Sommarens skrivande

Sommarens skrivande har varit ganska begränsat i omfattning. Kanske är det inte att undra på, när jag precis har gett ut min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och medverkat i skräcknovellsamlingen Sjön. Lite har det ändå blivit jobbat, och det vill jag dela med mig av.

Jag har skickat in bidrag till tre böcker som Ariton förlag planerar. Jag har fått besked att ett av dem inte kom med, men vad gäller de andra fortsätter jag hoppas, och jag ger mig inte.

I söndags var det deadline för Tidningen Skrivas stora novelltävling, och jag skickade in mitt bidrag när fyra timmar återstod. Jag har haft bidraget i huvudet större delen av sommaren, men inte lyckats sätta mig ner och fokusera.

Så provade jag något nytt förra måndagen. Jag var med på Brittens skrivkammare på Frivillicentralen Oscar (måndagar 14.30-18). Där sitter vi och skriver tillsammans på plats, och när sluttiden närmar sig läser vi våra texter högt för varandra, och lämnar respons till den som så önskar.

På bilden kan ni se att Tidningen Skriva tagit emot mitt bidrag. Så jag ljuger inte för er, inte mer än författare brukar.

Post-scriptum: jag har ju skickat in en dikt till Poesifest också. Det har jag tydligen förträngt. Till mitt försvar skedde det när det var som allra varmast.

Att komma igång och skriva igen

Efter att min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem publicerades den 30 april har jag varit trött och stressad. Jag var inne på Lohrs Pocket MedMera för att diskutera releasepartyt på lördag 9 juni (2 dagar kvar – välkomna) och Ines sa åt mig att andas djupt. Jag misstänker att jag kommer att behöva höra det många gånger före lördag – säg det till mig om ni ser mig.

Efter att jag lämnade in manuset har jag varit ganska tom i skallen. Jag har försökt med att plocka fram Julia Camerons The Artist’s Way och börja om från början. Men jag är trött, låst, ofokuserad.

Jag har hittat en hop skrivtävlingar på Eva Ulleruds sida, och på SkrivarSidan.nu. Jag fick en tävling skickad i en grupp av en vän, en tävling från SLU att skriva fågeldikter, och har gjort ett försök. Här kan du läsa de dikter som har kommit in så här långt, och kanske lämna in ett eget bidrag? Böcker att vinna.

Mitt nästa projekt är att skriva till Ariton förlags sommartävlingar. Här kan du läsa om dem.

Och min fågeldikt? Här är den.

Trädgårdsland

Sädesärlan

höll morfar sällskap

när han satte potatis
Varje gång

Pappa körde jordfräs

helgen innan
Sädesärlan flög hela vägen

från Egypten för att vara med
Sättpotatis i Närke

Fågeln höll takten

medan den gamle mannen

mätte upp jämnt avstånd

mellan de groddade knölarna

Det är många år sedan
Ingen fågel minns längre

morfars trädgård
Oväntade

Skräckantologin Sjön

Snart kommer skräckantologin Sjön ut – den är planerad att komma i början av juni. Den kommer att omfatta 557 rysliga sidor. 49 noveller av totalt 43 författare. Jag medverkar med novellen Det drar.

Platsen i min novell är inspirerad av mina morföräldrars stuga vid norra Vättern – men i övrigt är det helt och hållet fiktion. Platser är något som jag tycker är svårt att hitta på helt fritt, utan det är enklare om jag kan utgå från utseendet på en verklig plats. Dock pågick aldrig något övernaturligt vid stugan i verkliga livet – det tror jag inte är för mycket av en spoiler om jag berättar.

De berömda författare vars död jag syftar på dog ju inte heller vid Vättern. Jag tänker på Vilhelm Moberg (död på Väddö i Roslagen 1973) och Hjalmar Gullberg (död vid sjön Yddingen i Skåne 1961). Och där har jag gett en antydan om vad min novell handlar om.

Det här är inte den första skräcknovell jag har skrivit. Jag har skrivit en till en novelltävling i Tidningen Skriva, som var en omarbetning av en novell jag skrev på en kurs på Folkuniversitetet. Den vann dock inte tävlingen, utan är ännu opublicerad. Jag har även på andra kurser skrivit utkast till noveller som har varit i utkanten av skräckområdet, där jag har utforskat paranoia och osäkerhet. Kanske är det dags att ta upp dem för bearbetning igen?

Jag har nyligen läst Helena Dahlgrens underbara skräckodyssé 100 hemskaste. En resa tillbaka till min barndoms- och ungdomstid. När jag var elva gömde jag Stephen Kings Jurtjyrkogården under sängen och lovade mig själv att lämna tillbaka den dagen efter – det var det enda sättet för mig att sova med den i rummet. Men jag lämnade inte tillbaka den innan jag läst ut den. Oron för att mina föräldrar skulle hitta den och bli arga på mig fick mig att bädda ner den under kudden när jag gick till skolan. Tillbaka till 1990-talets skräckfilmsbesatthet. Jag kommer ihåg när vi såg alla Scream-filmerna på Chalmers kårhus, och David Cronenberg-tema på Cinemateket. Jag lade till många av böckerna som Helena Dahlgren rekommenderade som ”to read” på Goodreads – nästan alla som jag inte redan läst.

Jag vet inte om skräckälskandet är granne med den okontrollerade, eller dåligt kontrollerade, ångesten. För mig är det nog så i alla fall. Speciellt den del av skräcken som härrör sig till demoner, förbannelser, onda ögat. Den sorten som jag alltid har varit svag för. Något som tar kontroll över dig, är starkare än du, som du inte kan vinna över på egen hand.

Min förhoppning är att de exemplar av antologin som jag har beställt ska hinna komma till min releasefest för min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, som ska hållas den 9 juni på Lohrs Pocket MedMera, Kapellplatsen 2, Göteborg. Diktboken finns redan att köpa på Lohrs Pocket MedMera, och kan även beställas härifrån bloggen om du inte bor i Göteborg.

Bokslut efter en litterär vecka

Veckan som gick har varit kortare än den vanliga arbetsveckan för många, eftersom måndagen var Annandag påsk. Vi tillbringade påsken hos mina föräldrar, och stannade även till i Tranås hos makens släkt.

Ni som följer mig på Facebook och Instagram (@cathmonell) vet att jag är med i Litterära konsulters utmaning för april. Utmaningen är att varje dag skriva en kort text om ett ord, utan att nämna detta ord eller några synonymer. Jag gillar den här typen av utmaningar, jag tycker att de skapar utrymme för lekfullhet och kreativitet i vardagen. Tyvärr brukar det vara svårt för mig att orka med dem (eller komma ihåg att göra dem) varje dag eller de flesta dagarna. Med denna utmaning har jag i alla fall bara missat en dag av åtta så här långt.

Den här veckan har jag också haft två träffar med min poesigrupp på Oscar. Vi är sex damer som ses varannan tisdag och läser egna och andras dikter för varandra. Vi sågs i onsdags utöver vår vanliga tid, och diskuterade formerna kring våra diskussioner. Ibland måste man ju ta tid för att prata om formen: hur vi ska kunna hålla oss till ämnet mer och fördela tiden jämnare mellan oss som är med. Sådant som blir viktigt i en grupp där man är ganska olika. I fredags var jag också på bokcirkel. Vi hade läst Helena Thorfinns roman Den som går på tigerstigar, som är den fristående fortsättningen på Innan floden tar oss.

I fredags fick jag så två olika förslag på omslag till min kommande diktsamling från Emelie på Type & Tell. Det var helt enkelt två jättefina förslag, och jag skulle gladeligen använda vilket som helst av dem. Om jag får säga så när de utgår från mina egna fotografier. Nu har i alla fall vi tittat på dem här hemma över helgen, och jag ska meddela vilket jag vill ha. Ännu en milstolpe som har passerats! Den jättefina bilden på mig har tagits av Martin Jonsson.

Jag skrev också i början av veckan en kort novell för Stockholmsförfattarnas bildtävling, men har redan fått beskedet att det inte blev mitt bidrag som vann biljett till Litteraturkryssningen. Jag är glad för den snabba återkopplingen, och är redan på väg till nästa uppgift. Helgen har dock erbjudit tid för återhämtning.

Novellantologin ”Sjön”

Jag har fått det trevliga beskedet från Miramir förlag att min novell ”Det drar” har blivit utvald att vara med i novellantologin ”Sjön”. Antologin siktar in sig på skräck, spänning och fantasy. Jag är väldigt glad och stolt över att ha blivit utvald. Novellsamlingen är tänkt att komma ut före sommaren, för att avskräcka från bad, säger Kristina Suomela på förlaget. Det blir den andra novellantologin jag medverkar i –30 nyanser av frihet kom ut förra året (2017) på Ordberoende förlag.

När jag först såg ämnet sjön gick mina tankar till barndomens somrar, till fisketurer och bad. Jag tillbringade mycket tid vid Vättern, just där vattnet möter den stora Tivedsskogen. Jag minns dofterna från sjön, känslan av värmen på stranden. Men också den obehagliga känslan när man sätter ner foten i gyttjan vid bryggan, och blir stucken i foten av en bit avbruten vass.

Med detta sagt, så påminner kanske miljöerna i novellen om en plats jag minns, men inte varit vid på mycket länge. Personerna är dock helt fiktiva. Jag använder väl mina egna känslor när jag skriver, det tror jag är svårt för alla författare att frigöra sig från. Så på sätt och vis har de alla ett frö, en sida av mig. Är det så som fiktion fungerar? Där har jag ett ämne för ett annat blogginlägg, en annan dag.

Nu har vi också fått veta av Kristina Suomela på Miramir förlag att tio av novellerna kommer att läsas in och ges ut som ljudnoveller. Hon har utlovat en spännande dragning, och jag hoppas att ni håller tummarna!

Som bild till detta inlägg hade jag tänkt mig en bild på vatten, för att illustrera temat ”Sjön”. Dock sitter jag i centrum, och passerar inte någon sjö till dagligdags. Det hade kunnat bli en bild på Näckrosdammen, men den är för tillfället bottenfrusen – det har varit rejält kallt några veckor nu. Så istället slår jag upp KAK:s bilatlas på södra Sverige, som får symbolisera resor, bad, sommar. Och så kokar jag mig en kopp te för att värma mig. Det dröjer länge innan någon vill bada.