Längtan till tyst retreat

Förra hösten var jag på tyst retreat med Vasa och Johanneberg församling i Göteborgs skärgård. I våras var jag åter på en tyst retreat, den här gången på Lilleskog stiftgård med Lerums församling och Ett andetag. Nu längtar jag efter att åka på en tyst retreat igen. Att få vara tyst tillsammans i en grupp är verkligen befriande och välgörande.

Möjligheten till en inrutad dag med böner, gudstjänster och meditation. Att sitta och läsa i tystnad några stycken tillsammans. Att bekräfta varandras närvaro utan att behöva samtala. Att få en chans att komma ikapp.

Kanske skulle jag kunna åstadkomma en tyst plats hemma. Och jag har inte långt att gå till tidebönerna i Vasakyrkan på vardagar. Kanske skulle jag kunna tillåta mig att bara läsa, leva i nuet, tyst och koncentrerat hemma också. Men det är lättare om man lämnar sin elektronik hemma och samlas några stycken för några gemensamma dagar.

Om ni har kännedom om någon tyst retreat, helst i trakten av Göteborg, som är på gång snart, så tipsa mig gärna i kommentarerna.

Avkoppling och nedkoppling

Förra helgen var jag på tyst retreat på Lilleskogs stiftsgård i Västra Bodarna med Gunilla Rödström från Lerums församling och Anna Storåker från Ett andetag. Underbart vackra omgivningar, fantastisk mat och avkopplande schema. Bland annat hade vi möjlighet till Mediyoga-pass, massage, meditationer och bönestunder i det fridfulla kapellet tre gånger om dagen. Det här var tredje gången jag var på tyst retreat, och för varje gång har jag varit i tystnaden lite längre. Tidigare har jag varit på en tyst dag med Vasa församling i katolska kyrkans lokaler i Tynnered, och på ett tyst dygn med Vasa och Johannebergs församlingar i Styrsö missionskyrka i höstas. Jag har kommit till insikt att jag önskar mig mer av tystnad och lugn i vardagen. Jag måste bestämma mig för att det är okej att sätta mobilen i flygplansläge även hemma i soffan, för att få några lugnare timmar.

Det är väl så att man måste ha rätt att vara nerkopplad och onåbar trots att det enda man gör är att läsa en roman och äta glass, om det skulle vara det man har lust med. Det är ju inte så att jag tror att så värst mycket står och faller med att jag omedelbart svarar på ett mejl eller ett sms, eller kollar sociala medier. Och eftersom jag som många andra har intresse av att ta det lugnt en hel del i vardagen av hälsoskäl, så tror jag det är viktigt att jag ger mig själv det utrymmet. Oavsett hur stressad jag blir när mobilen piper, plingar, brummar och så vidare.

Om vi pratar om att ha svårigheter att begränsa sin skärmtid kanske vi tänker främst på barn och unga. Men har vi vuxna ärligt talat inte precis lika svårt för det? Det är något mänskligt i att känna sig behövd och socialt efterfrågad. Något som kanske våra hjärnor är byggda för, genom hela vår historia. Annars skulle väl inte sociala medier vara en sådan framgång.

Jag har testat en app till mobilen som heter Offtime några gånger. Jag rekommenderar den till alla som har lika svårt att begränsa sin skärmtid som jag har. Med den kan du själv bestämma vilka funktioner på mobilen du vill ha tillgång till och spärra allt annat. Så att du till exempel kan släppa igenom samtal och sms, men har du svårt att begränsa dig vad gäller exempelvis internet, mejl, Facebook… så kommer du inte åt dessa funktioner under den tid du bestämt. Om du försöker nå en app som du spärrat åtkomst till möts du av kalla handen – och ett tecknat monster med underbett (se bild). Offtime kan du kolla in där du köper appar. Andra liknande appar finns, jag hittade den via en några år gammal sammanställning från Dagens Industri.

För att vara tydlig vill jag berätta att det här blogginlägget inte är sponsrat.