Prags fantastiska konst

Prags fantastiska konst är uppdelad på ett stort antal museer, strösslade över de centrala stadsdelarna. Nationalgalleriet är uppdelat på sex adresser, och en het och sömnig söndag i juli besöker vi två av dem. Dels avdelningen med 1800- och 1900-talskonst, dels S:ta Agnes-klostret med den medeltida konsten.

The End of the Golden Times

Vi har den oerhörda turen att oplanerat råka komma på den sista dagen av utställningen The End of the Golden Times. Utställningen visar upp museets egna samling av modernistisk konst från Wien, bland annat med tavlor och teckningar av Gustav Klimt och Egon Schiele, som båda avled för hundra år sedan, 1918. Det var en fantastisk och spännande utställning, och stämningen i lokalen närmast andäktig. Det förekom nästan inget samtal, upplevelsen var så överväldigande. I centrum av utställningen – inte bara i kraft av sitt monumentala format, utan för att den verkligen strålade – stod Gustav Klimts tavla Jungfrun från 1913. Museet ställer till och med ut inköpshandlingarna – man köpte den samma år, 1913. Tavlor av Klimt och Schiele har jag tidigare sett på Albertina i Wien. Något som var extra roligt var att den här utställningen även innehöll några konstnärer från Wiener Werkstätte med koppling till Prag, som Emil Orlik och Richard Treschner. Inte lika berömda, men spännande att se tavlor av och få veta något om.

S:ta Agnes-klostret

Eftermiddagen tilbringar vi i 1200-talsklostret S:ta Agnes. Agnes var en klarissernunna, dotter till kung Ottokar I av Böhmen, som efter en samling uppslagna förlovningar med viktiga allianser fick gå i kloster i stället. Klostret upphörde att husera munkar och nunnor redan på 1700-talet, och hotades i omgångar av rivning. Idag är det museum för medeltida, framför allt religiös, konst.

I Sverige finns inte mycket kvar av konst från före reformationen. En samling som den i Prag är nog för att trötta ut de flesta ovana betraktare, skulle jag tro. För denna samling är enorm. Det är givetvis inte heller här tillåtet att fotografera, så jag har tagit kort på en hög vykort istället. Det är altartavlor och ikoner med färger och förgyllningar som fortfarande, efter sju eller åtta århundraden, är bedövande vackra. Och skulpturer i trä, Maria med Jesusbarnet, Pietà och Anna själv tredje, som är slitna av användning och transporter, tänker jag mig.

Alphonse Mucha-museet

En annan eftermiddag tillbringar vi på Alphonse Mucha-museet. Alphonse Mucha var redan under sin livstid firad och uppburen, inte bara Tjeckien utan också i Paris och New York, efter att han av ren tur fått göra en reklamposter för den stora skådespelerskan Sarah Bernhardt – som sedan enbart ville ha reklam gjord av Mucha. Ett antal av affischerna, med skådespelerskan i nära nog naturlig storlek, finns på museet. Även ett antal av Muchas fotografier, reklamkampanjer och förberedelser för hans stora svit med slavisk historia finns här. Han gjorde mycket reklamjobb, och hans konst förkroppsligar Art Nouveau, i reklam för champagne, absint och cigaretter. På museet visas även en mycket intressant film om Muchas liv.

Samma kväll äter vi på Café Imperial, som är ett riktigt Art Noveau-palats i centrala Prag. Se inredningen på hemsidan, den är enastående.

Franz Kafka-museet i Prag

Franz Kafka-museet i Prag ligger väster om Moldau, helt nära Karlsbron. Vi tar tunnelbanan dit från vårt hotell, som ligger vid centralstationen.

Museet ligger vid en kringbyggd innergård med två våningar höga, rosa hus. Vi inleder med en iskaffe, och studerar gruppen som samlas vid den otroligt fula fontänen. I museet ser vi senare på bilder att så här såg Prag inte alls ut runt sekelskiftet 1900 – då var husen nedgångna och helt svarta, av koleldning förmodar vi.

Utställningarna på Franz Kafka-museet är på engelska, men alla citat ur böcker, dagböcker och brev är på tyska. Kafkas modersmål var tyska, och det var det språk han skrev på.

Utställningen är i två våningar och man börjar på övervåningen. Den delen har ett biografiskt tema. Vi får veta att Kafka följdes till sin skola av familjens kokerska. Hon skällde på honom när han drog fötterna efter sig de få kvarteren, och kallade honom vid tidens kände anarkist/terrorists namn. Vi kan läsa om hans fyra fästmör – han slog upp förlovningarna med samtliga. Vi får läsa om Kafkas dagjobb med arbetsskador på ett stort försäkringsbolag, där han var jurist: på nätterna skrev han på sina romaner och noveller. Vi får även veta mer om Kafkas intresse för judiska myter och teatrar i Prag – ett intresse som fadern avskydde.

Undre våningen av Franz Kafka-museet behandlar Kafkas verk, och då framför allt Slottet. Just den höll jag på att läsa vid tiden för vårt besök. Den finns på svenska i pocket i bokhandeln. Utställningen behandlar begreppet ”Kafkaartad” stämning och hur olika ideologier och teorier, och skolor av litteraturforskare, läst in olika saker i hans verk. Under de kommunistiska regimerna i Östeuropa var hans böcker förbjudna. Förmodligen för att man upplevde att systemet förebådades och kritiserades.

I utställningen finns också en samling av utgåvor av Kafkas verk på olika språk, bland annat med Processen på svenska, med Per Åhlins klassiska omslag.

Att besöka Franz Kafka-museet i Prag var en dröm som blivit verklighet. Och jag tycker att det var ett museum av hög klass, med intressanta bilder, föremål och resonemang. Om ni planerar en semester i Centraleuropa kan ett besök på Franz Kafka-museet verkligen rekommenderas – inte bara för litteraturnördar som jag, utan även för historiskt intresserade.

Litteraturturism

Vi har varit ute och tågluffat i sommar. Vi kom hem tryggt igen förra fredagen, efter tio dagar på rutten Gbg – Köpenhamn – Berlin – Prag – Dresden – Hamburg – hem. Endast en försening att tala om – vi kom iväg femtio minuter sent från Prag, knappt värt att nämna. Vi hade platsbiljetter och hotellrum bokade hemifrån, så det var ett tryggt medelålders resande. Vi hade till och med ett par restaurangbokningar i Prag gjorda i förväg efter rekommendationer.

I Prag visade det sig att vårt hotell låg i samma kvarter som författaren Franz Werfel bodde 1903 till 1912. Det är min man som går och läser på fasader – något jag är tacksam för. Jag läste En kvinnas blekblå handskrift (1941) i mars förra året. Den kom ut på svenska på Ersatz 2016, och det var en helt makalös bok. Som det står på baksidestexten: ”en studie i bitterljuv kärlek och ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist”. Den var med i förra årets läseklubb hos Lohrs Pocket MedMera, och den är verkligen rekommenderad läsning om åren som föregick andra världskriget.

Jag återkommer till mer litteraturturism från vår resa senare.