Idag på första dagen 2019 tog vi en morgonpromenad till Haga. Till att börja med var vi ganska ensamma ute. Men när vi vände och gick hemåt hade många fler flanörer tillkommit.
En blek vintersol, som ändå värmde något lite, lyste på oss. Vinden hotade att dra ner takpannor och grenar, och vid ett tillfälle, på Vasagatan, tyckte vi att vi hörde hur något slog i backen.
Idag var promenadtempot högt, och jag tvingades till slut sätta mig på en bänk och vila en stund. Mitt sällskap visade då den här målade stenen som låg på ett fönsterbleck för mig. Citatet från Stephen Hawking lyder i översättning: ”Kom ihåg att se på himlen och inte ner på dina fötter.”
Jag tar gärna det som mitt motto för 2019. Det finns så mycket fantastiskt att se, om vi bara vågar släppa rädslan och försiktigheten en stund.
Jag vill citera några rader ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och önska alla bloggläsare ett fint år 2019:
”Och djupet
och det oängsliga
faller som en solglimt
genom mosaikfönstret
Välkommen”
Cathrins bokskåp 