Blogg – Sida 2 – Cathrins bokskåp

Tågsemester dag 3 – Berlin dag 2

Årets besök i Berlin var vårt tredje tillsammans. Tidigare var vi där 2014 och 2018. Deutsches Historisches Museum, nära Museumsinsel i stadsdelen Mitte, var vi senast på 2014. Då tog vi oss fram genom forntid, medeltid och fram till cirka 1870.

Så där började vi årets besök. Vi gick upp ganska tidigt så vi skulle kunna vara där när de öppnade vid tio, åt frukost, checkade ut och lämnade våra väskor i bagagerummet. Sedan gick vi till Alexanderplatz och tog S-Bahn till Hackescher Markt. Därifrån är det enligt vägskyltarna 600 m till Historisches.

När vi kom innanför portarna tog vi hissen upp till övervåningen, plöjde genom utställningen med det långa benet före fram till ca 1870. Där slog vi av på tempot rejält och tog oss igenom industrialiseringen, socialdemokratins födelse, revolution och krig med Frankrike, Danmark och Österrike, Bismarck och Kaiser Wilhelm. När vi nådde fram till första världskriget bröt vi för lunch i museets kafe – Bratwurst med potatismos och surkål med Apfelschorle. Apfelschorle är en blandning mellan äpplejuice och mineralvatten och är jättegott – går även att göra på till exempel rabarber, svart vinbär, hallon, tranbär… vår gissning är att man blandar lika delar.

Deutsches Historisches Museum är ett modernt museum och väl värt ett (eller flera) besök. Jag tror inte att man behöver vara lika historieintresserade som vi för att uppskatta det, för det är ett verkligt rikt och framåtblickande museum. Tysklands historia är ju också i mångt och mycket Europas. Dels har de ju en tidslinje med föremål och tavlor, men det är också generöst med avstickare med exempelvis vardagsföremål som kläder eller möbler från olika epoker. Något som berörde mig särskilt mycket var propagandaaffischerna och affischer som sålde krigsobligationer från olika länder från första världskriget. Allt ges en kontext och ett sammanhang, samtidigt som det blickar framåt mot vår egen tid.

Efter lunch tillbaka in i utställningen. Vi gick igenom första världskriget och delar av Weimarrepubliken innan vi bröt för kaffe och delad ostkaka – tysk, syrlig – med rabarber. Delad därför att kakbitarna var jättestora. Sedan satt jag kvar i kafeet och läste en stund medan maken tog sig fram till 1933 innan vi blev tvungna att åka tillbaka till Alexanderplatz och hämta våra väskor för vidare färd mot Hauptbahnhof – Centralstationen – för att borda det österrikiska nattåget till Wien.

Det nattåget var bekvämare, inte bara för att vi fick snacks, bubbel och frukost på det, utan det var mycket modernare på alla sätt. Lite mindre backpacker, lite mer utflykt. Under kvällen och natten passerade vi genom Polen och Tjeckien innan vi gick av i Wien vid 7-tiden på morgonen och gick till vårt hotell precis vid stationen.

Läs om första dagen av vår tågsemester 2019 här

Bild: Deutsches Historisches Museums hemsida, http://www.dhm.de

Tågsemester dag 2: Berlin dag 1

Nu är vi hemma igen efter en och en halv veckas tågsemester i Tyskland och Österrikes huvudstad Wien. Bitvis höll vi ett högt tempo – vi besökte till exempel Tysklands fyra största städer på en vecka. (Berlin, Hamburg, München och Köln är rätt svar på den frågan.) Jag tänkte nu i en serie inlägg på bloggen berätta om hur vi har haft det och vad vi har gjort. För vi har verkligen hunnit göra mycket. Jag har åkt nattåg för första gången i mitt liv. Dels mellan Malmö och Berlin, dels mellan Berlin och Wien. Det var märkliga turer.

Mellan Malmö och Berlin ingick en färjetur mellan Trelleborg och Sassnitz, där vi utnyttjade tiden till att äta buffé och handla lite. Sedan stod vi länge stilla på en bangård i Sassnitz, innan vi på småtimmarna rullade vidare mot Berlin, där vi anlände 06.15. Vi tog oss vidare direkt med S-Bahn till vårt hotell på Karl Liebknecht Strasse, nära Alexanderplatz. När vi kom till hotellet vid 7-tiden på morgonen hade vi sådan tur att de hade ett rum vi kunde få checka in på direkt. Vi vilade en kort stund – natten hade nämligen varit ganska sömnlös – duschade sedan av oss Interrail-dammet och åt fin hotellfrukost.

Första dagen tillbringade vi några timmar på Stasimuseet. Vi tog U-Bahn – tunnelbana – först till Frankfurter Allee, som trots vad museet skriver inte är bästa hållplatsen. Vi tog oss ner i underjorden igen och åkte till Magdalenenstrasse, där museet ligger precis vid uppgången. Vi hade löst dygnsbiljett på kollektivtrafiken redan på Hauptbahnhof på morgonen. 7 € kostar den, och det åkte vi lätt för denna första dag.

Stasimuseet ligger på ett stort område som helt var tillägnat underrättelsetjänsten i DDR. Vi kom dit ganska snart efter att de öppnat vid 10. De övriga besökarna var främst skolklasser och turister. För ett par Euro extra kunde vi ta med oss varsin audioguide på svenska på turen. Det var klart värt pengarna – den var mycket informativ och mestadels var den på bra svenska.

Museet var uppdelat efter teman, som till exempel Stasis anställda, Stasis informatörer, spionutrustning – kameror dolda i till exempel knappar och fågelholkar ingick i utställningen. Andra våningen på museet var ministerns våning – fast på den tiden kallades den första våningen, och första våningen kallades övre bottenvåning, för givetvis ska ministern sitta på första våningen. Den våningen såg ut som om ministern bara gått ut och tagit en kaffe, och vi kände igen miljöerna från tv-serien Weissensee, som ju handlar om en familj som är Stasihögdjur. På översta våningen handlade utställningen om DDR:s fall och hur Stasidokument fortfarande pusslas samman efter att ha körts i dokumentförstörare.

Efter museet tog vi U-Bahn till Prenzlauer Berg där vi åt lunch i solen på en uteservering och sedan tog en promenad. Vi gick in i Zionskirche och läste om hur kyrkan och församlingen varit en del av motståndet både på 1940-talet mot nazisterna (Dietrich Bonhoeffer arbetade i kyrkan) och på 1980-talet mot DDR.

Vi tog spårvagnen till Friedrichstrasse, bytte till S-Bahn igen. Jag åkte tillbaka till hotellet och vilade några timmar, medan maken tog sig till Topographie des Terrors och gick igenom utställningen utomhus, som jag inte orkade förra året. När han kom tillbaka till hotellet gjorde vi oss i ordning och åkte till restaurangen Yafo på Gormannstrasse, som vi fått tips om i den trevliga boken Berlin för foodisar av Sara Berg, som vi skaffat på Lohrs Pocket MedMera före avresan. Vår trevliga svenska servitris tipsade om kvällens specialitet: långkokt lamm på hummus. Vi beställde också en sallad på grillade kronärtskockor och squash, och en tomatsallad. Allt med mycket chili. Efter maten, som var både jättegod och mycket, gick vi tillbaka till hotellet (inte långt) och kände oss mycket nöjda med vår första dag i Berlin.

Vi tågluffade ju även förra sommaren. Läs de inläggen med start här, juli 2018.

(Foto av Stasi Museum: Christoffer Monell)

Au pair av Cecilia Hansson

Jag har bloggat på SkrivarSidan, och skrivit om boken Au pair av Cecilia Hansson. Jag hade förmånen att få höra henne berätta om den på Lohrs Pocket MedMera tidigare i våras. Du kan läsa inlägget här.

Bild: Irene Svensson Räisinen, SkrivarSidan

Anteckningar av Tua Forsström – bokbloggen SkrivarSidan.nu

Jag har läst diktboken Anteckningar av Tua Forsström – en av de nya ledamöterna i Svenska Akademin. Det är en finstämd och ömtålig bok om en stor förlust. Läs hela inlägget på SkrivarSidan:

https://skrivarsidan.nu/bokblogg/anteckningar-tua-forsstrom.html#more-47773

Maja Lunde: Binas historia

En sak som har oroat mig i vår var att jag (äntligen) läste Maja Lundes roman Binas historia från 2015. I boken varvas tre historier. William som 1852 i England skapar en ny bikupa. George som 2007 i USA möter en mystisk bidöd bland sina kupor. Och Tao, som i Kina 2098 arbetar med att pollinera fruktträd för hand.

Boken är en dystopi, samtidigt som utvecklingen den visar på inte är otänkbar, med monokulturer, bekämpningsmedel och sjukdomar bland bin. Det är det verkligt skrämmande med boken. Ändå vill Lunde förmedla ett hopp: det är inte för sent om vi tar detta på allvar. Men som art är vi människor beroende av andra arter som bin för vår föda. Det gör vi klokt i att inte glömma.

Boken är välskriven, och många avsnitt är drabbande. Jag tycker skildringen av hur George inte förmår kliva upp ur sängen är ett fint sätt att beskriva depression. Och Taos desperata sökande efter sin son i den obekanta, förfallna staden är en dystopi av rang, som leder tankarna till science fiction-landskap i filmer som Terminator eller Blade runner.

Så vad kan jag göra för bina? Vad kan jag som bor i stan göra? Jag har blommande växter på balkongen, bland annat blommande kryddor som timjan och rosmarin. Det finns biodlingar här i centrala Göteborg, bland annat i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården.

Här är en länk till Naturskyddsföreningens kampanj för att rädda bina och sprida kunskap.

Av Maja Lunde finns nu romanenBlå hos din bokhandel.

Bilden visar ett svårt oskarpt bi, vilket jag tar på mig.

Ny tågdikt

I helgen var vi ute och åkte tåg och jag skrev en dikt som en spaning om vad jag såg. Närmare bestämt en mängd ensamma äppleträd nära tågspåren.

Bilden föreställer ett helt annat träd. Men jag tänkte inte på att ta en bild ut genom tågfönstret. Bilden är körsbärsträdet på vår gård, för några veckor sedan.

Kvarglömt

Utmed tågspåret

Mitt ibland gran och björk

Ett förvuxet äppleträd, ensamt

Inte ens en husgrund

Blommar i maj

Kvarglömt

Tio meter mellan hägg och syren

Vi var ute på promenad på helgdagen i onsdags. Både hägg och syren blommade, och vi funderade på det gamla talesättet ”stängt mellan hägg och syren”. Så här skriver Wikipedia:

”Den ofta citerade historien om skomakaren som satte upp en skylt med texten ”stängt mellan hägg och syren” är relativt sentida, inte belagd förrän på 1880-talet, och även andra yrken förekommer i liknande berättelser. Inte heller platsen för företeelsen är säker. Historien kan vara en vandringssägen i sin helhet.”

Det är i alla fall ett talesätt som många kan. Sant är att i år hade både hägg och syren slagit ut samtidigt och blommade på många ställen i staden. Bilderna är från gångvägen på Brunnsgatan. Och sant är att i år, 2019, skiljer bara tio meter mellan hägg och syren.

Hunger – Historien om (min) kropp av Roxane Gay

Har uppdaterat bloggen på SkrivarSidan med en bok jag har läst: Hunger – Historien om (min) kropp av Roxane Gay. Välkomna in och läs!

https://skrivarsidan.nu/bokblogg/hunger-historien-om-min-kropp-av-roxane-gay.html

Bild: Irene Svensson Räisinen, SkrivarSidan

Vid vansinnets rand 2 av Pebbles Ambrose Karlsson

Jag läser just nu mitt förhandsbokade exemplar av Vid vansinnets rand 2 av Pebbles Ambrose Karlsson. Jag har tidigare läst hennes böcker Jag vet inte var psykoser kommer ifrån och Vid vansinnets rand.

Liksom del 1 av Vid vansinnets rand är tvåan Pebbles Ambrose Karlssons blogg på 1177.se utgiven som bok – något som kallas ”blok” enligt uppgift på Adlibris sida. Vid vansinnets rand 2 ges ut av Whip media.

Jag läste bloggen när den fanns på nätet, men välkomnar en samling av inläggen som bok. Det ger mycket att repetera dem och att läsa dem som ett sammanhang.

Bloggen handlar om livet med en psykossjukdom, i Pebbles Ambrose Karlssons fall schizoaffektivt syndrom. Om kontakter med vården, om att försöka få ihop sin vardag trots begränsningar och om att försöka ge sig ut i den värld där människor har jobb, efter att ha varit frånvarande ett tag. Del 2 av Vid vansinnets rand beskriver också författarens nya roll som just författare, med releasefest, bokmässa och tv-framträdanden.

Boken är viktig för att öka förståelsen för oss som kämpar med psykisk ohälsa. Det är också ett dokument med igenkänning för den som söker mer information kring sin egen situation. Böckerna riktar sig också till politiker, vårdpersonal och beslutsfattare.

Jag rekommenderar Vid vansinnets rand 2 för den som vill läsa mer om psykisk ohälsa i allmänhet, eller specifikt psykoser. Den är skriven på ett sätt som är lätt att ta till sig, och de korta, bloggformade avsnitten underlättar för den som har svårt att orka läsa. Boken känns ärlig och uppriktig, och är lätt att följa med i.

Här är länk till Vid vansinnets rand 2 på Bokus och Adlibris.

Här är en länk till författarens hemsida, www.pebbles.se

Lycka/olycka

Lördagslunchens lyckokaka säger: ”Today is an ideal time to water your personal garden”. Vad den har missat är en stukad fot sedan i söndags, som får mig att gå lite stolpigt. Det har ju i och för sig lett till att blommorna inte fått vatten på grund av risken för spill. Jag ska be maken ta ett varv med vattenkannan idag. Jag har foten i högläge i soffan. Men jag kämpade mig ner till stan med kryckor. Jag tycker jag förtjänar en kopp te.