Att inte orka

Att inte orka allt det där som andra tycker är viktigt. Som att vara ute och njuta av sommarvädret som vi fått redan i maj. På grund av allergier, på grund av ungarna som tjuter på gatan eller gården. På grund av vårtrötthet eller allmänt låga energinivåer.

Att inte orka vardagsgrejerna som aldrig känns så nödvändiga som när man inte orkar. Som att laga middag varje dag i veckan. Som att bryta mönstret och lägga ifrån sig mobilen så att man kan sova. Som att inte ställa in, utan dyka upp när någon väntar på en. De små åtagandena som blir till ett omöjligt krav.

Att våga tänka tanken, att jag kan vara deprimerad igen – eller fyll i det som passar dig bättre. Att säga: Det här gör jag för MIN skull, inte någon annans. Så att om jag måste ställa in är det ingen annan som blir besviken – inte så mycket som jag i alla fall. Att skilja mellan vad som är nödvändigt och vad som är bonus.

För att andra människor vill oss oftast väl. De vill inte att vi ska pressa oss så vi går sönder. I alla fall tror jag det är fallet med våra anhöriga och vänner – att de föredrar om vi är ärliga med det som är svårt. Till alla er som har chefer i era liv önskar jag sympatiska och omtänksamma chefer som vill det bästa för sina medarbetare.

Jag önskar er alla en fin vår med mycket självuppskattning och ärlighet – även när det känns svårt. Stor kram

Min modiga vän

Jag vill lägga ut en länk till SvD:s artikelserie om mammor med ätstörningar, där min modiga vän AnnaMaria berättar sin historia. Rekommenderad läsning, även om du själv inte lider av ätstörning eller depression.

AnnaMaria berättar om hur hon, efter en lång och jobbig resa med depression och ätstörning ända sedan barndomen, blev mamma mot alla odds men sedan insjuknade igen efter att ha fått missfall.

Jag tycker att AnnaMaria är oerhört modig som berättar så här öppet om sina svårigheter.

Förutom AnnaMaria är det sju mammor till som berättar om sitt liv i artikelserien.

https://www.svd.se/hetsat-i-koket-medan-min-son-skrek-i-spjalsangen

Hela kyrkan sjöng

Vi var i Vallerstad kyrka på annandagen och sjöng advents- och julsånger med Vallerstad Vokalensemble, Ingemar Hjerten på cello, Fredrik Alf på piano och liturg Petra Regnstrand. Vi har hittat den här programpunkten i det blad med alla gudstjänster i jul i Östergötland som mina föräldrar fått i brevlådan. Och jag ville vara med på någon av Petras gudstjänster i jul. Vi är gamla skolkamrater med ett gemensamt musikaliskt förflutet i Platens pipare, och vi var med på hennes prästvigning i juni.

Vi var på plats en halvtimme innan, eftersom slätten utanför Skänninge är en totalt vit fläck på kartan för mig. Trots att jag är uppvuxen i Östergötland har jag aldrig varit här förut. Varför skulle jag? På den tiden tog vi bara bussen till Linköping då och då. Staden hade sin lockelse – inte landet. Google maps hjälper oss dock att hitta rätt, och vi klarar det på första försöket.

Kyrkan badade i solsken, och där inne repeterade vokalensemblen. Vi tog ett försiktigt varv på kyrkogården, eftersom det var is och mycket halt. Kyrkogården var vacker, med en staty som påminde oss om Bo Setterlinds dikt om den gamle odalmannen: Döden tänkte jag mig så. Därefter sätter vi oss i kyrkbänken och njuter av repetitionen.

När klockan slår elva är vi väl ett trettiotal i kyrkan. Jag sjunger så starkt jag kan. Jag njuter av att sjunga och de flesta av psalmerna är välbekanta. Några exempel är Bereden väg för Herran, Hosianna, Det är en ros utsprungen, Ej upplysta gårdar och Dagen är kommen.

Vi åker tillbaka till Motala lätta i sinnet efter en trevlig timme, och tänker på Petras ord om att Gud kommer till oss hela tiden, och att portarna som ska öppnas är i våra hjärtan.

Bilden föreställer snideri från Vallerstad kyrka. Lubeckarbete, 1400-tal viskar en av kyrkobesökarna till mig när jag fotograferar.

Bokbytarklubben – en trevlig ide

Jag vill göra reklam för Bokbytarklubben. Varje månad kan du anmäla dig till att skicka och ta emot en bok från en ny bekantskap någonstans i Sverige. Du kan läsa mer här (Instagram).

Bilderna är det paket jag skickat respektive fått i brevlådan i december. Anmälan är sista veckan i månaden.

Boksnigelpost

Tisdagens bokpost blev liggande eftersom jag hade släktbesök, men nu har jag öppnat den. Det är tack vare instagramkontot @snigelpostklubben som kopplar ihop två personer som gärna vill skriva och få ”riktiga brev” på månadens tema, som är olika varje månad. Decembers tema är boktips, och givetvis ville jag vara med och både få och dela med mig av boktips.

Övre halvan av bilden är den bokpost jag har fått i min brevlåda från en ny bekantskap. Och undre halvan av bilden är den post jag har skickat själv. Och nu ska jag skicka bok och boktips till den person jag fått bok från, och vänta på post från den jag skickat till. Under tiden ska jag också skicka på temat Tropiksniglarna – tema är längtan till sol och värme.

Filmpremiär, popcorn och saft

På söndag blir det filmpremiär, popcorn och saft på Göteborgs Konsthall. Det är deltagare i Göteborgs kulturskolor som har låtit sig inspireras av utställningen Innan vi glömmer till att göra en film. Jag känner en av deltagarna, och tycker att det ska bli jättespännande att se filmen!

Premiären är nu på söndag 18 november 2018 kl 14-16. Men det går att se filmen ända till den 9 december, under Konsthallens ordinarie öppettider.

(Bild: Göteborgs Konsthall)

Bokmässan – en andrahandsupplevelse

Det var många år sedan jag var på bokmässan. I vart fall mer än tio. Trots att jag de senaste åren har haft möjlighet att få biljett så räcker orken inte till.

Vad orken dock har räckt till de senaste åren är att bjuda hem nya vänner på middag. Förra året min skrivlärare Jorun Moden från Författarkurs.se och i år min skrivande kompis från flera av Joruns kurser, som bloggar om sitt skrivande på mwb75. Här är hennes inlägg om besöket på bokmässan: https://wp.me/p8SV7P-2q

Vi tillbringade några fantastiskt trevliga timmar tillsammans. Vi pratade skrivande, skrivkurser, skräckfilm och bokmässan. Vi pratade om våra ideer för Miramir förlags skrivtävling. Och vi åt kalkonpaj, och äpple- och björnbärspaj med frukt från mor och fars trädgård.

Roligt att få höra lite om bokmässan trots att jag inte själv orkar gå av hälsoskäl. Och stort tack Kristina Soumela Björklund för boken som mwb75 hade med sig! Ser fram emot att läsa den!