Lycka/olycka

Lördagslunchens lyckokaka säger: ”Today is an ideal time to water your personal garden”. Vad den har missat är en stukad fot sedan i söndags, som får mig att gå lite stolpigt. Det har ju i och för sig lett till att blommorna inte fått vatten på grund av risken för spill. Jag ska be maken ta ett varv med vattenkannan idag. Jag har foten i högläge i soffan. Men jag kämpade mig ner till stan med kryckor. Jag tycker jag förtjänar en kopp te.

Hittat på stan

Idag på första dagen 2019 tog vi en morgonpromenad till Haga. Till att börja med var vi ganska ensamma ute. Men när vi vände och gick hemåt hade många fler flanörer tillkommit.

En blek vintersol, som ändå värmde något lite, lyste på oss. Vinden hotade att dra ner takpannor och grenar, och vid ett tillfälle, på Vasagatan, tyckte vi att vi hörde hur något slog i backen.

Idag var promenadtempot högt, och jag tvingades till slut sätta mig på en bänk och vila en stund. Mitt sällskap visade då den här målade stenen som låg på ett fönsterbleck för mig. Citatet från Stephen Hawking lyder i översättning: ”Kom ihåg att se på himlen och inte ner på dina fötter.”

Jag tar gärna det som mitt motto för 2019. Det finns så mycket fantastiskt att se, om vi bara vågar släppa rädslan och försiktigheten en stund.

Jag vill citera några rader ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och önska alla bloggläsare ett fint år 2019:

”Och djupet

och det oängsliga

faller som en solglimt

genom mosaikfönstret

Välkommen”