hållbarhet – Cathrins bokskåp

Ny dikt – Corvus corone

Jag vill dela med mig av en dikt jag har skrivit. Titeln är Corvus corone, det latinska namnet för kråka. Inspirerad av en fågel som låg död på vår uppfart, innanför trottoaren, en dag i vintras. Enjoy!

Corvus corone

Kråkan död på stenläggningen

Häxkonstrött rinner ur huvudet

Mot den urtvättat svarta fjäderdräkten

Tar en annan väg hem

Som inte minner om det oundgängliga

Förnekelsefasen

Vart tar fåglarnas kroppar

Vägen efter döden?

Alla djur som går under fria

Fjärran från gravstenar

Passerar grinden

Obemärkt

Att särskilja från

Stängda dörrar

Ensamheten

Andningsbesvären

Infektionerna

Vi ger till varandra

Sätt ord på ditt inre – och må bättre

Vill tipsa om en skrivarkurs på distans med Kerstin Rauserk. Överskriften är som i rubriken: Sätt ord på ditt inre – och må bättre. Kursen arrangeras av Möte & mening i Stenungsund.

Du kan läsa mer om kursen på Facebook. Följ länken här. Du kan även läsa informationen här nedan. För dig som inte har Facebook kan du kontakta Helene på mejl helene@moteochmening.se , där du även kan anmäla dig till kursen. Kursen kostar 1200 kr och sker över datorn.

Så här skriver Möte & mening i informationen:

”I dessa coronatider behöver vi fundera och tänka över våra liv och kanske skriva ned känslor och budskap. Du som inte alltid kommunicerar verbalt eller är högkänslig kanske ännu mer behöver uttrycka dig genom att skriva.

Anmäl dig till kursen där du får möjlighet att skriva din historia, berätta om exempelvis krisens konsekvenser för dig eller om nåt annat du vill dela med dig av.
Under 5 veckor med start v 21 kan du dela dina upplevelser online i en liten grupp på nätet som utbyter berättelser via mail och får tips och tankar kring skrivande och språkliga finurligheter av mig på Skrivrötter.
Jag heter Kerstin Rauserk och är skrivarpedagog, journalist och författare boende i Stockholm och jobbar med denna kursen i samarbete med Möte & mening.

Anmälan senast 15/5 till Helene sms 0739-800155
eller helene@moteochmening.se
Pris 1 200 kr
Vi jobbar över datorn där vi lämnar in och tar emot texter via e-post.
Förutom att skriva så läser vi även andras texter – något som varje skribent lär sig mycket av.

Välkomna
Helene & Kerstin
http://www.moteochmening.se ”

Bild: Möte & mening

Ny dikt – Efterlyst

Jag vill dela med mig av en ny dikt som jag har skrivit. Den skrev jag till Populär Poesis tävling i november. När den inte gick vidare ville jag gärna dela den här på bloggen. Det är en kommentar till samtalet och samtiden.

Efterlyst

Håller mig rädd med brottsprogrammen
Vankar mellan köket och teven
Tidens långsamt droppande kökskran
Tunn is på vattenpölar

Där allas sårbarhet gnisslar
som tänder i låsta käkar
Långa blickar nerför gatan
Ekokammare och dykarklockor

Låser in mig noggrant med min skräck
Klockan tickar ännu tyngre
Politiker gömmer sig
Förinspelade läxor

Tiden är nu
Vaknätterna sätter spår
Sorg i systemen
Vindblåsta röster

Det här är inte en dikt
Det är en uppmaning

Maja Lunde: Binas historia

En sak som har oroat mig i vår var att jag (äntligen) läste Maja Lundes roman Binas historia från 2015. I boken varvas tre historier. William som 1852 i England skapar en ny bikupa. George som 2007 i USA möter en mystisk bidöd bland sina kupor. Och Tao, som i Kina 2098 arbetar med att pollinera fruktträd för hand.

Boken är en dystopi, samtidigt som utvecklingen den visar på inte är otänkbar, med monokulturer, bekämpningsmedel och sjukdomar bland bin. Det är det verkligt skrämmande med boken. Ändå vill Lunde förmedla ett hopp: det är inte för sent om vi tar detta på allvar. Men som art är vi människor beroende av andra arter som bin för vår föda. Det gör vi klokt i att inte glömma.

Boken är välskriven, och många avsnitt är drabbande. Jag tycker skildringen av hur George inte förmår kliva upp ur sängen är ett fint sätt att beskriva depression. Och Taos desperata sökande efter sin son i den obekanta, förfallna staden är en dystopi av rang, som leder tankarna till science fiction-landskap i filmer som Terminator eller Blade runner.

Så vad kan jag göra för bina? Vad kan jag som bor i stan göra? Jag har blommande växter på balkongen, bland annat blommande kryddor som timjan och rosmarin. Det finns biodlingar här i centrala Göteborg, bland annat i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården.

Här är en länk till Naturskyddsföreningens kampanj för att rädda bina och sprida kunskap.

Av Maja Lunde finns nu romanenBlå hos din bokhandel.

Bilden visar ett svårt oskarpt bi, vilket jag tar på mig.

Att inte orka

Att inte orka allt det där som andra tycker är viktigt. Som att vara ute och njuta av sommarvädret som vi fått redan i maj. På grund av allergier, på grund av ungarna som tjuter på gatan eller gården. På grund av vårtrötthet eller allmänt låga energinivåer.

Att inte orka vardagsgrejerna som aldrig känns så nödvändiga som när man inte orkar. Som att laga middag varje dag i veckan. Som att bryta mönstret och lägga ifrån sig mobilen så att man kan sova. Som att inte ställa in, utan dyka upp när någon väntar på en. De små åtagandena som blir till ett omöjligt krav.

Att våga tänka tanken, att jag kan vara deprimerad igen – eller fyll i det som passar dig bättre. Att säga: Det här gör jag för MIN skull, inte någon annans. Så att om jag måste ställa in är det ingen annan som blir besviken – inte så mycket som jag i alla fall. Att skilja mellan vad som är nödvändigt och vad som är bonus.

För att andra människor vill oss oftast väl. De vill inte att vi ska pressa oss så vi går sönder. I alla fall tror jag det är fallet med våra anhöriga och vänner – att de föredrar om vi är ärliga med det som är svårt. Till alla er som har chefer i era liv önskar jag sympatiska och omtänksamma chefer som vill det bästa för sina medarbetare.

Jag önskar er alla en fin vår med mycket självuppskattning och ärlighet – även när det känns svårt. Stor kram

Intervju i Året Runt

Nu har jag en rolig nyhet att berätta! Jag är intervjuad i veckans nummer av Året Runt (nr 11, utkommer 7 mars 2019). Det är en jättefin intervju med fina bilder av mig i Vasakyrkan och Vasaparken, Göteborg.

Jag berättar om livet med psykisk ohälsa och hur livet förändrades av min hjärnblödning. Samma ämne alltså som min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, som också nämns i artikeln. Rubriken är ”När Cathrin vågade berätta vände allt”. Jag berättar också hur värdefullt det är för mig att ha funnit ett sammanhang i kyrkan.

Texten är skriven av Mathias Pernheim och bilderna är tagna av Magnus Gotander. Jag tycker att artikeln är välskriven och rekommenderar den till läsning.

Bild: Magnus Gotander, Året Runt

Vinterdikt

Idag har snön vräkt ner, omväxlande med ösregn. Jag skrev en dikt om extremväder.

Vill du skriva om väder? Dela gärna med dig av det du skrivit i kommentarerna.

Poeter.se har ny antologi på gång

Jag brukar ju inte tipsa om skrivtävlingar här, men jag vill tala om att poeter.se, där jag varit medlem några år har en ny antologi på gång. Deadline är den 8 november (på torsdag). Här är en länk.

Om du vill läsa förra årets antologi, Fotavtryck Ekopoesi, kan du köpa den av mig genom att fylla i formuläret här. 130 kr kostar den plus eventuellt porto, och det kan betalas med swish. Och det är den som är på bilden.

Jag filar på ett bidrag. Hoppas att vi ses i antologin!

Konst på Tjörn

I slutet av semestern var vi och tittade på konst på Tjörn. Vi reste kommunalt (tåg och buss). Första dagen var vi på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, andra dagen på Pilane. På akvarellmuseet har jag varit fem gånger förut genom åren, men det var första besöket till Pilane. (Medan jag skriver detta börjar jag inom parentes sagt undra om det heter ”i Pilane” eller ”på Pilane”. Och det kan jag ju fundera på tills någon hjälper mig.)

Nordiska akvarellmuseet har för närvarande en utställning som heter Fusion (pågår september ut) där konstnärer som redan är representerade på museet har fått skapa nya verk på plats, och samspela i utrymmet. Samtliga medverkande konstnärer finns i länken, och inkluderar exvis ett rum med Lars Lerin. För min del hade utställningen kunnat vara mer konstrastrik och kanske även större – men det säger jag bara för att det stod att den fortsatte på övervåningen, och där var det mest plats för eget skapande.

Pilane var nästa stopp i vår konstrunda på Tjörn. Att ta sig dit med buss från Skärhamn går utmärkt och tar ungefär en halvtimme med ett byte, även om bussarna inte går så många gånger per dag. Från busshållplatsen är det 800 meter att gå till utställningen – och nu ser jag på deras hemsida att det heter ”i Pilane”. Tack för den upplysningen. Även Pilane håller öppet september ut. Tillbaka till Göteborg var det fyra olika busslinjer inblandade, men det fungerade alldeles utmärkt.

Jag som inte har bästa balansen blev lite trött av att gå runt i en hage, för det var det länge sedan jag gjorde. Men upplevelsen hade jag inte velat vara utan. För mig talade utställningen om civilisationer, historia, utveckling och medvetande. Vi kan rekommendera att ta sig dit ganska tidigt, för runt lunchtid började parkeringsplatserna ta slut. Ännu en anledning att ta bussen. Förutom miljöaspekten, och möjligheten till vila.

Bilder från Pilane: Pool av Tony Cragg. Holding On av Maria Miesenberger. Earth av Ida Koitila. Universum i Människans Tanke av Helgi Gislason.

Längtan till tyst retreat

Förra hösten var jag på tyst retreat med Vasa och Johanneberg församling i Göteborgs skärgård. I våras var jag åter på en tyst retreat, den här gången på Lilleskog stiftgård med Lerums församling och Ett andetag. Nu längtar jag efter att åka på en tyst retreat igen. Att få vara tyst tillsammans i en grupp är verkligen befriande och välgörande.

Möjligheten till en inrutad dag med böner, gudstjänster och meditation. Att sitta och läsa i tystnad några stycken tillsammans. Att bekräfta varandras närvaro utan att behöva samtala. Att få en chans att komma ikapp.

Kanske skulle jag kunna åstadkomma en tyst plats hemma. Och jag har inte långt att gå till tidebönerna i Vasakyrkan på vardagar. Kanske skulle jag kunna tillåta mig att bara läsa, leva i nuet, tyst och koncentrerat hemma också. Men det är lättare om man lämnar sin elektronik hemma och samlas några stycken för några gemensamma dagar.

Om ni har kännedom om någon tyst retreat, helst i trakten av Göteborg, som är på gång snart, så tipsa mig gärna i kommentarerna.