Ny skräckantologi – Folktro

Jag har fått det roliga beskedet att min novell Dödsdansen kom med i den kommande skräckantologin med tema Folktro från Miramir förlag. Jag är jätteglad och tacksam att mitt skrivande uppmärksammas och att Kristina Suomela Björklund på förlaget tycker om mitt skrivande.

Att skriva skräck är för mig nära granne med den svåra ångest jag lider av. Det tror jag också att många skräckförfattare skriver under på. Ett sätt att besvärja sina rädslor, att få ut dem ur sin kropp och ner på papper. Att ge sin fruktan en struktur.

Uppgiften i antologin var att ta en gestalt från folktro och skriva en berättelse i nutid. Berättelsen skulle innehålla skräck eller fantastik. Det var, tyckte jag, en jätterolig uppgift. Vad skulle troll, skogsrå eller Näcken göra idag? Visst sätter det igång tankarna!

I antologin medverkar också bland många andra min skrivlärare från Författarkurs.se, Jorun Moden och min kurskamrat från kurser, Camilla Brandt. Jag känner mig glad att få vara med i detta sammanhang, med så många starka berättare och inspirerande människor.

Jag ser fram emot att kunna berätta mer om när antologin kommer ut! Jag uppdaterar så snart jag vet något.

Bild: Miramir förlag

Bokmässan – en andrahandsupplevelse

Det var många år sedan jag var på bokmässan. I vart fall mer än tio. Trots att jag de senaste åren har haft möjlighet att få biljett så räcker orken inte till.

Vad orken dock har räckt till de senaste åren är att bjuda hem nya vänner på middag. Förra året min skrivlärare Jorun Moden från Författarkurs.se och i år min skrivande kompis från flera av Joruns kurser, som bloggar om sitt skrivande på mwb75. Här är hennes inlägg om besöket på bokmässan: https://wp.me/p8SV7P-2q

Vi tillbringade några fantastiskt trevliga timmar tillsammans. Vi pratade skrivande, skrivkurser, skräckfilm och bokmässan. Vi pratade om våra ideer för Miramir förlags skrivtävling. Och vi åt kalkonpaj, och äpple- och björnbärspaj med frukt från mor och fars trädgård.

Roligt att få höra lite om bokmässan trots att jag inte själv orkar gå av hälsoskäl. Och stort tack Kristina Soumela Björklund för boken som mwb75 hade med sig! Ser fram emot att läsa den!

Skräckantologin Sjön

Snart kommer skräckantologin Sjön ut – den är planerad att komma i början av juni. Den kommer att omfatta 557 rysliga sidor. 49 noveller av totalt 43 författare. Jag medverkar med novellen Det drar.

Platsen i min novell är inspirerad av mina morföräldrars stuga vid norra Vättern – men i övrigt är det helt och hållet fiktion. Platser är något som jag tycker är svårt att hitta på helt fritt, utan det är enklare om jag kan utgå från utseendet på en verklig plats. Dock pågick aldrig något övernaturligt vid stugan i verkliga livet – det tror jag inte är för mycket av en spoiler om jag berättar.

De berömda författare vars död jag syftar på dog ju inte heller vid Vättern. Jag tänker på Vilhelm Moberg (död på Väddö i Roslagen 1973) och Hjalmar Gullberg (död vid sjön Yddingen i Skåne 1961). Och där har jag gett en antydan om vad min novell handlar om.

Det här är inte den första skräcknovell jag har skrivit. Jag har skrivit en till en novelltävling i Tidningen Skriva, som var en omarbetning av en novell jag skrev på en kurs på Folkuniversitetet. Den vann dock inte tävlingen, utan är ännu opublicerad. Jag har även på andra kurser skrivit utkast till noveller som har varit i utkanten av skräckområdet, där jag har utforskat paranoia och osäkerhet. Kanske är det dags att ta upp dem för bearbetning igen?

Jag har nyligen läst Helena Dahlgrens underbara skräckodyssé 100 hemskaste. En resa tillbaka till min barndoms- och ungdomstid. När jag var elva gömde jag Stephen Kings Jurtjyrkogården under sängen och lovade mig själv att lämna tillbaka den dagen efter – det var det enda sättet för mig att sova med den i rummet. Men jag lämnade inte tillbaka den innan jag läst ut den. Oron för att mina föräldrar skulle hitta den och bli arga på mig fick mig att bädda ner den under kudden när jag gick till skolan. Tillbaka till 1990-talets skräckfilmsbesatthet. Jag kommer ihåg när vi såg alla Scream-filmerna på Chalmers kårhus, och David Cronenberg-tema på Cinemateket. Jag lade till många av böckerna som Helena Dahlgren rekommenderade som ”to read” på Goodreads – nästan alla som jag inte redan läst.

Jag vet inte om skräckälskandet är granne med den okontrollerade, eller dåligt kontrollerade, ångesten. För mig är det nog så i alla fall. Speciellt den del av skräcken som härrör sig till demoner, förbannelser, onda ögat. Den sorten som jag alltid har varit svag för. Något som tar kontroll över dig, är starkare än du, som du inte kan vinna över på egen hand.

Min förhoppning är att de exemplar av antologin som jag har beställt ska hinna komma till min releasefest för min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, som ska hållas den 9 juni på Lohrs Pocket MedMera, Kapellplatsen 2, Göteborg. Diktboken finns redan att köpa på Lohrs Pocket MedMera, och kan även beställas härifrån bloggen om du inte bor i Göteborg.

Ännu ett steg avklarat!

Nu har jag skickat in bilder för bokomslag till teamet på Type & Tell. Jag har jagat bilder på vårblommor i denna ovanligt kalla marsmånad. Jag hoppas att den jag skickade in är bra nog – annars befarar jag att jag får tänka om. Författarbild var jag och tog i Landvetter tillsammans med Martin Jonsson i fredags. Den här bilden föreställer dock en helt annan art av blomma än den jag till slut valde.

Att skriva baksidestext kändes som en uppgift med stor tyngd. Jag har försökt sammanfatta mitt diktprojekt som jag har jobbat med i så många år och skriva en säljande text om det. För att korrekt beskriva min bok måste jag ju sätta orden ”ångest” och ”depression” och ”hjärnblödning” på utsidan av ett bokomslag, och det känns allvarligt och som ett stort ansvar. Tack till min skrivlärare Jorun Modén och mina kurskamrater som har gått Författarkurs 3 på distans nu i vår för hjälp med att formulera detta, virtuella hjärtan och blommor till er. Jag kommer att sakna vårt klassrum på onsdagkvällar.

Tack också till maken, vars stöd jag alltid önskar mig och fortsatt hoppas på. Jag ser fram emot att kunna bära hem lådor med böcker från paketutlämningen tillsammans.

Nu tar jag kväll, och fortsätter med resan imorgon. Jag ska göra något så vanligt som att koppla av med en bok.