Cathrins bokskåp

Tågsemester dag 2: Berlin dag 1

Nu är vi hemma igen efter en och en halv veckas tågsemester i Tyskland och Österrikes huvudstad Wien. Bitvis höll vi ett högt tempo – vi besökte till exempel Tysklands fyra största städer på en vecka. (Berlin, Hamburg, München och Köln är rätt svar på den frågan.) Jag tänkte nu i en serie inlägg på bloggen berätta om hur vi har haft det och vad vi har gjort. För vi har verkligen hunnit göra mycket. Jag har åkt nattåg för första gången i mitt liv. Dels mellan Malmö och Berlin, dels mellan Berlin och Wien. Det var märkliga turer.

Mellan Malmö och Berlin ingick en färjetur mellan Trelleborg och Sassnitz, där vi utnyttjade tiden till att äta buffé och handla lite. Sedan stod vi länge stilla på en bangård i Sassnitz, innan vi på småtimmarna rullade vidare mot Berlin, där vi anlände 06.15. Vi tog oss vidare direkt med S-Bahn till vårt hotell på Karl Liebknecht Strasse, nära Alexanderplatz. När vi kom till hotellet vid 7-tiden på morgonen hade vi sådan tur att de hade ett rum vi kunde få checka in på direkt. Vi vilade en kort stund – natten hade nämligen varit ganska sömnlös – duschade sedan av oss Interrail-dammet och åt fin hotellfrukost.

Första dagen tillbringade vi några timmar på Stasimuseet. Vi tog U-Bahn – tunnelbana – först till Frankfurter Allee, som trots vad museet skriver inte är bästa hållplatsen. Vi tog oss ner i underjorden igen och åkte till Magdalenenstrasse, där museet ligger precis vid uppgången. Vi hade löst dygnsbiljett på kollektivtrafiken redan på Hauptbahnhof på morgonen. 7 € kostar den, och det åkte vi lätt för denna första dag.

Stasimuseet ligger på ett stort område som helt var tillägnat underrättelsetjänsten i DDR. Vi kom dit ganska snart efter att de öppnat vid 10. De övriga besökarna var främst skolklasser och turister. För ett par Euro extra kunde vi ta med oss varsin audioguide på svenska på turen. Det var klart värt pengarna – den var mycket informativ och mestadels var den på bra svenska.

Museet var uppdelat efter teman, som till exempel Stasis anställda, Stasis informatörer, spionutrustning – kameror dolda i till exempel knappar och fågelholkar ingick i utställningen. Andra våningen på museet var ministerns våning – fast på den tiden kallades den första våningen, och första våningen kallades övre bottenvåning, för givetvis ska ministern sitta på första våningen. Den våningen såg ut som om ministern bara gått ut och tagit en kaffe, och vi kände igen miljöerna från tv-serien Weissensee, som ju handlar om en familj som är Stasihögdjur. På översta våningen handlade utställningen om DDR:s fall och hur Stasidokument fortfarande pusslas samman efter att ha körts i dokumentförstörare.

Efter museet tog vi U-Bahn till Prenzlauer Berg där vi åt lunch i solen på en uteservering och sedan tog en promenad. Vi gick in i Zionskirche och läste om hur kyrkan och församlingen varit en del av motståndet både på 1940-talet mot nazisterna (Dietrich Bonhoeffer arbetade i kyrkan) och på 1980-talet mot DDR.

Vi tog spårvagnen till Friedrichstrasse, bytte till S-Bahn igen. Jag åkte tillbaka till hotellet och vilade några timmar, medan maken tog sig till Topographie des Terrors och gick igenom utställningen utomhus, som jag inte orkade förra året. När han kom tillbaka till hotellet gjorde vi oss i ordning och åkte till restaurangen Yafo på Gormannstrasse, som vi fått tips om i den trevliga boken Berlin för foodisar av Sara Berg, som vi skaffat på Lohrs Pocket MedMera före avresan. Vår trevliga svenska servitris tipsade om kvällens specialitet: långkokt lamm på hummus. Vi beställde också en sallad på grillade kronärtskockor och squash, och en tomatsallad. Allt med mycket chili. Efter maten, som var både jättegod och mycket, gick vi tillbaka till hotellet (inte långt) och kände oss mycket nöjda med vår första dag i Berlin.

Vi tågluffade ju även förra sommaren. Läs de inläggen med start här, juli 2018.

(Foto av Stasi Museum: Christoffer Monell)

En ny novellsamling – till!

Jag har fått det roliga beskedet att jag ska medverka i novellsamlingen Tusen och en natt, som ges ut av Sofi Poulsen. Hon har tidigare med Marchetti förlag gett ut volymer med mörka sagor inspirerade av H. C. Andersens sagor och av Bröderna Grimms sagor. Även denna samling är mörka sagor i någon fantastikgenre: fantasy, science fiction eller skräck. Min novell är inom skräckgenren.

Boken, som kommer ut till bokmässan 2019 – alltså i slutet av september – innehåller nitton noveller, om jag räknat rätt. Till bokmässan kommer även Miramir förlags folktroantologi som jag medverkar i och berättar om här.

Så, om jag medverkar i två antologier som kommer ut på bokmässan, så kanske jag borde gå till bokmässan i år? Vad tycker ni? Det skulle vara ett stort steg med hjärntröttheten och stresspåslaget när jag är i folksamlingar på grund av ångesten. Det är ju givetvis helt omöjligt utan öronproppar. Som tur är så är det några månader kvar att bestämma mig.

Bild: Sofi Poulsen.

Magnus R Lindgren: Detta privata

Jag fick ett recensionsex av Magnus R Lindgrens Selma-prisnominerade bok Detta privata. Den kom ut på Lea Libri förlag i likhet med hans förra bok, diktsamlingen Om det inte hänt hade jag inte blivit. Selmapriset är ett pris för bästa egenutgivna bok, som delas ut varje år av Vulkan och Tidningen Skriva och Detta privata var nominerad för 2019 års pris.

Detta privata är till formen en experimentell kortroman. Den består av en konversation på Messenger, några kortare berättande avsnitt och ett antal dikter. Den skildrar en romans mellan en ”Hon” och en ”Han” över en tidsrymd av några månader. De är vuxna, har båda skilsmässor bakom sig och barn i dessa kraschade förhållanden. De har dejtat andra ett tag och är rutinerade ”nätdejtare”. De flirtar, talar om sina fantasier och drömmar. Han är poet, vilket intresserar henne – mot slutet av boken skriver hon också en dikt.

Detta privata är ogenerad i både språkbruk och samtalsämnen. Det är mycket möjligt att det speglar hur nätdejtandet ser ut, jag har helt enkelt ingen kunskap om detta. Klart är dock att de båda kontrahenterna är mer sårbara än de låtsas om och deras självsäkerhet är ofta på ytan – särskilt gäller det ”Han”, vars tankar vi också får en glimtvis inblick i, i prosamellanspel inskjutna i Messengerkonversationen.

Frispråkigheten i Detta privata passar kanske inte alla läsare. För mig andas samtalet mellan karaktärerna bitvis en desperation: om de gärna vill att det ska verka bra så kanske det blir så. De ses, men möts de någonsin på riktigt?

De delar av boken jag tycker bäst om är Magnus R Lindgrens dikter, som är koncentrerade och uttrycksfulla. Här ett utdrag ur dikten ”Tid och rum”:

bland klipporna

kändes bestämt

förnimmelsen

några ögonblick

en flyktig förening

och bohusländsk granit

Ny antologi från poeter.se!

Äntligen kommer den nya antologin från poeter.se! Årets tema var Existensialism. Titeln är: Allt är inte SVART VITT En poesiantologi om att vara eller inte vara – människa. Boken är 208 sidor och innehåller nästan 200 dikter av poeter.se:s medlemmar. Jag medverkar med en dikt.

Jag har beställt några exemplar till mig för försäljning. Jag ämnar sälja dem för 150 kr plus eventuell frakt. Kontakta mig via kontaktformuläret vid intresse!

Allt gott inför sommaren önskar jag er, kära läsare! Ät lagom mycket glass och läs minst en bok. Varma hälsningar, Cathrin

Två böcker av Kristina Suomela Björklund

Jag har läst två böcker av Kristina Suomela Björklund. Dels första delen i fantasyserien om Azoria som är skriven för ungdomar och heter Azoria: Återkomsten, dels Karne: Skriet från häxberget som är skräck för vuxna. Azoria: Återkomsten har jag fått som recensionsexemplar, och Karne: Skriet från häxberget har jag fått rekommenderad, och varit nyfiken på.

Det är två händelsetäta böcker, och i båda är steget mellan ”verklighet” och ”dröm” kort. För båda böckerna, trots att de tillhör genren fantastik, inleds i vad vi skulle kunna kalla vår ”vanliga” värld.

Karne: Skriet från häxberget handlar om Märit, som jobbar på ett förlag som ska ge ut en bok om häxprocesserna i Ångermanland på 1600-talet och blir indragen i en mängd mystiska skeenden, som kommer att hota hennes tillvaro. Boken är suggestiv med mycket syner och drömmar, och beskriver hur alla Märits sinnen långsamt förvrids. Märit kommer att befinna sig i två olika tidsåldrar, där hennes handlingar i den ena tiden också får konsekvenser i den andra.

Boken om Karne innehåller mycket fakta om häxprocesserna och om 1600-talsmanualen för häxjägare: Häxhammaren. Min uppfattning är att författaren har satt sig väl in i sitt ämne. Och att huvudpersonen, Märit, är inblandad i att framställa in bok om häxprocesserna är ett smart drag för att få berätta mycket historiska fakta.

Azoria: Återkomsten är en bok med spännande handling, som borde intressera unga läsare. De kan säkert identifiera sig med den unga huvudpersonen Mira, som undan för undan upptäcker kungariket Azoria. Eventuellt kan bokens format avskräcka ovana läsare – den är drygt 450 sidor lång, och är den första delen i en planerad serie.

Nu kommer jag att söka rätt på andra böcker av Kristina Suomela Björklund, med start med Bakom väggens dörrar och Inom cirkeln.

Tio år i församlingen

På påsken i år var det tio år sedan jag hittade vägen till Vasa församling. Det är lätt att komma ihåg, eftersom det var den dagen som kyrkans hundraårsjubileum firades med pompa och ståt. Halvvägs in i mässan smög jag mig in, och såg andra halvan från en plats vid ett bord längst bak.

I hela mitt liv har jag känt en dragning till kyrkan. Jag har alltid velat vara en del av en församling, och lära mig mer om tro.

Efter det har mycket hänt. Jag har i många år deltagit i firandet av högmässan, och varit del av Gudstjänstgrupp 5. Jag hjälpte i många år till att koka soppa en stund varannan till var tredje torsdag. Jag har varit med i kören. Jag har varit med i kyrkorådet, och senare församlingsrådet.

Jag har fått många nya vänner, i olika åldrar och med olika bakgrund. Jag har lärt mig mängder om kristen tro. Och min barnatro har befästs och blivit tryggare.

Jag vill dela med mig av en dikt ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem på detta ämne.

Omsluten
Där Du fann mig
Där jag var

På alla sidor
Vippor som gräset
Behövdes Någon som sade
Ja
Ja ja ja ja

Bok Vasakyrkan 100 år 1909-2009 copyright Göteborgs Vasa församling

Kurs hos Monica Ivesköld, Milord Inspiration

Jag har under våren gått onlinekursen ”Skapa attraktiva nyhetsbrev, bloggar och inlägg i sociala medier” hos Monica Ivesköld, Milord Inspiration. Jag vill ta chansen att berätta om den för er som följer min blogg. Kanske är det någon av er som själv vill gå kursen?

För mig var det främst avsnitten om bloggar och sociala medier som lockade. Jag har ju bloggat i ett drygt år nu, och ville gärna få både inspiration och vägledning om hur jag ska tänka när jag skriver blogginlägg. Nyhetsbrev ligger fortfarande lite i framtiden för mig, tror jag – ifall jag skulle få fler som prenumererar på bloggen kanske jag skulle börja med nyhetsbrev.

Bloggande är en ganska ensam sysselsättning – även om jag är lyckligt lottad och ibland får respons av er läsare så blir det mest när vi ses i verkliga livet. Så att få veta hur en så erfaren bloggare som Monica Ivesköld resonerar kring bloggande är i sig mycket intressant. Och att få ta del av hennes modeller för att skapa lyckade inlägg och serier av inlägg är guld för en fortfarande (trots allt) mindre van bloggare – jag har ju bloggat nu i ett år och tre månader.

Kursen är i huvudsak i form av korta och längre filmer. Deltagaren får länkar till effektiviseringsverktyg och se på film hur de praktiskt används. Det gör kursen oerhört konkret och praktiskt inriktad. Jag har tidigare gått kurs hos Jorun Modén på Författarkurs.se med inriktning på respons på texter av typ blogginlägg, Skriv som en journalist. Den kursen gick jag senhösten 2017, och den blev avgörande för mitt beslut att börja blogga. Nu ville jag våren 2019 ha inspiration och verktyg, och därför gick jag Monica Iveskölds kurs.

Med mina nya verktyg frågar jag mig vad ni, mina läsare, vill läsa mer av på bloggen. Varför inte ställa frågan till er, tänker jag. Jag tror själv att det ni helst vill läsa är boktips och nyskrivna dikter. Men jag är öppen för vad ni har att säga mig. Ni kan kontakta mig genom kommentarsfältet, genom ett meddelande till mig direkt, eller – varför inte – om vi ses ute på stan.

Dikt om skrivande

Jag har skrivit en dikt om skrivande, som jag ser på det. Om att arbeta med en text, och förbättra den i en cirkulär rörelse av omläsning och omskrivande. Det är något jag önskar mig inför sommaren 2019. Det, och ett lagom varmt väder.

Process

Hur även de grå småstenarna
Vässade
Mot varandra, med
Kraft och uthållighet
Kan blänka
Som ord

Jag ville
Ägna min uppmärksamhet
Bli till en kämpe
För allt jag ville viska om

Där till och med värken
Värderas
Som smekningar
Åtskilligt
Som inte vill tiga
Inte stilla, utan i rörelse

Som väljer det som flyger
Präntat på lager av hud
Visar mot hjärtat
Med en bokstav
Som spiller över brädden

Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Till senaste bokcirkelsträffen hos Lohrs Pocket MedMera läste vi den hyllade bästsäljaren Allt jag fått lära mig av Tara Westover. Boken har lovordats bland annat av Bill Gates på Goodreads.

Allt jag fått lära mig (engelska originaltiteln är Educated, utbildad) är en skildring av en svår och mycket ovanlig uppväxt. Tara och hennes sex syskon växte upp i en familj av preppers på landsbygden i Idaho. Familjen hade förråd av konserver, bensin och vapen, och ständigt packade ryggsäckar vid sängen – ifall de måste fly under natten. De hölls borta från skolan, och fick istället hjälpa till i faderns skrotfirma med hårt och farligt arbete. Familjen är mormoner, men med en egen tolkning av tron. Faderns, och storebror Shawns, tankevärld upptas mycket av begrepp som synd, och man är viss om Guds beskydd. Detta leder till att man svetsar på bränsletankar som sitter fast i bilar, och kör bil på nätterna i snöstorm – Gud är ju på familjens sida. Tyvärr får nonchalansen verkliga och svåra konsekvenser för flera av familjemedlemmarna, eftersom man inte tror på sjukhusvård utan behandlar med hemgjorda homeopatiska dekokter.

Tara försöker länge bryta sig loss och få en skolutbildning. Hon läser på egen hand in grundskolan och gör prov för att antas till Brigham Young University i en kvotgrupp för hemskolade – och kommer in. Tyvärr leder det till svåra konflikter med familjen. Familjens inre liv är präglat av svek och ilska. Tara diagnosticerar på en kurs i psykologi sin far som bipolär och paranoid. Jag känner igen mycket från den bok om konspirationsteorier som jag nyligen läste: Allt är en konspiration av Kent Werne. Läs vad jag skrev om den här.

Allt jag fått lära mig är en lysande skildring av en uppväxt utanför det vanliga, av en ung kvinna som mot alla odds erövrar språket och kunskapen. Jag skulle gärna läsa mer av Tara Westover i framtiden. Och jag rekommenderar den varmt till dig som vill ha en bok att diskutera i till exempel en bokcirkel.

Dikt om telefonkö

Jag skulle boka platsbiljetter på tåg till vår semester och blev sittande lite längre än jag hade tänkt mig i telefonkö. Jag hade kunnat vara mer kritisk men jag nöjer mig med att konstatera det. Så jag passade på att skriva en dikt. På det sättet var ju tiden inte helt bortkastad. Jag delar med mig av den nedanför. Ha en trevlig långhelg alla!

Timme ut och timme in i telefonen

Väntan på en mänsklig röst

Liv, levande

Släpp ut mig härifrån