Jag har följt Laura Purcells skrivande i hennes tre tidigare böcker: The Silent Companions, The Corset och Bone China. I The Shape of Darkness överträffar hon sig själv och sätter en helt ny standard för modern gotisk skräck.
Boken utspelar sig i Bath på 1850-talet. Den är instängd på ett vis som antyder vår egen smittodrabbade tid. Romanens huvudperson, Agnes Darken, lämnar vid enstaka tillfällen sitt hem men flera andra personer är begränsade i sitt rörelseutrymme. Till exempel mediet Pearl, också känd som The White Sylph. Hon är inlåst av sin syster, som utnyttjar hennes förmågor och utmattar henne för ekonomisk vinning. Det finns bara fattigdom i boken, ingen förmår hjälpa någon annan på riktigt. Människor som lämnar sina hem möts på en gata som är full av faror och smuts – till exempel tömmer Pearl sin potta från övervåningen ut på gatan. Och på gatan och i vattnet upptäcker man gång efter annan döda kroppar.
Agnes klipper silhuetter i svart papper – en konst som håller på att konkurreras ut av fotografier. Där finns ett hot för Agnes i att inte längre kunna försörja sig och sin familj, bestående av modern och systersonen, på sin konst, som inte möter samma efterfrågan längre. Samtidigt besöks hon av polisen, som konstaterar att en av de döda haft en tid hos henne inskriven i sin kalender. Detta kommer ut i tidningen – hur kommer det att påverka potentiella kunder? Och Agnes finner bilden hon gjort av den döde, skrynklig och skadad. Har detta faktum något samband med dödsfallet? För att få veta mer söker hon kontakt med mediet Pearl.
The Shape of Darkness är en fin skildring av instängdhet, oro och människans benägenhet att söka efter mönster i händelser och dra slutsatser utan täckning. Även om den utspelar sig i viktorianska England ger den en fin bild av vår samtid. Och den är faktiskt rysligt otäck. Laura Purcells böcker finns inte översatta till svenska.
Läs mer om boken på SF-bokhandelns hemsida: https://www.sfbok.se/produkt/the-shape-of-darkness-211264
Cathrins bokskåp 