berättelser där hon sällan själv står i centrum. Istället är det grannar, gamla elever från hennes tid som högstadielärare i matematik, och anhöriga som oftast är i berättelsernas fokus. Boken utspelar sig i Maine på den amerikanska östkusten.

Men under bokens gång lär vi känna Olive Kitteridge bättre, och vår sympati för henne ökar när vi ser hur hennes liv har varit. Berättelserna och situationerna belyser Olive skickligt, och vi förstår att hon verkligen gör sitt bästa med det hon har.

Boken är fängslande. Elizabeth Strout är en skicklig författare som kan ta en osympatisk person och få oss att hysa sympati för henne i bokens slut. Det förvånar mig inte att höra att boken belönades med Pulitzerpriset 2009. Boken finns i pocket hos en bokhandel nära dig. Den har också blivit en Emmy-belönad tv-serie och finns på HBO Nordic.

Läsning i coronatider: Nu är allt vi har

Jag var i början av mars på tyst retreat på Styrsö. Tid i tystnad är för mig tid för läsning och reflektioner – förutom tidebönerna och mässan vi hade tillsammans.

På retreaten läste jag Robert Erikssons bok Nu är allt vi har (2016). Robert Eriksson är pastor och föreståndare i Betlehemskyrkan här i Göteborg.

Nu är allt vi har – det är en titel som känns brännande nu i coronatider. Det är enligt författaren receptet på att känna sig verkligt levande. ”Varken det förflutna eller framtiden existerar ”, står det på baksidan. Boken tar avstamp i Predikaren i Bibeln – verser från Predikaren omger de olika delarna av Nu är allt vi har. ”Tomhet, idel tomhet, allt är tomhet.” Predikaren känns lätt som en väldigt dyster bok, men det argumenterar Eriksson mot.

I centrum av boken står att göra det som är ens sanna identitet. ”Hur skulle mitt liv se ut om jag inte arbetar och umgås med mina närmaste för att bli älskad, utan för att jag redan är älskad?” Svaret på det är vår sanna identitet. Och, som Robert Eriksson påminner oss: vi är redan älskade.

Robert Eriksson levandegör en kväll på Ullevi med Foo Fighters – den legendariska där Dave Grohl föll av scenen. ”Så skört är livet. Och det vet vi alla innerst inne.” Desto starkare blir känslan när Grohl kommer tillbaka till scenen och fansen, och man får dela den stunden. Robert Eriksson ger även i andra böcker exempel på populärkultur när han pratar om tro: till exempel Hungrigt hjärta (2018), där utgångspunkten är låtar av Bruce Springsteen. Den står på min att läsa-lista.

Men visst är det nyttigt att påminnas om att leva mer i nuet – så här i livet med hotande sjukdom mer än någonsin. Och jag är glad för att ha Robert Erikssons bok som sällskap när jag begränsar mina kontakter.

Läsning i coronatider: Det här kommer göra ont

Härom natten satt jag uppe till två och läste Adam Kays memoarer från AT- och ST-tjänstgöringen: Det här kommer göra ont. Bokens omslag marknadsför den som ”Den hysteriskt roliga bästsäljaren”. Det är ingen överdrift.

Trots att maken har släckt lampan kan jag knappt hålla mig från att läsa valda delar högt för honom. Det här är ingen bok att läsa offentligt: den riskerar att framkalla gapskratt.

Boken består av dagboksanteckningar från brittiska sjukhus, där Adam Kay gjorde några riktiga hundår som obstretiker och gynekolog. Han verkar ha bott på sjukhusen – dessutom får han byta placering fyra gånger, enligt NHS system. En av gångerna förväntas han till och med inställa sig på ett nytt sjukhus innan han gått av sitt sista skift på det gamla.

Han har en enorm medkänsla med sina patienter – något mindre med deras partners. Cheferna inom vården och politiker har han mindre till övers för – han konstaterar att parkeringsautomaterna utanför sjukhuset har högre timlön än han själv. Han berättar om missade bröllop, om att gå på en patients begravning – som cheferna inte ville han skulle göra – och om alla sjuka saker han får se på akuten. Misslyckade sätt att framkalla värkar, tokiga idéer för förlossningar.

Idag jobbar inte Adam Kay som läkare. Istället skriver han manus till teveserier (mestadels inom komedi).

Det här är ingen läsning för känsliga. Det är en grafisk och öppenhjärtig skildring av livet på förlossningen. Står man bara ut med det så är boken mycket underhållande. Som det står på baksidan: ”fullt av komiska reflektioner, märkliga patientfall, hjärtskärande öden – och oroväckande många främmande föremål på fel ställen.”

Att göra hemma. Läsutmaning.

Jag läste tyska i högstadiet och gymnasiet, som jag gick ut från 1993 (himmel). Jag läste även en sommarkurs på universitetet 10 poäng, 1997 tror jag. Och i dagarna har jag för första gången läst en roman på tyska: Kaffee und Zigaretten av Ferdinand von Schirach.

Jag minns när jag för första gången läste en bok på engelska. Det var i femman, och boken var Pippi på de sju haven. Jag minns inte vad den heter på engelska. Jag hade nog kunnat hitta en bok jag var mer motiverad att läsa, men det bestämdes över mitt huvud av lärare och bibliotek. Idag läser jag böcker obehindrat på engelska. Ord jag får slå upp är oftast arkaiska uttryck, facktermer, slangord eller ord som H. P. Lovecraft hittat på själv och som aldrig riktigt fäste i språket.

Så bra kommer jag nog aldrig att bli på tyska – inte med mindre än att jag flyttar dit ett tag. Men jag har alltså tagit mig igenom en hel bok. Jag fick slå upp en hel del, men med ordbok i mobilen är det enklare än någonsin. Det förekommer verbformer som jag inte skulle kunna använda själv. Men jag vågar säga att jag tagit till mig boken.

Jag har försökt läsa på tyska förut. I bokhyllan står ett exemplar av Hermann Hesses Der Steppenwolf, som jag daterar till någon Sturm und Drang-period på gymnasiet. Det är väl då hågade brukar plocka upp den? Jag strandade på någon av de första sidorna. Den boken finns även på svenska, lika oläst, i hyllan.

Boken är inhandlad på Lohrs Pocket MedMera, som har en hylla med utländska böcker. På engelska, tyska och franska. Böcker på dessa originalspråk ingår även i Lohrs läseklubb. När jag berättade att jag läst ut den undrade bokhandlare Ines Lohr om jag inte vill vara med i tyska bokcirkeln, men det vore nog att ta mig vatten över huvudet. Jag berättar inte hur länge jag hållit på att läsa den… Att genomföra det med en bok per månad vore inte möjligt för mig.

Av Ferdinand von Schirach har jag tidigare läst (på svenska) Brott, Skuld och Fallet Collini. När jag köpte boken för nästan ett år sedan fanns den inte på svenska, men den kommer på svenska i maj 2020 på Lindelöws bokförlag, med titeln Kaffe och cigaretter.

Liksom många av von Schirachs tidigare böcker rör den sig kring frågor om brott och skuld. Den har mycket självbiografiskt material, och exempel från von Schirachs karriär som advokat. Berättelsen är uppbyggd av korta, rapsodiska kapitel som tillsammans bildar en komplex väv av betraktelser och berättelser. Jag tycker personligen mycket om det här sättet att berätta, som kräver lite extra av läsarens associationer. Det påminner mig om Olga Tokarczuks Löparna, fast med en självbiografisk vinkel. Jag kan varmt rekommendera en läsning – fast jag förstår den som vill vänta på den svenska översättningen.