avkoppling – Sida 3 – Cathrins bokskåp

Långsamma dagar i Göteborg

Den här veckan har vi haft några långsamma dagar i Göteborg. Vi hade en lång kvälls färd hemåt från min brors familj som vi hälsade på i Stockholm: tåget hem tog sju timmar istället för de vanliga drygt tre, på grund av ett signalfel i Katrineholm. Jag hann läsa hela bokcirkelsboken Mödrar och söner av Theodor Kallifatides, så jag hade inte så ont av att sitta där. Toaletter och AC fungerade, så det var bara en rullande fåtölj för mig – förutom när vi stod stilla.

Aktiviteter på Stadsmuseet

Nu har vi tillbringat några lugna, långsamma dagar på hemmaplan i Göteborg. Vi har haft lite schemalagda aktiviteter trots allt. Min syster hade hittat spännande aktiviteter på Göteborgs Stadsmuseum. Efter en välförtjänt sovmorgon på torsdagen, dagen efter vår sena hemkomst, var vi på stadsvandring om Göteborgs försvar på 1600- och 1700-talet. Vandringen gick från museet, första stopp Kämpebron, via Stora bommen vid platsen för dagens hovrätt, residenset och slutade vid Esperantoplatsen. Totalt en tur på ungefär en timme och en kvart. En riktigt spännande berättelse, rekommenderas!

Fredag förmiddag var vi på ”sittning” på stadsmuseets innergård. Vi fick höra berättelser om brott och straff i det gamla Göteborg, om bödlar och rackare, om var avrättningar ägde rum och vad verkställningen av straffen kostade de dömda. Totalt ett miniföredrag på omkring 40 minuter.

Här är schemat för återstående vandringar och sittningar i sommar. Ingår i entréavgiften eller årskort (100 kr/år för samtliga Göteborgs stads museer). Fri entré upp till 25 år och över 65 år.

Bokcirkel

Fredag eftermiddag var jag på Frivilligcentralen Oscar på bokcirkel. Vi pratade om Kallifatides bok Mödrar och söner, som jag ju hade läst precis nyss. Vi som var där (tyvärr bara tre personer) var eniga om att det var en finstämd, känslig, kärleksfull skildring av relationen mellan en vuxen son och hans mor, och där Greklands historia under 1900-talet vävdes in på ett naturligt och förtjänstfullt sätt. En av oss hade blivit inspirerad att ta reda på mer om historien. I centrum i berättelsen står ett besök av författaren hos hans 92-åriga mor i Aten, också där långsamma dagar centrerade runt kaffe på balkongen och en stilla promenad. Kaffet, som är det enda författaren får hjälpa modern med, följs av den obligatoriska spådomen i sumpen. En jättefin bok som vi rekommenderar!

Prags fantastiska konst

Prags fantastiska konst är uppdelad på ett stort antal museer, strösslade över de centrala stadsdelarna. Nationalgalleriet är uppdelat på sex adresser, och en het och sömnig söndag i juli besöker vi två av dem. Dels avdelningen med 1800- och 1900-talskonst, dels S:ta Agnes-klostret med den medeltida konsten.

The End of the Golden Times

Vi har den oerhörda turen att oplanerat råka komma på den sista dagen av utställningen The End of the Golden Times. Utställningen visar upp museets egna samling av modernistisk konst från Wien, bland annat med tavlor och teckningar av Gustav Klimt och Egon Schiele, som båda avled för hundra år sedan, 1918. Det var en fantastisk och spännande utställning, och stämningen i lokalen närmast andäktig. Det förekom nästan inget samtal, upplevelsen var så överväldigande. I centrum av utställningen – inte bara i kraft av sitt monumentala format, utan för att den verkligen strålade – stod Gustav Klimts tavla Jungfrun från 1913. Museet ställer till och med ut inköpshandlingarna – man köpte den samma år, 1913. Tavlor av Klimt och Schiele har jag tidigare sett på Albertina i Wien. Något som var extra roligt var att den här utställningen även innehöll några konstnärer från Wiener Werkstätte med koppling till Prag, som Emil Orlik och Richard Treschner. Inte lika berömda, men spännande att se tavlor av och få veta något om.

S:ta Agnes-klostret

Eftermiddagen tilbringar vi i 1200-talsklostret S:ta Agnes. Agnes var en klarissernunna, dotter till kung Ottokar I av Böhmen, som efter en samling uppslagna förlovningar med viktiga allianser fick gå i kloster i stället. Klostret upphörde att husera munkar och nunnor redan på 1700-talet, och hotades i omgångar av rivning. Idag är det museum för medeltida, framför allt religiös, konst.

I Sverige finns inte mycket kvar av konst från före reformationen. En samling som den i Prag är nog för att trötta ut de flesta ovana betraktare, skulle jag tro. För denna samling är enorm. Det är givetvis inte heller här tillåtet att fotografera, så jag har tagit kort på en hög vykort istället. Det är altartavlor och ikoner med färger och förgyllningar som fortfarande, efter sju eller åtta århundraden, är bedövande vackra. Och skulpturer i trä, Maria med Jesusbarnet, Pietà och Anna själv tredje, som är slitna av användning och transporter, tänker jag mig.

Alphonse Mucha-museet

En annan eftermiddag tillbringar vi på Alphonse Mucha-museet. Alphonse Mucha var redan under sin livstid firad och uppburen, inte bara Tjeckien utan också i Paris och New York, efter att han av ren tur fått göra en reklamposter för den stora skådespelerskan Sarah Bernhardt – som sedan enbart ville ha reklam gjord av Mucha. Ett antal av affischerna, med skådespelerskan i nära nog naturlig storlek, finns på museet. Även ett antal av Muchas fotografier, reklamkampanjer och förberedelser för hans stora svit med slavisk historia finns här. Han gjorde mycket reklamjobb, och hans konst förkroppsligar Art Nouveau, i reklam för champagne, absint och cigaretter. På museet visas även en mycket intressant film om Muchas liv.

Samma kväll äter vi på Café Imperial, som är ett riktigt Art Noveau-palats i centrala Prag. Se inredningen på hemsidan, den är enastående.

Franz Kafka-museet i Prag

Franz Kafka-museet i Prag ligger väster om Moldau, helt nära Karlsbron. Vi tar tunnelbanan dit från vårt hotell, som ligger vid centralstationen.

Museet ligger vid en kringbyggd innergård med två våningar höga, rosa hus. Vi inleder med en iskaffe, och studerar gruppen som samlas vid den otroligt fula fontänen. I museet ser vi senare på bilder att så här såg Prag inte alls ut runt sekelskiftet 1900 – då var husen nedgångna och helt svarta, av koleldning förmodar vi.

Utställningarna på Franz Kafka-museet är på engelska, men alla citat ur böcker, dagböcker och brev är på tyska. Kafkas modersmål var tyska, och det var det språk han skrev på.

Utställningen är i två våningar och man börjar på övervåningen. Den delen har ett biografiskt tema. Vi får veta att Kafka följdes till sin skola av familjens kokerska. Hon skällde på honom när han drog fötterna efter sig de få kvarteren, och kallade honom vid tidens kände anarkist/terrorists namn. Vi kan läsa om hans fyra fästmör – han slog upp förlovningarna med samtliga. Vi får läsa om Kafkas dagjobb med arbetsskador på ett stort försäkringsbolag, där han var jurist: på nätterna skrev han på sina romaner och noveller. Vi får även veta mer om Kafkas intresse för judiska myter och teatrar i Prag – ett intresse som fadern avskydde.

Undre våningen av Franz Kafka-museet behandlar Kafkas verk, och då framför allt Slottet. Just den höll jag på att läsa vid tiden för vårt besök. Den finns på svenska i pocket i bokhandeln. Utställningen behandlar begreppet ”Kafkaartad” stämning och hur olika ideologier och teorier, och skolor av litteraturforskare, läst in olika saker i hans verk. Under de kommunistiska regimerna i Östeuropa var hans böcker förbjudna. Förmodligen för att man upplevde att systemet förebådades och kritiserades.

I utställningen finns också en samling av utgåvor av Kafkas verk på olika språk, bland annat med Processen på svenska, med Per Åhlins klassiska omslag.

Att besöka Franz Kafka-museet i Prag var en dröm som blivit verklighet. Och jag tycker att det var ett museum av hög klass, med intressanta bilder, föremål och resonemang. Om ni planerar en semester i Centraleuropa kan ett besök på Franz Kafka-museet verkligen rekommenderas – inte bara för litteraturnördar som jag, utan även för historiskt intresserade.

Litteraturturism

Vi har varit ute och tågluffat i sommar. Vi kom hem tryggt igen förra fredagen, efter tio dagar på rutten Gbg – Köpenhamn – Berlin – Prag – Dresden – Hamburg – hem. Endast en försening att tala om – vi kom iväg femtio minuter sent från Prag, knappt värt att nämna. Vi hade platsbiljetter och hotellrum bokade hemifrån, så det var ett tryggt medelålders resande. Vi hade till och med ett par restaurangbokningar i Prag gjorda i förväg efter rekommendationer.

I Prag visade det sig att vårt hotell låg i samma kvarter som författaren Franz Werfel bodde 1903 till 1912. Det är min man som går och läser på fasader – något jag är tacksam för. Jag läste En kvinnas blekblå handskrift (1941) i mars förra året. Den kom ut på svenska på Ersatz 2016, och det var en helt makalös bok. Som det står på baksidestexten: ”en studie i bitterljuv kärlek och ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist”. Den var med i förra årets läseklubb hos Lohrs Pocket MedMera, och den är verkligen rekommenderad läsning om åren som föregick andra världskriget.

Jag återkommer till mer litteraturturism från vår resa senare.

Hettan söker

Jag vet inte om det beror på min unika (allas är unika) kombination av hälsoproblem, men det är tufft med hettan. Jag håller mig inomhus och hoppas på regn. Både för att det skulle kunna svalka ner landet, staden, asfalten, men också för alla de hjältar som är ute och bekämpar bränder.

Jag försöker svalka mig med kallt vatten – bara att dricka te för att muntra upp mig som jag brukar får mig att må sämre, med kraftiga svettningar som följd. Och jag orkar inte riktigt hålla humöret uppe. Vi har enligt termometern 28,7 grader i köket – och det är innan jag ens har slagit på ugnen.

Hettan är mitt främsta diskussionsämne just nu. Jag inleder samtal med att fråga om den andra personen lider av värmen. Det är få som medgett att de gör det – oftast också de till följd av hälsoproblem.

Så just nu blir det inte mycket av att jag rör på mig. Jag ska försöka komma ut tidigt imorgon – jag har bestämt med resten av diktgruppen att vi ska åka och titta på konstutställning i Högsbo kyrka – en av gruppens medlemmar, Gunilla Nilsson, ställer ut.

Bilder från en kväll med Apfel-schorle på en rooftop-bar i Dresden. Berättar mer sedan. Foto: Ch Monell

Mer kreativitet

Idag gjorde jag något som det var mycket längesedan sist. Jag var på en målargrupp på Frivilligcentralen Oscar och målade akvarell. Jag gick för många år sedan – runt tio år, skulle jag tro – en akvarellkurs på Medborgarskolan här i Göteborg. Visst lärde jag mig en del saker som sitter kvar, som komplementfärger och hur man målar med akvarellfärger, men jag var inte tillräckligt bra enligt mitt eget tyckande utan tröttnade snabbt.

Idag satt jag och lekte med former. Målade hjärtan, fyrklöver och kanelbullar. Jag hittade inte några akvarellpapper i mina skrivbordslådor, utan valde att måla på ett brevpapper av hög kvalitet. Ni som väntar på ett brev från mig i snigelklubben vet alltså vad som kommer att dyka ner i lådan!

Jag tror att kreativitet föder kreativitet. Att leka med former och färger tror jag kan frigöra tanken och öppna för nya, självständigt egna formuleringar. Och att vara med i en grupp berikar på så många sätt. Även om man som jag ofta gör i större grupper, lyssnar mer än man pratar.

Jag tror att jag kommer att gästa målargruppen fler gånger – kanske redan i sommar. Jag kommer att vara utrustad med en bild för inspiration, istället för att som nu måla helt fritt ur sinnet. Här kommer ett par av mina bilder. Ifall ni inte ser vad de föreställer så är det fyrklöver på den ena, och på den andra kanelbullar på en rutig bakduk.

Avkoppling och nedkoppling

Förra helgen var jag på tyst retreat på Lilleskogs stiftsgård i Västra Bodarna med Gunilla Rödström från Lerums församling och Anna Storåker från Ett andetag. Underbart vackra omgivningar, fantastisk mat och avkopplande schema. Bland annat hade vi möjlighet till Mediyoga-pass, massage, meditationer och bönestunder i det fridfulla kapellet tre gånger om dagen. Det här var tredje gången jag var på tyst retreat, och för varje gång har jag varit i tystnaden lite längre. Tidigare har jag varit på en tyst dag med Vasa församling i katolska kyrkans lokaler i Tynnered, och på ett tyst dygn med Vasa och Johannebergs församlingar i Styrsö missionskyrka i höstas. Jag har kommit till insikt att jag önskar mig mer av tystnad och lugn i vardagen. Jag måste bestämma mig för att det är okej att sätta mobilen i flygplansläge även hemma i soffan, för att få några lugnare timmar.

Det är väl så att man måste ha rätt att vara nerkopplad och onåbar trots att det enda man gör är att läsa en roman och äta glass, om det skulle vara det man har lust med. Det är ju inte så att jag tror att så värst mycket står och faller med att jag omedelbart svarar på ett mejl eller ett sms, eller kollar sociala medier. Och eftersom jag som många andra har intresse av att ta det lugnt en hel del i vardagen av hälsoskäl, så tror jag det är viktigt att jag ger mig själv det utrymmet. Oavsett hur stressad jag blir när mobilen piper, plingar, brummar och så vidare.

Om vi pratar om att ha svårigheter att begränsa sin skärmtid kanske vi tänker främst på barn och unga. Men har vi vuxna ärligt talat inte precis lika svårt för det? Det är något mänskligt i att känna sig behövd och socialt efterfrågad. Något som kanske våra hjärnor är byggda för, genom hela vår historia. Annars skulle väl inte sociala medier vara en sådan framgång.

Jag har testat en app till mobilen som heter Offtime några gånger. Jag rekommenderar den till alla som har lika svårt att begränsa sin skärmtid som jag har. Med den kan du själv bestämma vilka funktioner på mobilen du vill ha tillgång till och spärra allt annat. Så att du till exempel kan släppa igenom samtal och sms, men har du svårt att begränsa dig vad gäller exempelvis internet, mejl, Facebook… så kommer du inte åt dessa funktioner under den tid du bestämt. Om du försöker nå en app som du spärrat åtkomst till möts du av kalla handen – och ett tecknat monster med underbett (se bild). Offtime kan du kolla in där du köper appar. Andra liknande appar finns, jag hittade den via en några år gammal sammanställning från Dagens Industri.

För att vara tydlig vill jag berätta att det här blogginlägget inte är sponsrat.