Ny novell: Farväl till Majorna

Tidigare i vår utlyste Lassbo förlag en tävling på temat Majorna. Jag har i perioder vistats en del där. Vi hade en kolonistuga där i många år, och vi har besökt både släkt och vänner där genom åren.

Detta är en bagatell till novell. Men skriven med stor glädje. Jag har fått besked att min novell inte vann tävlingen, så jag tänker att jag vill dela den med er här på bloggen. Vill ni läsa fler av mina noveller, så kontakta mig med kontaktformuläret för att köpa böcker. Trevlig läsning!

Farväl till Majorna

Vårvinden svepte runt Mariaplan: rufsade om i kön till Korv Kiosk, välte nästan ett par av de minsta i Plaskis, fick deras ömma föräldrar att lyfta upp dem och torka deras fötter på mjuktvättade frottéhanddukar inklämda under sulkyn. Gräset långt och stelt som ruccolasallad, vattnat av sporadiska regn och ännu mer av stänk från bassängen. Elvans spårvagn dundrade förbi, på väg till Saltholmen med badlängtande människor som inte rymdes i plaskdammen, packade tätt som glassrån i en plåtburk.


En sådan här dag hade vänsterpartiet hållit sommartal, och Gunnel var på väg därifrån med picknickkorg i handen och en prydligt hopvikt filt under armen. Hon gick nerför Ostindiegatan, där solen spelade över taken. Hon hälsade på folk hon kände, folk i rörelse, utanför butiker, på hållplatsen. De kände igen henne, många visste vad hon hette. Hon hade bott på gatan innanför i över tjugo år. Ingen visste att hon var på väg därifrån. Om hon hade uttalat det hade det blivit oåterkalleligt.


Hennes hjärta var tungt och ansiktet slutet. Hon tog ett outtalat farväl av såväl hus som växter när hon passerade dem. Den svartvita katten fick en snabb krafsning runt örat och vek sedan runt husknuten. Gunnel gick långsamt uppför den gistna trätrappan, pausade med båda fötterna samlade på varje steg. Att äntligen bo i ett hus med hiss var väl vad hon mest såg fram emot efter flytten. Likaså skulle det vara skönt med fönsterrutor som stannade kvar i sina ramar – i hennes kvarter föll glasen från skyn nu. Kittet hade gett med sig, lossnat av väder och vind och plockats av kråkfåglar till bomaterial.


Inne i lägenheten: kartonger staplade tre högt i alla rum. De var märkta med svart tusch: Kök. Sovrum. Badrum. Kartongernas tidigare användning var markerad i grönt och blått: Dannes böcker. B-porslin, vinden. Allt vi äger och har.
I lägenheten ovanför skramlade ett dammsugarmunstycke över golvplankorna. Gunnel satte sig vid bordet i köket. Det var en av få saker som fortfarande stod på sin invanda plats i bostaden. Jag måste sluta tänka på det som hemma, tänkte hon. En solblekt, löst virkad duk var draperad snett över bordsskivan. Ikväll, och frukost imorgon. Sedan stänger jag det här kapitlet, tänkte Gunnel.


Hon fick aldrig veta vem av grannarna som låg bakom meddelandena. Hennes blå, klumpiga tvättlås hade fått arga meddelanden i bläck på ilsket avrivna remsor av frystejp, fästade på hennes lås varje gång hon råkade lämna det på bokningstavlan. ”Hör inte hit!!!” var en av de vänligaste. Sedan allt från ”Otillåtet” till en befallande uppmaning till fastighetsskötaren att ta bort låset snarast.
Detta hade eskalerat under lång tid.

Gunnels väninna, Asta, bad henne att vara försiktig. ”Hon låter inte stabil”, sa Asta – baserat på deckare och kvällstidningarnas frågespalter, antog Gunnel. Det var Gunnel som varit säker på att handstilen var en kvinnas, förmodligen i sextioårsåldern. Gunnel hade varit lärare hela sitt yrkesliv, och visste hurdan handstil som hade lärts ut vid olika tidpunkter. Hon hade även släktforskat sedan hon gick i pension, både i officiella källor som kyrkoböcker, och i generationers gamla brev, som funnit sin väg till hennes garderob genom arvsskiften och samlande. Handstil var Gunnels specialintresse. Till och med grafologi intresserade henne. Även om många avfärdade det numera måste det ju finnas ett korn av sanning i det.


Men att ständigt se sig om i trapphuset, att öppna dörren försiktigt och lyssna: det var inte så hon ville åldras. Även om hon kanske inte hade många friska år kvar ville hon kunna njuta av dem efter bästa förmåga. Den dagen hon ringde hyresvärden rusade både puls och blodtryck. Hon låg ner på den omsorgsfullt bäddade sängen när hon ringde. Det fanns en kö för byten, fick hon veta av den uttråkade kvinnan i telefonen, rösten hes av timmar i telefon. Tider och vilka lägenheter som kunde komma ifråga var inget de kunde uttala sig om. När Gunnel frågade om möjligheterna att få stanna i Majorna sa kvinnan: ”Det är många som vill bo där.” Sedan bytte hon ämne, frågade varför Gunnel ville byta. Gunnel blundade där hon låg på sängen, och ljög. Hon ville inte berätta att en granne, okänt vem, bedrev en anonym kampanj mot henne. Istället talade hon om sin drygt åttioåriga kropp, om höfter och knän, att vara i behov av en hiss. Om att vara ”till åren kommen”, ett uttryck hon avskydde. Det doftade snarare antiseptisk vårdavdelning än kaffe och hembakat mellan träd och rabatter på gården, med utsikter till en varm katt i knäet.


Imorgon skulle systersonen komma med den hyrda skåpbilen redan tidigt på morgonen. Hon skulle börja ett nytt liv på andra sidan älven, i ett högt hus på en gata hon aldrig varit på innan hon var på visningen för en månad sedan. De skulle bli tvungna att köra på GPS nästa gång också. Gunnel hade tagit reda på var spårvagnen till stan stannade, var närmsta mataffär fanns, vägen till apoteket och biblioteksfilialen. Men vad hon egentligen undrade var: var kan jag träffa människor? Var samlas alla för samtal och fika? Och: kommer de fortfarande att känna igen mig i Majorna? Om jag kommer hem.


Men innan hon var redo att flytta smög hon ner i den släckta, mörka källaren. Hon hade bokat tvättstugan en sista gång, för att vara säker på att få vara ensam där. När hon tryckt på lysknappen, och lysrören blinkat några gånger och sedan stabiliserats, såg hon att låset på bokningstavlan som vanligt täckts över av en remsa frystejp. Hon avlägsnade den, med ett tillkämpat lugn. Sedan satte hon upp en egen lapp på anslagstavlan.
”Till dig som sätter arga lappar på mitt tvättlås”, inleddes den. ”Jag lämnar låset i dina händer nu. Gör vad du vill med det. Bränn det under rituella former, ändra numret med märkpenna, kasta det i älven. Eller spara det som ett minne av en vunnen strid. Jag skulle föreslå att du pratar med någon om din rädsla. Det kan inte vara lätt att vara du. Jag förlåter dig. Gå med Gud. /Lås nummer 13.”


Gunnel släckte lampan på vägen ut, precis som trivselreglerna på den tunga dörren sa. Hon skulle aldrig mer befinna sig på den här platsen. Hon sa farväl till huset, med handen mot den svala, vitkalkade väggen. Sedan skickade hon ett meddelande till systersonen: ”Ser fram emot att ses imorgon. Allt är klart för flytten. Jag står för bullar när vi kommer dit, och pizza när vi är klara. Vi tar det lugnt. /Din gamla moster.”


Systersonen svarade innan hon släckte för natten. ”Så gammal är du inte. Inbilla dig inte att du slipper bära. Jag får med mig barnen, de får dra sitt strå till den berömda stacken. Jag vidarebefordrade löftet om mat. Vi ses vid åtta, pigga och glada – åtminstone de av oss som inte somnat i baksätet på den korta resan. /Stefan.”


Innan Gunnel släckte den sista kvällen i sitt hem tänkte hon att hon hade tur trots allt. Hon hade släktingar hon kunde räkna med att få hjälp av. Och vänner att besöka. Hon hade nästan trettio kartonger och två resväskor med saker som betydde något, och som hon kunde få med sig dit hon skulle. Hon var rimligt frisk, och hade känslorna under kontroll. Än hade hon nyfikenheten i sig. Hon skulle klara sig bra, var hon än bodde.

Backa Skriv Skriv Skriv på Kickstarter

Min skrivlärare Jorun Modén ska ge ut en handbok i skrivande. Jag har blivit tillfrågad om att bidra med ett exempel ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem. Jag känner mig så hedrad!

Jag ser fram emot att få läsa Skriv Skriv Skriv. Joruns kurser på Författarkurs.se är otroligt motiverande, innehållsrika och roliga. Jag är övertygad om att boken är detsamma.

Om allt går enligt planerna kommer boken ut i vår. Läs mer på Kickstarter!

Skriv Skriv Skriv!, via @Kickstarter https://www.kickstarter.com/projects/jorunmoden/skriv-skriv-skriv?ref=android_project_share

Bild: Jorun Modén, Kickstarter

Långt kvar till mars – ny dikt

En nyskriven dikt apropå något som jag hörde i helgen. Talaren utgick från en dikt av Anna Greta Wide, som skriver ”Men nu är det mars”.

I våra liv idag känns det som om det är långt kvar till mars. Det är långt kvar till hoppet. Varje dag översvämmas vi av dödssiffror och nya restriktioner. Vi vet ännu inte om vi får se våra nära och kära till jul, som bara är drygt två veckor bort. Tillvaron är osäker och dyster. Om detta handlar min dikt.

Långt kvar till mars

Tre mörka månader

Trösten utom räckhåll

Tror vintern stannar kvar


Ett avstånd i våra kläder

Paus i våra andetag

Söker symptom

Redan så rädd

#Poesipandemi

Götabiblioteken utlyser en tävling på temat Poesipandemi. Skriv om dina upplevelser under våren och sommaren 2020, och lämna in det antingen som en text på Instagram eller som en film där du läser din dikt. Läs mer om tävlingen här.

Ifall texten skulle vara svår att läsa på fotot kommer den här som text.

Individens ansvar
Jag ser mig i ljuset
huset
dörren stängd om världen
ett halvår nu

Av oro
dagens presskonferens
den ofokuserade tillsägelsen
avslutas Välj själv
Du måste välja väl

Individens ansvar
blir till bly

Sätt ord på ditt inre – och må bättre

Vill tipsa om en skrivarkurs på distans med Kerstin Rauserk. Överskriften är som i rubriken: Sätt ord på ditt inre – och må bättre. Kursen arrangeras av Möte & mening i Stenungsund.

Du kan läsa mer om kursen på Facebook. Följ länken här. Du kan även läsa informationen här nedan. För dig som inte har Facebook kan du kontakta Helene på mejl helene@moteochmening.se , där du även kan anmäla dig till kursen. Kursen kostar 1200 kr och sker över datorn.

Så här skriver Möte & mening i informationen:

”I dessa coronatider behöver vi fundera och tänka över våra liv och kanske skriva ned känslor och budskap. Du som inte alltid kommunicerar verbalt eller är högkänslig kanske ännu mer behöver uttrycka dig genom att skriva.

Anmäl dig till kursen där du får möjlighet att skriva din historia, berätta om exempelvis krisens konsekvenser för dig eller om nåt annat du vill dela med dig av.
Under 5 veckor med start v 21 kan du dela dina upplevelser online i en liten grupp på nätet som utbyter berättelser via mail och får tips och tankar kring skrivande och språkliga finurligheter av mig på Skrivrötter.
Jag heter Kerstin Rauserk och är skrivarpedagog, journalist och författare boende i Stockholm och jobbar med denna kursen i samarbete med Möte & mening.

Anmälan senast 15/5 till Helene sms 0739-800155
eller helene@moteochmening.se
Pris 1 200 kr
Vi jobbar över datorn där vi lämnar in och tar emot texter via e-post.
Förutom att skriva så läser vi även andras texter – något som varje skribent lär sig mycket av.

Välkomna
Helene & Kerstin
http://www.moteochmening.se

Bild: Möte & mening

Omtanke i coronatider – lästips

Jag är ju van att vara hemma större delen av tiden, på grund av bristande ork . Men just nu tvingas många andra ovana till samma sak.

Jag vill dela frilansjournalisten och skrivarvännen Kerstin Rauserks debattartikel i Göteborgs-Posten om vikten av att tänka på sina medmänniskor i coronatider. Här är en länk: http://www.gp.se/1.26243885

Följ Krisinformation för de senaste åtgärderna och information: https://www.krisinformation.se/detta-kan-handa/handelser-och-storningar/20192/myndigheterna-om-det-nya-coronaviruset

Ta hand om er alla där ute. Bit inte familjen utan ta det lugnt. Det kommer att gå över.

Upday har sammanställt en lista med tips på hur man tacklar hemmakarantän och pratar med barnen om smitta. https://news.upday.com/sv/sa-klarar-du-hemmakarantanen/

Två antologier att skriva till – vintern 2020

Jag vill tipsa om två nya novellantologier att skriva till. De har nyligen offentliggjorts och har deadline nu i vinter. Så om du letar efter något att göra i jul är här ett par tips.

Den första kommer från skånska Ariton förlag. Tema är Ögonblick av galenskap och deadline är 31 januari 2020. Förlaget skriver att: ”Hur du tolkar den titeln är helt upp till dig.” Ariton förlag är inriktat på texter kring personlig utveckling. Onekligen en rolig utmaning. Jag har redan satt igång med mitt skrivarbete. Mer om antologin och förlaget kan du läsa här.

Den andra antologin är kopplad till en tävling med chans att vinna 15 000 kr och medlemskap på Opulens.se Premium. Det är likaledes skånska förlaget Ekström & Garay som har utlyst tävlingen. Den här tävlingen har inget tema och är inte bunden till någon särskild genre. Deadline är 1 mars 2020. Läs mer här.

Kanske ses vi i startfältet? Stort lycka till!

Länk till böcker jag redan medverkar i här.

Bergbanan – Dikt tema Minne

Såhär i novemberkvällen kommer en nyskriven dikt på temat Minne, som jag skrev till Populär Poesi, men som inte blev antagen till tidningen. I väntan på nästa poesiutmaning vill jag dela dikten med er här på bloggen.

Bergbanan

Fotografierna på hyllan
Gamla lösenord
Teburkarnas dammiga rester
Vad som bränts fast i botten av ugnen

Halsbandet från Egypten
Den urvuxna kjolen från Frankrike
Morgonrocken från ett spa
Bitar av vår historia

Hjärnans gömda strukturer
Bakom år av förgången tid
Fryser och biter samman
I väntan på sjöräddningen

Ögat som ser inåt
Ser bakåt
Gräver bland anteckningsböcker
Håller hårt i flisorna

Hårstråna i borsten vittnar
Om gångna medicineringar
Tiden som står stilla om vintern
Inne i frysskåpet

Minns mina drömmar
Bara i sömnen
Ingenting väcker mig
På väg upp i bergbanan

The Artist’s Way – Lev kreativt

Jag arbetar just nu med en klassiker inom skrivande: The Artist’s Way (1992) av Julia Cameron. På svenska finns den i en ny utgåva med titeln Lev kreativt (2019).

Jag har arbetat mig genom boken tidigare, för ungefär fem år sedan. Sedan kom livet emellan, vi hade hantverkare hemma några veckor och jag tappade bort min dagliga morgonrutin med skrivande. Och nu försöker jag återerövra rutinen.

Jag har som mål att skriva varje dag, men jag är bara på vecka 2 än så länge och vill inte uttala mig om hur det går än så länge. Två veckor är för lite för att etablera en vana, tror jag.

Boken innehåller en metod på tolv veckor, där du ska skriva tre sidor varje morgon – morning pages, morgonsidor på svenska – och varje vecka ha en ”konstnärsträff” – artist date – med dig själv. Jag har haft min första idag och varit en stund på Kronhusbodarna, ett kulturcentrum i centrala Göteborg, och sett smycken, keramik och *hrmmm* Göteborgs Choklad och Karamellfabrik. En ”konstnärsträff” jag inte får ha för ofta.

Normstorm

Make creativity your talent

Jenny Enochsson

Skrivarblogg

Tistelblomma

Litterär sajt

Anna Gable

Skrivtjänster – Språkkonsult – Författare

Agnes Hillert

skriver, ger textrespons och leder workshops

Tootsie Of Sweden

A swedish storyteller with a love for photography. Taking a train trip through Europe august 2019.

Så du tror du är författare

En skribents vardag av och med Päivi Karabetian

RomComDojo

Just for a laugh

Hallvi reads

an escapist's book adventures

Petronellas Författarliv

Drömmar är inte omöjliga, bara arbetsintensiva.

Åsa Öhnell - barnboksförfattare

Spänning och feelgood!