Hälsa – Sida 2 – Cathrins bokskåp

Uppdatering: antologi om dissociation

Nu är det dags för en uppdatering om antologin om dissociation. Min dikt Övergående ska vara med i antologin. Preliminärt utgivningsdatum är den 15 maj 2019. Läs mer om projektet på regnlund.se. Där kan du också hitta info om att medverka i nästa års antologi.

I veckan fick jag se korrektur på mitt bidrag. Det kändes roligt och viktigt att få se det. Tack så mycket Linnéa Regnlund!

Jag är glad över att kunna medverka och sprida kunskap om ett område som är mindre känt. Jag tycker att det generellt är viktigt att ge ut texter om sjukdom. Särskilt om ett mindre känt sjukdomstillstånd som dissociation som få pratar om. Här kan du läsa mer på Wikipedia.

Jag återkommer senare om var och hur du kan köpa boken.

Läs gärna mer om antologiprojektet på Facebook och Instagram.

https://www.facebook.com/antologiprojektet/

https://instagram.com/antologiprojektet?utm_source=ig_profile_share&igshid=aqpz2qumc3e0

Bild från antologiprojektet, regnlund.se.

Lycka/olycka

Lördagslunchens lyckokaka säger: ”Today is an ideal time to water your personal garden”. Vad den har missat är en stukad fot sedan i söndags, som får mig att gå lite stolpigt. Det har ju i och för sig lett till att blommorna inte fått vatten på grund av risken för spill. Jag ska be maken ta ett varv med vattenkannan idag. Jag har foten i högläge i soffan. Men jag kämpade mig ner till stan med kryckor. Jag tycker jag förtjänar en kopp te.

Min modiga vän

Jag vill lägga ut en länk till SvD:s artikelserie om mammor med ätstörningar, där min modiga vän AnnaMaria berättar sin historia. Rekommenderad läsning, även om du själv inte lider av ätstörning eller depression.

AnnaMaria berättar om hur hon, efter en lång och jobbig resa med depression och ätstörning ända sedan barndomen, blev mamma mot alla odds men sedan insjuknade igen efter att ha fått missfall.

Jag tycker att AnnaMaria är oerhört modig som berättar så här öppet om sina svårigheter.

Förutom AnnaMaria är det sju mammor till som berättar om sitt liv i artikelserien.

https://www.svd.se/hetsat-i-koket-medan-min-son-skrek-i-spjalsangen

En mening om dagen

Ibland måste man ta ett steg bakåt och skruva ner förväntningarna lite. Jag skulle gärna vilja tro att jag är den sortens person som kan skriva tre sidor morning pages varje morgon. Men sanningen är att det är jag inte. Åtminstone inte just nu. Eller om det bara är så att jag inte prioriterar det.

Istället hittade jag den här skrivboken, där man ska sammanfatta sin dag i en mening. Kanske är det en godkänd början? Jag tror på att börja smått och förhoppningsvis bygga ut mitt självförtroende.

Det är faktiskt inte det enda jag har skrivit idag. Jag har jobbat på en novell på en sida till Liv i Sveriges tävling på temat Inte som jag tänkt. Läs gärna mer om den här. Deadline 16 januari.

Önskar alla ett gott nytt skriv- och läsår. Skrivboken En Mening om dagen – Min TreÅrsdagbok från Nicotext hittade jag på Designtorget. Finns även på Lohrs Pocket MedMera, Göteborg.

Hittat på stan

Idag på första dagen 2019 tog vi en morgonpromenad till Haga. Till att börja med var vi ganska ensamma ute. Men när vi vände och gick hemåt hade många fler flanörer tillkommit.

En blek vintersol, som ändå värmde något lite, lyste på oss. Vinden hotade att dra ner takpannor och grenar, och vid ett tillfälle, på Vasagatan, tyckte vi att vi hörde hur något slog i backen.

Idag var promenadtempot högt, och jag tvingades till slut sätta mig på en bänk och vila en stund. Mitt sällskap visade då den här målade stenen som låg på ett fönsterbleck för mig. Citatet från Stephen Hawking lyder i översättning: ”Kom ihåg att se på himlen och inte ner på dina fötter.”

Jag tar gärna det som mitt motto för 2019. Det finns så mycket fantastiskt att se, om vi bara vågar släppa rädslan och försiktigheten en stund.

Jag vill citera några rader ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och önska alla bloggläsare ett fint år 2019:

”Och djupet

och det oängsliga

faller som en solglimt

genom mosaikfönstret

Välkommen”

Det blev ett bidrag

Det blev ett bidrag till poeter.se:s antologi. Jag skickade in det igår, flera timmar före deadline. Trots nedstämdhet och självtvivel som gör det svårt att skapa något alls.

Jag tar tacksamt emot tummar som hålls, pepp och high-fives. Jag behöver verkligen få bekräftat att jag har åstadkommit något. Om inte annat för att jag ska kunna fortsätta skriva. Önska mig lycka till.

Längtan till tyst retreat

Förra hösten var jag på tyst retreat med Vasa och Johanneberg församling i Göteborgs skärgård. I våras var jag åter på en tyst retreat, den här gången på Lilleskog stiftgård med Lerums församling och Ett andetag. Nu längtar jag efter att åka på en tyst retreat igen. Att få vara tyst tillsammans i en grupp är verkligen befriande och välgörande.

Möjligheten till en inrutad dag med böner, gudstjänster och meditation. Att sitta och läsa i tystnad några stycken tillsammans. Att bekräfta varandras närvaro utan att behöva samtala. Att få en chans att komma ikapp.

Kanske skulle jag kunna åstadkomma en tyst plats hemma. Och jag har inte långt att gå till tidebönerna i Vasakyrkan på vardagar. Kanske skulle jag kunna tillåta mig att bara läsa, leva i nuet, tyst och koncentrerat hemma också. Men det är lättare om man lämnar sin elektronik hemma och samlas några stycken för några gemensamma dagar.

Om ni har kännedom om någon tyst retreat, helst i trakten av Göteborg, som är på gång snart, så tipsa mig gärna i kommentarerna.

Hettan söker

Jag vet inte om det beror på min unika (allas är unika) kombination av hälsoproblem, men det är tufft med hettan. Jag håller mig inomhus och hoppas på regn. Både för att det skulle kunna svalka ner landet, staden, asfalten, men också för alla de hjältar som är ute och bekämpar bränder.

Jag försöker svalka mig med kallt vatten – bara att dricka te för att muntra upp mig som jag brukar får mig att må sämre, med kraftiga svettningar som följd. Och jag orkar inte riktigt hålla humöret uppe. Vi har enligt termometern 28,7 grader i köket – och det är innan jag ens har slagit på ugnen.

Hettan är mitt främsta diskussionsämne just nu. Jag inleder samtal med att fråga om den andra personen lider av värmen. Det är få som medgett att de gör det – oftast också de till följd av hälsoproblem.

Så just nu blir det inte mycket av att jag rör på mig. Jag ska försöka komma ut tidigt imorgon – jag har bestämt med resten av diktgruppen att vi ska åka och titta på konstutställning i Högsbo kyrka – en av gruppens medlemmar, Gunilla Nilsson, ställer ut.

Bilder från en kväll med Apfel-schorle på en rooftop-bar i Dresden. Berättar mer sedan. Foto: Ch Monell