Onsdag den 19 sepember läser jag och mina vänner i gruppen Dikt och verklighet egna dikter på Frivilligcentralen Oscar. Det är Onsdagssalong, tiden är 12.30 – 14 och jag läser ur min bok Blessyrer från en lång väg hem. Temat är Sex sinnen, och vi är sex personer som läser. Förutom jag är det Birgitta, Gunilla, Ingrid, Mariette och Monica. Jag har med mig några exemplar av boken. Varmt välkomna!
Etikett: #jagskriver
Jag medverkar i Poetpodden
Jag fick förtroendet att medverka i det nya avsnittet av Poetpodden som kom ut idag. Jag läser tre dikter ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem. Länk till podden: https://poeten.se/poetpodden/mastaren-pa-haiku-och-fyra-till-poeter.htm
Förutom att jag medverkar och läser berättar Irene Svensson Räisinen om poeter födda på 1930-talet: Siv Arb, Göran Palm, Tomas Tranströmer, Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg. Hon svarar på två lyssnarfrågor om att skriva poesi, och ger en skrivutmaning till lyssnarna. Länken tar dig vidare till mer information.
Jag och Irene blir jätteglada om ni vill lyssna och sprida vidare Poetpodden i era kanaler.
Om du vill köpa Blessyrer från en lång väg hem kan du skicka mig ett meddelande i kontaktformuläret, så ordnar jag ett signerat ex för 140 kr plus eventuell frakt.
Intervju med I Bokhandeln
En måndag för ett par veckor sedan blev jag intervjad per telefon för I Bokhandeln. Jag fick fly hemmet och göra intervjun på kafé, därför att i vår bottenvåning håller de på att bygga om två lokaler. Så jag fick tänka bort värmen och en högljudd radio. Som tur var blev intervjun fin ändå. Jag tycker att Amanda Mjörnman har fångat vad jag velat göra med min bok.
Här är länken till den fina artikeln.
Om ni vill läsa boken kostar den 140 kr plus eventuell frakt för en signerad bok, om ni kontaktar mig via kontaktformuläret. Den finns också på Lohrs Pocket MedMera på Kapellplatsen i Göteborg. Den går också att köpa på Bokus och Adlibris, om ni hellre vill det.
Blessyrer från en lång väg hem: utdrag
Frid
Ständigt sluttande plan
Jag vet det var smärta
Men allt mindre nu
Jag var redan här
Vidare omtag
Omfamnande
——
Ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem. Skicka mig ett meddelande om du är intresserad av ett signerat ex – 179 kr inkl frakt.
Efter bokreleasen
Den nionde juni hade jag min länge emotsedda bokfest på Lohrs Pocket MedMera i Göteborg. Allt som allt kom väl runt femtio vänner och familjemedlemmar – och några nya bekantskaper – och lyssnade när jag i tre omgångar läste ett tiotal dikter ur Blessyrer från en lång väg hem. Tack till alla som gjorde det möjligt – särskilt givetvis Inês Lohr som så generöst tog emot oss.
Jag gick lite in i ”zonen” vid uppläsningen. En zon långt ifrån min bekvämlighetszon, en plats där jag inte riktigt hade full koll. Stresspåslaget var högt, men jag tvingade mig att stå still och läsa långsamt. Jag låtsades som om orden inte var mina egna, utan att det var någon annans dikter jag läste upp. Jag fick höra av en familjemedlem efteråt att ”det syntes att jag var nervös, men det hördes inte”. Det tar jag som ett stort beröm!
Till nästa uppläsning ska jag öva på att titta upp på publiken också. För jag tror att det kommer att bli fler uppläsningar. Jag funderar till och med på att ta reda på hur man gör för att anmäla sig till poetry slam i Göteborg i höst. Jag väljer att tro på mig själv – främst därför att så många andra gör det!
Boken Blessyrer från en lång väg hem finns att köpa på Lohrs Pocket MedMera. Eller skicka mig ett meddelande här på bloggen så skickar jag ett signerat ex! Finns även att köpa på Bokus och Adlibris.
Foto: Karin Eriksson
Att komma igång och skriva igen
Efter att min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem publicerades den 30 april har jag varit trött och stressad. Jag var inne på Lohrs Pocket MedMera för att diskutera releasepartyt på lördag 9 juni (2 dagar kvar – välkomna) och Ines sa åt mig att andas djupt. Jag misstänker att jag kommer att behöva höra det många gånger före lördag – säg det till mig om ni ser mig.
Efter att jag lämnade in manuset har jag varit ganska tom i skallen. Jag har försökt med att plocka fram Julia Camerons The Artist’s Way och börja om från början. Men jag är trött, låst, ofokuserad.
Jag har hittat en hop skrivtävlingar på Eva Ulleruds sida, och på SkrivarSidan.nu. Jag fick en tävling skickad i en grupp av en vän, en tävling från SLU att skriva fågeldikter, och har gjort ett försök. Här kan du läsa de dikter som har kommit in så här långt, och kanske lämna in ett eget bidrag? Böcker att vinna.
Mitt nästa projekt är att skriva till Ariton förlags sommartävlingar. Här kan du läsa om dem.
Och min fågeldikt? Här är den.
Trädgårdsland
Sädesärlan
höll morfar sällskap
när han satte potatis
Varje gång
Pappa körde jordfräs
helgen innan
Sädesärlan flög hela vägen
från Egypten för att vara med
Sättpotatis i Närke
Fågeln höll takten
medan den gamle mannen
mätte upp jämnt avstånd
mellan de groddade knölarna
Det är många år sedan
Ingen fågel minns längre
morfars trädgård
Oväntade
Skräckantologin Sjön
Snart kommer skräckantologin Sjön ut – den är planerad att komma i början av juni. Den kommer att omfatta 557 rysliga sidor. 49 noveller av totalt 43 författare. Jag medverkar med novellen Det drar.
Platsen i min novell är inspirerad av mina morföräldrars stuga vid norra Vättern – men i övrigt är det helt och hållet fiktion. Platser är något som jag tycker är svårt att hitta på helt fritt, utan det är enklare om jag kan utgå från utseendet på en verklig plats. Dock pågick aldrig något övernaturligt vid stugan i verkliga livet – det tror jag inte är för mycket av en spoiler om jag berättar.
De berömda författare vars död jag syftar på dog ju inte heller vid Vättern. Jag tänker på Vilhelm Moberg (död på Väddö i Roslagen 1973) och Hjalmar Gullberg (död vid sjön Yddingen i Skåne 1961). Och där har jag gett en antydan om vad min novell handlar om.
Det här är inte den första skräcknovell jag har skrivit. Jag har skrivit en till en novelltävling i Tidningen Skriva, som var en omarbetning av en novell jag skrev på en kurs på Folkuniversitetet. Den vann dock inte tävlingen, utan är ännu opublicerad. Jag har även på andra kurser skrivit utkast till noveller som har varit i utkanten av skräckområdet, där jag har utforskat paranoia och osäkerhet. Kanske är det dags att ta upp dem för bearbetning igen?
Jag har nyligen läst Helena Dahlgrens underbara skräckodyssé 100 hemskaste. En resa tillbaka till min barndoms- och ungdomstid. När jag var elva gömde jag Stephen Kings Jurtjyrkogården under sängen och lovade mig själv att lämna tillbaka den dagen efter – det var det enda sättet för mig att sova med den i rummet. Men jag lämnade inte tillbaka den innan jag läst ut den. Oron för att mina föräldrar skulle hitta den och bli arga på mig fick mig att bädda ner den under kudden när jag gick till skolan. Tillbaka till 1990-talets skräckfilmsbesatthet. Jag kommer ihåg när vi såg alla Scream-filmerna på Chalmers kårhus, och David Cronenberg-tema på Cinemateket. Jag lade till många av böckerna som Helena Dahlgren rekommenderade som ”to read” på Goodreads – nästan alla som jag inte redan läst.
Jag vet inte om skräckälskandet är granne med den okontrollerade, eller dåligt kontrollerade, ångesten. För mig är det nog så i alla fall. Speciellt den del av skräcken som härrör sig till demoner, förbannelser, onda ögat. Den sorten som jag alltid har varit svag för. Något som tar kontroll över dig, är starkare än du, som du inte kan vinna över på egen hand.
Min förhoppning är att de exemplar av antologin som jag har beställt ska hinna komma till min releasefest för min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, som ska hållas den 9 juni på Lohrs Pocket MedMera, Kapellplatsen 2, Göteborg. Diktboken finns redan att köpa på Lohrs Pocket MedMera, och kan även beställas härifrån bloggen om du inte bor i Göteborg.
Avkoppling och nedkoppling
Förra helgen var jag på tyst retreat på Lilleskogs stiftsgård i Västra Bodarna med Gunilla Rödström från Lerums församling och Anna Storåker från Ett andetag. Underbart vackra omgivningar, fantastisk mat och avkopplande schema. Bland annat hade vi möjlighet till Mediyoga-pass, massage, meditationer och bönestunder i det fridfulla kapellet tre gånger om dagen. Det här var tredje gången jag var på tyst retreat, och för varje gång har jag varit i tystnaden lite längre. Tidigare har jag varit på en tyst dag med Vasa församling i katolska kyrkans lokaler i Tynnered, och på ett tyst dygn med Vasa och Johannebergs församlingar i Styrsö missionskyrka i höstas. Jag har kommit till insikt att jag önskar mig mer av tystnad och lugn i vardagen. Jag måste bestämma mig för att det är okej att sätta mobilen i flygplansläge även hemma i soffan, för att få några lugnare timmar.
Det är väl så att man måste ha rätt att vara nerkopplad och onåbar trots att det enda man gör är att läsa en roman och äta glass, om det skulle vara det man har lust med. Det är ju inte så att jag tror att så värst mycket står och faller med att jag omedelbart svarar på ett mejl eller ett sms, eller kollar sociala medier. Och eftersom jag som många andra har intresse av att ta det lugnt en hel del i vardagen av hälsoskäl, så tror jag det är viktigt att jag ger mig själv det utrymmet. Oavsett hur stressad jag blir när mobilen piper, plingar, brummar och så vidare.
Om vi pratar om att ha svårigheter att begränsa sin skärmtid kanske vi tänker främst på barn och unga. Men har vi vuxna ärligt talat inte precis lika svårt för det? Det är något mänskligt i att känna sig behövd och socialt efterfrågad. Något som kanske våra hjärnor är byggda för, genom hela vår historia. Annars skulle väl inte sociala medier vara en sådan framgång.
Jag har testat en app till mobilen som heter Offtime några gånger. Jag rekommenderar den till alla som har lika svårt att begränsa sin skärmtid som jag har. Med den kan du själv bestämma vilka funktioner på mobilen du vill ha tillgång till och spärra allt annat. Så att du till exempel kan släppa igenom samtal och sms, men har du svårt att begränsa dig vad gäller exempelvis internet, mejl, Facebook… så kommer du inte åt dessa funktioner under den tid du bestämt. Om du försöker nå en app som du spärrat åtkomst till möts du av kalla handen – och ett tecknat monster med underbett (se bild). Offtime kan du kolla in där du köper appar. Andra liknande appar finns, jag hittade den via en några år gammal sammanställning från Dagens Industri.
För att vara tydlig vill jag berätta att det här blogginlägget inte är sponsrat.
Bokslut efter en litterär vecka
Veckan som gick har varit kortare än den vanliga arbetsveckan för många, eftersom måndagen var Annandag påsk. Vi tillbringade påsken hos mina föräldrar, och stannade även till i Tranås hos makens släkt.
Ni som följer mig på Facebook och Instagram (@cathmonell) vet att jag är med i Litterära konsulters utmaning för april. Utmaningen är att varje dag skriva en kort text om ett ord, utan att nämna detta ord eller några synonymer. Jag gillar den här typen av utmaningar, jag tycker att de skapar utrymme för lekfullhet och kreativitet i vardagen. Tyvärr brukar det vara svårt för mig att orka med dem (eller komma ihåg att göra dem) varje dag eller de flesta dagarna. Med denna utmaning har jag i alla fall bara missat en dag av åtta så här långt.
Den här veckan har jag också haft två träffar med min poesigrupp på Oscar. Vi är sex damer som ses varannan tisdag och läser egna och andras dikter för varandra. Vi sågs i onsdags utöver vår vanliga tid, och diskuterade formerna kring våra diskussioner. Ibland måste man ju ta tid för att prata om formen: hur vi ska kunna hålla oss till ämnet mer och fördela tiden jämnare mellan oss som är med. Sådant som blir viktigt i en grupp där man är ganska olika. I fredags var jag också på bokcirkel. Vi hade läst Helena Thorfinns roman Den som går på tigerstigar, som är den fristående fortsättningen på Innan floden tar oss.
I fredags fick jag så två olika förslag på omslag till min kommande diktsamling från Emelie på Type & Tell. Det var helt enkelt två jättefina förslag, och jag skulle gladeligen använda vilket som helst av dem. Om jag får säga så när de utgår från mina egna fotografier. Nu har i alla fall vi tittat på dem här hemma över helgen, och jag ska meddela vilket jag vill ha. Ännu en milstolpe som har passerats! Den jättefina bilden på mig har tagits av Martin Jonsson.
Jag skrev också i början av veckan en kort novell för Stockholmsförfattarnas bildtävling, men har redan fått beskedet att det inte blev mitt bidrag som vann biljett till Litteraturkryssningen. Jag är glad för den snabba återkopplingen, och är redan på väg till nästa uppgift. Helgen har dock erbjudit tid för återhämtning.
Ännu ett steg avklarat!
Nu har jag skickat in bilder för bokomslag till teamet på Type & Tell. Jag har jagat bilder på vårblommor i denna ovanligt kalla marsmånad. Jag hoppas att den jag skickade in är bra nog – annars befarar jag att jag får tänka om. Författarbild var jag och tog i Landvetter tillsammans med Martin Jonsson i fredags. Den här bilden föreställer dock en helt annan art av blomma än den jag till slut valde.
Att skriva baksidestext kändes som en uppgift med stor tyngd. Jag har försökt sammanfatta mitt diktprojekt som jag har jobbat med i så många år och skriva en säljande text om det. För att korrekt beskriva min bok måste jag ju sätta orden ”ångest” och ”depression” och ”hjärnblödning” på utsidan av ett bokomslag, och det känns allvarligt och som ett stort ansvar. Tack till min skrivlärare Jorun Modén och mina kurskamrater som har gått Författarkurs 3 på distans nu i vår för hjälp med att formulera detta, virtuella hjärtan och blommor till er. Jag kommer att sakna vårt klassrum på onsdagkvällar.
Tack också till maken, vars stöd jag alltid önskar mig och fortsatt hoppas på. Jag ser fram emot att kunna bära hem lådor med böcker från paketutlämningen tillsammans.
Nu tar jag kväll, och fortsätter med resan imorgon. Jag ska göra något så vanligt som att koppla av med en bok.
Cathrins bokskåp 