Att inte orka allt det där som andra tycker är viktigt. Som att vara ute och njuta av sommarvädret som vi fått redan i maj. På grund av allergier, på grund av ungarna som tjuter på gatan eller gården. På grund av vårtrötthet eller allmänt låga energinivåer.
Att inte orka vardagsgrejerna som aldrig känns så nödvändiga som när man inte orkar. Som att laga middag varje dag i veckan. Som att bryta mönstret och lägga ifrån sig mobilen så att man kan sova. Som att inte ställa in, utan dyka upp när någon väntar på en. De små åtagandena som blir till ett omöjligt krav.
Att våga tänka tanken, att jag kan vara deprimerad igen – eller fyll i det som passar dig bättre. Att säga: Det här gör jag för MIN skull, inte någon annans. Så att om jag måste ställa in är det ingen annan som blir besviken – inte så mycket som jag i alla fall. Att skilja mellan vad som är nödvändigt och vad som är bonus.
För att andra människor vill oss oftast väl. De vill inte att vi ska pressa oss så vi går sönder. I alla fall tror jag det är fallet med våra anhöriga och vänner – att de föredrar om vi är ärliga med det som är svårt. Till alla er som har chefer i era liv önskar jag sympatiska och omtänksamma chefer som vill det bästa för sina medarbetare.
Jag önskar er alla en fin vår med mycket självuppskattning och ärlighet – även när det känns svårt. Stor kram
Cathrins bokskåp 