Cathrin Monell – Sida 6 – Cathrins bokskåp

Ny dikt inom ekopoesi

Ikväll har jag skrivit ekopoesi. Det är en gren inom samtida poesi som behandlar hållbarhet för människa och natur. Jag har tidigare skrivit Ekopoesi i antologin Fotavtryck Ekopoesi, som du kan beställa genom att skicka mig ett meddelande.

Författarbilden är från Dresden och är tagen av Christoffer Monell på förra årets tågsemester.

Ögonen öppnas bara halvt
Solsveda i mars
Bränder i musklerna
Solglasögon och smält glass

Uttorkade källor
Och inget regn
Tryckkokare
Vidbränt ris

Pepparsås och ingen lättnad
Den blanka folien håller temperaturen
Uttorkade krukväxter
Och de fördragna gardinerna

Maja Lunde: Binas historia

En sak som har oroat mig i vår var att jag (äntligen) läste Maja Lundes roman Binas historia från 2015. I boken varvas tre historier. William som 1852 i England skapar en ny bikupa. George som 2007 i USA möter en mystisk bidöd bland sina kupor. Och Tao, som i Kina 2098 arbetar med att pollinera fruktträd för hand.

Boken är en dystopi, samtidigt som utvecklingen den visar på inte är otänkbar, med monokulturer, bekämpningsmedel och sjukdomar bland bin. Det är det verkligt skrämmande med boken. Ändå vill Lunde förmedla ett hopp: det är inte för sent om vi tar detta på allvar. Men som art är vi människor beroende av andra arter som bin för vår föda. Det gör vi klokt i att inte glömma.

Boken är välskriven, och många avsnitt är drabbande. Jag tycker skildringen av hur George inte förmår kliva upp ur sängen är ett fint sätt att beskriva depression. Och Taos desperata sökande efter sin son i den obekanta, förfallna staden är en dystopi av rang, som leder tankarna till science fiction-landskap i filmer som Terminator eller Blade runner.

Så vad kan jag göra för bina? Vad kan jag som bor i stan göra? Jag har blommande växter på balkongen, bland annat blommande kryddor som timjan och rosmarin. Det finns biodlingar här i centrala Göteborg, bland annat i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården.

Här är en länk till Naturskyddsföreningens kampanj för att rädda bina och sprida kunskap.

Av Maja Lunde finns nu romanenBlå hos din bokhandel.

Bilden visar ett svårt oskarpt bi, vilket jag tar på mig.

Ny tågdikt

I helgen var vi ute och åkte tåg och jag skrev en dikt som en spaning om vad jag såg. Närmare bestämt en mängd ensamma äppleträd nära tågspåren.

Bilden föreställer ett helt annat träd. Men jag tänkte inte på att ta en bild ut genom tågfönstret. Bilden är körsbärsträdet på vår gård, för några veckor sedan.

Kvarglömt

Utmed tågspåret

Mitt ibland gran och björk

Ett förvuxet äppleträd, ensamt

Inte ens en husgrund

Blommar i maj

Kvarglömt

Tio meter mellan hägg och syren

Vi var ute på promenad på helgdagen i onsdags. Både hägg och syren blommade, och vi funderade på det gamla talesättet ”stängt mellan hägg och syren”. Så här skriver Wikipedia:

”Den ofta citerade historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” är relativt sentida, inte belagd förrän på 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser. Inte heller platsen för företeelsen är säker. Historien kan vara en vandringssägen i sin helhet.”

Det är i alla fall ett talesätt som många kan. Sant är att i år hade både hägg och syren slagit ut samtidigt och blommade på många ställen i staden. Bilderna är från gångvägen på Brunnsgatan. Och sant är att i år, 2019, skiljer bara tio meter mellan hägg och syren.

Skriva poesi – självstudiekurs

Jag går en självstudiekurs i att skriva dikter på skrivarkurser.nu, Tidningen Skrivas kursportal. Kursen är skapad av poeten och författaren Mats Söderlund, och bygger på hans bok Skriva poesi, som kom ut 2017. Jag har läst boken och tycker den är mycket inspirerande och ville därför gärna prova på kursen också.

Självstudiekurs innebär att man inte får någon respons på övningarna från kurslärare, men det finns möjlighet att kontakta läraren vid frågor. Jag har inte gått någon självstudiekurs tidigare, men jag kan tänka mig att göra det igen om jag hittar ett ämne som intresserar mig. Det är inte helt lätt att hitta kurser i att skriva poesi. Jag har tidigare gått kurser på Folkuniversitetet. SkrivarSidan har också självstudiekurser i att skriva poesi, nästa kursstart 7 maj – läs mer här.

Kursen är uppbyggd med Kursbrev med veckans ämne, som sedan fördjupas i lektioner med övningar. Uppgifterna är både att jobba med egna dikter som man tycker är bra, och att skriva nytt material. Här kan du läsa mer om kursen om du är intresserad.

Den här veckan jobbar jag med Kursbrev 5, som behandlar ämnet ”Tema”. Här är min dikt som bygger på ”fråga som upptar mina tankar”.

oförstådd krymper jag undan pressen

ohörd vill jag inte anpassa mig

tills jag inget kan bevisa

och allting är nog

Att inte orka

Att inte orka allt det där som andra tycker är viktigt. Som att vara ute och njuta av sommarvädret som vi fått redan i maj. På grund av allergier, på grund av ungarna som tjuter på gatan eller gården. På grund av vårtrötthet eller allmänt låga energinivåer.

Att inte orka vardagsgrejerna som aldrig känns så nödvändiga som när man inte orkar. Som att laga middag varje dag i veckan. Som att bryta mönstret och lägga ifrån sig mobilen så att man kan sova. Som att inte ställa in, utan dyka upp när någon väntar på en. De små åtagandena som blir till ett omöjligt krav.

Att våga tänka tanken, att jag kan vara deprimerad igen – eller fyll i det som passar dig bättre. Att säga: Det här gör jag för MIN skull, inte någon annans. Så att om jag måste ställa in är det ingen annan som blir besviken – inte så mycket som jag i alla fall. Att skilja mellan vad som är nödvändigt och vad som är bonus.

För att andra människor vill oss oftast väl. De vill inte att vi ska pressa oss så vi går sönder. I alla fall tror jag det är fallet med våra anhöriga och vänner – att de föredrar om vi är ärliga med det som är svårt. Till alla er som har chefer i era liv önskar jag sympatiska och omtänksamma chefer som vill det bästa för sina medarbetare.

Jag önskar er alla en fin vår med mycket självuppskattning och ärlighet – även när det känns svårt. Stor kram

Uppdatering: antologi om dissociation

Nu är det dags för en uppdatering om antologin om dissociation. Min dikt Övergående ska vara med i antologin. Preliminärt utgivningsdatum är den 15 maj 2019. Läs mer om projektet på regnlund.se. Där kan du också hitta info om att medverka i nästa års antologi.

I veckan fick jag se korrektur på mitt bidrag. Det kändes roligt och viktigt att få se det. Tack så mycket Linnéa Regnlund!

Jag är glad över att kunna medverka och sprida kunskap om ett område som är mindre känt. Jag tycker att det generellt är viktigt att ge ut texter om sjukdom. Särskilt om ett mindre känt sjukdomstillstånd som dissociation som få pratar om. Här kan du läsa mer på Wikipedia.

Jag återkommer senare om var och hur du kan köpa boken.

Läs gärna mer om antologiprojektet på Facebook och Instagram.

https://www.facebook.com/antologiprojektet/

https://instagram.com/antologiprojektet?utm_source=ig_profile_share&igshid=aqpz2qumc3e0

Bild från antologiprojektet, regnlund.se.

Ny skräckantologi – Folktro

Jag har fått det roliga beskedet att min novell Dödsdansen kom med i den kommande skräckantologin med tema Folktro från Miramir förlag. Jag är jätteglad och tacksam att mitt skrivande uppmärksammas och att Kristina Suomela Björklund på förlaget tycker om mitt skrivande.

Att skriva skräck är för mig nära granne med den svåra ångest jag lider av. Det tror jag också att många skräckförfattare skriver under på. Ett sätt att besvärja sina rädslor, att få ut dem ur sin kropp och ner på papper. Att ge sin fruktan en struktur.

Uppgiften i antologin var att ta en gestalt från folktro och skriva en berättelse i nutid. Berättelsen skulle innehålla skräck eller fantastik. Det var, tyckte jag, en jätterolig uppgift. Vad skulle troll, skogsrå eller Näcken göra idag? Visst sätter det igång tankarna!

I antologin medverkar också bland många andra min skrivlärare från Författarkurs.se, Jorun Moden och min kurskamrat från kurser, Camilla Brandt. Jag känner mig glad att få vara med i detta sammanhang, med så många starka berättare och inspirerande människor.

Jag ser fram emot att kunna berätta mer om när antologin kommer ut! Jag uppdaterar så snart jag vet något.

Bild: Miramir förlag

Intervju i Året Runt

Nu har jag en rolig nyhet att berätta! Jag är intervjuad i veckans nummer av Året Runt (nr 11, utkommer 7 mars 2019). Det är en jättefin intervju med fina bilder av mig i Vasakyrkan och Vasaparken, Göteborg.

Jag berättar om livet med psykisk ohälsa och hur livet förändrades av min hjärnblödning. Samma ämne alltså som min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, som också nämns i artikeln. Rubriken är ”När Cathrin vågade berätta vände allt”. Jag berättar också hur värdefullt det är för mig att ha funnit ett sammanhang i kyrkan.

Texten är skriven av Mathias Pernheim och bilderna är tagna av Magnus Gotander. Jag tycker att artikeln är välskriven och rekommenderar den till läsning.

Bild: Magnus Gotander, Året Runt

Lycka/olycka

Lördagslunchens lyckokaka säger: ”Today is an ideal time to water your personal garden”. Vad den har missat är en stukad fot sedan i söndags, som får mig att gå lite stolpigt. Det har ju i och för sig lett till att blommorna inte fått vatten på grund av risken för spill. Jag ska be maken ta ett varv med vattenkannan idag. Jag har foten i högläge i soffan. Men jag kämpade mig ner till stan med kryckor. Jag tycker jag förtjänar en kopp te.