psykisk hälsa – Sida 3 – Cathrins bokskåp

Imorgon uppläsning

Välkomna imorgon klockan 12.30 till onsdagssalong på Frivilligcentralen Oscar, Linnegatan, Göteborg. Tillsammans med gruppen Dikt och verklighet – den här gången bestående av förutom mig Mariette, Gunilla, Ingrid och Birgitta – läser jag nyskrivna dikter. Det ska bli roligt att prova dem inför en publik! Pausmusik av Hans på piano.

Rummet är rymligt och det är högt i tak. Välkomna!

På bilden en nittiotalsklassiker av Ulrika Hydman Vallien, med det vackra namnet Open Minds. Jag tänker att det är passande för tillfället.

Läser nya dikter på Oscar

Onsdagen den 13 februari är det dags igen för oss i gruppen Dikt och verklighet att läsa egna dikter på Oscar. Onsdagssalongen startar kl 12.30. Jag kommer att läsa lite nyskrivna dikter. Välkomna!

En mening om dagen

Ibland måste man ta ett steg bakåt och skruva ner förväntningarna lite. Jag skulle gärna vilja tro att jag är den sortens person som kan skriva tre sidor morning pages varje morgon. Men sanningen är att det är jag inte. Åtminstone inte just nu. Eller om det bara är så att jag inte prioriterar det.

Istället hittade jag den här skrivboken, där man ska sammanfatta sin dag i en mening. Kanske är det en godkänd början? Jag tror på att börja smått och förhoppningsvis bygga ut mitt självförtroende.

Det är faktiskt inte det enda jag har skrivit idag. Jag har jobbat på en novell på en sida till Liv i Sveriges tävling på temat Inte som jag tänkt. Läs gärna mer om den här. Deadline 16 januari.

Önskar alla ett gott nytt skriv- och läsår. Skrivboken En Mening om dagen – Min TreÅrsdagbok från Nicotext hittade jag på Designtorget. Finns även på Lohrs Pocket MedMera, Göteborg.

Hittat på stan

Idag på första dagen 2019 tog vi en morgonpromenad till Haga. Till att börja med var vi ganska ensamma ute. Men när vi vände och gick hemåt hade många fler flanörer tillkommit.

En blek vintersol, som ändå värmde något lite, lyste på oss. Vinden hotade att dra ner takpannor och grenar, och vid ett tillfälle, på Vasagatan, tyckte vi att vi hörde hur något slog i backen.

Idag var promenadtempot högt, och jag tvingades till slut sätta mig på en bänk och vila en stund. Mitt sällskap visade då den här målade stenen som låg på ett fönsterbleck för mig. Citatet från Stephen Hawking lyder i översättning: ”Kom ihåg att se på himlen och inte ner på dina fötter.”

Jag tar gärna det som mitt motto för 2019. Det finns så mycket fantastiskt att se, om vi bara vågar släppa rädslan och försiktigheten en stund.

Jag vill citera några rader ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och önska alla bloggläsare ett fint år 2019:

”Och djupet

och det oängsliga

faller som en solglimt

genom mosaikfönstret

Välkommen”

Det blev ett bidrag

Det blev ett bidrag till poeter.se:s antologi. Jag skickade in det igår, flera timmar före deadline. Trots nedstämdhet och självtvivel som gör det svårt att skapa något alls.

Jag tar tacksamt emot tummar som hålls, pepp och high-fives. Jag behöver verkligen få bekräftat att jag har åstadkommit något. Om inte annat för att jag ska kunna fortsätta skriva. Önska mig lycka till.

Upplevelse på Konstmuseet

Med diktgruppen Dikt och verklighet från Frivilligcentralen Oscar har jag haft en annorlunda upplevelse på Göteborgs Konstmuseum. Vi gick dit vid öppningsdags, beväpnade med anteckningsböcker och pennor, för att skriva en dikt om en tavla som berörde oss.

Två veckor senare – alltså igår – besökte vi på nytt Konstmuseet, gick till tavlorna ifråga, och läste våra dikter för varandra.

Det visade sig att tavlan jag hade valt – Hemkomsten av Carl Kylberg – var jag inte ensam om att ha skrivit om, utan det hade även Mariette gjort. Här är min dikt:

Gud give att jag

Inte mister spåret

Mister språket

Innan tiden gått

Att jag inte tappar hoppet

Längtan till det världsliga

Kärleken till de mina

Låt mig vilja stanna

Kunna njuta

Ännu en tid

Av det som finns här

Det var en rolig utmaning att skriva en text till ett konstverk, och jag kan verkligen rekommendera det. Kanske går det att skriva på samma vis till ett musikstycke? Bara fantasin sätter gränserna!

Vi läser dikter på Oscar

Onsdag den 19 sepember läser jag och mina vänner i gruppen Dikt och verklighet egna dikter på Frivilligcentralen Oscar. Det är Onsdagssalong, tiden är 12.30 – 14 och jag läser ur min bok Blessyrer från en lång väg hem. Temat är Sex sinnen, och vi är sex personer som läser. Förutom jag är det Birgitta, Gunilla, Ingrid, Mariette och Monica. Jag har med mig några exemplar av boken. Varmt välkomna!

Jag medverkar i Poetpodden

Jag fick förtroendet att medverka i det nya avsnittet av Poetpodden som kom ut idag. Jag läser tre dikter ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem. Länk till podden: https://poeten.se/poetpodden/mastaren-pa-haiku-och-fyra-till-poeter.htm

Förutom att jag medverkar och läser berättar Irene Svensson Räisinen om poeter födda på 1930-talet: Siv Arb, Göran Palm, Tomas Tranströmer, Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg. Hon svarar på två lyssnarfrågor om att skriva poesi, och ger en skrivutmaning till lyssnarna. Länken tar dig vidare till mer information.

Jag och Irene blir jätteglada om ni vill lyssna och sprida vidare Poetpodden i era kanaler.

Om du vill köpa Blessyrer från en lång väg hem kan du skicka mig ett meddelande i kontaktformuläret, så ordnar jag ett signerat ex för 140 kr plus eventuell frakt.

Sjuttiotalisten förnekar sig inte

Jag använder mig ofta av drastiska formuleringar, både i min dikt och i min prosa. Ett slags självironiskt och självförklenande drag. Kanske har det att göra med min uppväxt som sjuttiotalist – ironiska generationen och allt det. Trots att vi har hunnit bli både vuxna och medelålders så sitter takterna i, är jag rädd. Sjuttiotalisten förnekar sig inte.

Jag driver det till en sorts spets i en av dikterna i min samling Blessyrer från en lång väg hem. Jag skriver:

Skämtar på trottoaren, säger

att jag går i kyrkan

när visarna i tornet pekar rätt

Det dröjer inte länge

——

Där får jag märka, att när jag försökte skämta om Gud, så möter Gud mig med kärlek.

Bilden är från förra årets bokrelease med novellsamlingen 30 nyanser av frihet, i Vasakyrkans församlingshem.

Sedan är det ju roligt att läsa (själv)ironiska, drastiska böcker också. Om någon är intresserad av boktips vill jag rekommendera David Sedaris och Jenny Lawson. Två författare som har fått mig att skratta högt på tåget och andra allmänna platser. Och det är ju lite pinsamt – och roligt.

Hettan söker

Jag vet inte om det beror på min unika (allas är unika) kombination av hälsoproblem, men det är tufft med hettan. Jag håller mig inomhus och hoppas på regn. Både för att det skulle kunna svalka ner landet, staden, asfalten, men också för alla de hjältar som är ute och bekämpar bränder.

Jag försöker svalka mig med kallt vatten – bara att dricka te för att muntra upp mig som jag brukar får mig att må sämre, med kraftiga svettningar som följd. Och jag orkar inte riktigt hålla humöret uppe. Vi har enligt termometern 28,7 grader i köket – och det är innan jag ens har slagit på ugnen.

Hettan är mitt främsta diskussionsämne just nu. Jag inleder samtal med att fråga om den andra personen lider av värmen. Det är få som medgett att de gör det – oftast också de till följd av hälsoproblem.

Så just nu blir det inte mycket av att jag rör på mig. Jag ska försöka komma ut tidigt imorgon – jag har bestämt med resten av diktgruppen att vi ska åka och titta på konstutställning i Högsbo kyrka – en av gruppens medlemmar, Gunilla Nilsson, ställer ut.

Bilder från en kväll med Apfel-schorle på en rooftop-bar i Dresden. Berättar mer sedan. Foto: Ch Monell