FN-dagen i Högsbo kyrka

Igår onsdag firade vi FN-dagen i Högsbo kyrka. Det var ett program med stor bredd och stort djup. Vi fick uppleva mycket musik, både sång a capella och duetter med instrument. Flera sjöng egenskrivna sånger. Dessutom framfördes musik av Lars Winnerbäck, Bob Dylan, Beatles och en sovjetisk vissångare. Vi fick höra rap om att sakna sina föräldrar, och se en väldigt energifylld ung tjej dansa solo.

Vi var också flera som läste egna dikter. Bland annat tre av oss från Dikt och verklighet på Frivilligcentralen Oscar. Förutom jag var det Gunilla Nilsson och Ingrid Winblad. Jag läste ur min samling Blessyrer från en lång väg hem, fyra dikter specifikt om min väg till kyrkan. Utöver oss från Oscar läste kvällens konferencier, prästen Lotti Sharif, egna nyskrivna dikter.

Spontant avrundade Lotti kvällen med att konstatera att: ”Det här måste vi göra om!” Och det var en fantastisk kväll, där deltagarna spände över många generationer, och olika stilar inom musik och poesi. En kväll med otrolig stämning och energi. Tack för att vi fick komma och vara med!

(Foton:Christoffer Monell)

Öppen scen i Högsbo kyrka

På onsdag ska jag framträda på Öppen scen i Högsbo kyrka tillsammans med delar av min grupp Dikt och verklighet från Frivilligcentralen Oscar. Läs mer på Högsbo församlings hemsida här.

Jag kommer att läsa ett par dikter ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem. Jag kommer att välja dikter om min väg till kyrkan.

Det vore roligt om ni kom för att lyssna på oss! Välkomna till Öppen scen i Högsbo kyrka onsdag 24 oktober kl 19.

Upplevelse på Konstmuseet

Med diktgruppen Dikt och verklighet från Frivilligcentralen Oscar har jag haft en annorlunda upplevelse på Göteborgs Konstmuseum. Vi gick dit vid öppningsdags, beväpnade med anteckningsböcker och pennor, för att skriva en dikt om en tavla som berörde oss.

Två veckor senare – alltså igår – besökte vi på nytt Konstmuseet, gick till tavlorna ifråga, och läste våra dikter för varandra.

Det visade sig att tavlan jag hade valt – Hemkomsten av Carl Kylberg – var jag inte ensam om att ha skrivit om, utan det hade även Mariette gjort. Här är min dikt:

Gud give att jag

Inte mister spåret

Mister språket

Innan tiden gått

Att jag inte tappar hoppet

Längtan till det världsliga

Kärleken till de mina

Låt mig vilja stanna

Kunna njuta

Ännu en tid

Av det som finns här

Det var en rolig utmaning att skriva en text till ett konstverk, och jag kan verkligen rekommendera det. Kanske går det att skriva på samma vis till ett musikstycke? Bara fantasin sätter gränserna!

Sanna Ivarsson: Känslosvall

Fredag den 5 oktober var jag på bokrelease för Sanna Ivarssons nya diktsamling Känslosvall. Det är Sannas andra diktsamling, och den första på svenska. Jag har skrivit om Sannas bok Pieces of my heart, och annorlunda verket Kalenderpoesi, på SkrivarSidan tidigare, länk här:

Sanna Ivarsson berättade om sitt skrivande, och läste några dikter ur nya boken Känslosvall. Sanna bjöd också generöst upp till en halvtimmes Öppen scen. Vi fick lyssna till flera stycken med gitarrmusik från Sannas familj och vänner. Några av Sanna Ivarssons vänner från Göteborgs Poetry Slam-kretsar läste egen poesi – bland annat Louise Halvardsson och Isabella Linderoth. Och jag läste också tre dikter ur min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem.

Jag har läst Känslosvall nu i veckan. Boken är indelad i två delar: Regnmoln och Rosenskimmer. Jag läser dem som två berättelser: Regnmoln om en kärlek som just tagit slut, och Rosenskimmer om resan mot självständighet, och senare en kärlek som precis börjat. Tankarna i dikterna är ibland jordnära, och ibland svindlande utmanande för tanken. Som de här raderna ur Regnmoln: ”Tänk om det visar sig/att du är den rätta/men inte/ jag?” Ett perspektiv som jag känner att vi inte ofta intar.

De här fina raderna ur Rosenskimmer, ur en dikt som Sanna läste vid bokreleasen: ”Jag minns så väl den första gången/när ditt leende mötte mina läppar”.

Tack Sanna Ivarsson med familj och vänner för en jättetrevlig kväll där vi firade boken Känslosvall! Det var en tur till Göteborgs Litteraturhus – första gången jag har varit där – och bortanför min bekvämlighetszon. Och jag tror att jag har kommit långt på min resa när jag upptäcker att jag faktiskt vågar.

Länk för att köpa Sanna Ivarssons böcker. Även på Sanna Ivarssons Facebooksida.

Bokmässan – en andrahandsupplevelse

Det var många år sedan jag var på bokmässan. I vart fall mer än tio. Trots att jag de senaste åren har haft möjlighet att få biljett så räcker orken inte till.

Vad orken dock har räckt till de senaste åren är att bjuda hem nya vänner på middag. Förra året min skrivlärare Jorun Moden från Författarkurs.se och i år min skrivande kompis från flera av Joruns kurser, som bloggar om sitt skrivande på mwb75. Här är hennes inlägg om besöket på bokmässan: https://wp.me/p8SV7P-2q

Vi tillbringade några fantastiskt trevliga timmar tillsammans. Vi pratade skrivande, skrivkurser, skräckfilm och bokmässan. Vi pratade om våra ideer för Miramir förlags skrivtävling. Och vi åt kalkonpaj, och äpple- och björnbärspaj med frukt från mor och fars trädgård.

Roligt att få höra lite om bokmässan trots att jag inte själv orkar gå av hälsoskäl. Och stort tack Kristina Soumela Björklund för boken som mwb75 hade med sig! Ser fram emot att läsa den!

Bloggen på SkrivarSidan

Bloggen på SkrivarSidan är uppdaterad med en recension av mig. Den här gången har jag läst Oostende 1936. Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll. Boken är skriven av Volker Weidermann.

Boken ingår i sommarens och höstens böcker i Lohrs läseklubb på Lohrs Pocket MedMera i Göteborg. Det var så jag fick kännedom om den. Länk till hela listan i Lohrs läseklubb: http://pocketmedmera.se/lohrs-laseklubb/

Här är en länk till bloggen, där jag skriver om denna aktuella, välskrivna och engagerande bok om två stora författare. https://skrivarsidan.nu/bokblogg/exilforfattare-i-oostende-1936.html

Vi läser dikter på Oscar

Onsdag den 19 sepember läser jag och mina vänner i gruppen Dikt och verklighet egna dikter på Frivilligcentralen Oscar. Det är Onsdagssalong, tiden är 12.30 – 14 och jag läser ur min bok Blessyrer från en lång väg hem. Temat är Sex sinnen, och vi är sex personer som läser. Förutom jag är det Birgitta, Gunilla, Ingrid, Mariette och Monica. Jag har med mig några exemplar av boken. Varmt välkomna!

Sommarens skrivande

Sommarens skrivande har varit ganska begränsat i omfattning. Kanske är det inte att undra på, när jag precis har gett ut min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och medverkat i skräcknovellsamlingen Sjön. Lite har det ändå blivit jobbat, och det vill jag dela med mig av.

Jag har skickat in bidrag till tre böcker som Ariton förlag planerar. Jag har fått besked att ett av dem inte kom med, men vad gäller de andra fortsätter jag hoppas, och jag ger mig inte.

I söndags var det deadline för Tidningen Skrivas stora novelltävling, och jag skickade in mitt bidrag när fyra timmar återstod. Jag har haft bidraget i huvudet större delen av sommaren, men inte lyckats sätta mig ner och fokusera.

Så provade jag något nytt förra måndagen. Jag var med på Brittens skrivkammare på Frivillicentralen Oscar (måndagar 14.30-18). Där sitter vi och skriver tillsammans på plats, och när sluttiden närmar sig läser vi våra texter högt för varandra, och lämnar respons till den som så önskar.

På bilden kan ni se att Tidningen Skriva tagit emot mitt bidrag. Så jag ljuger inte för er, inte mer än författare brukar.

Post-scriptum: jag har ju skickat in en dikt till Poesifest också. Det har jag tydligen förträngt. Till mitt försvar skedde det när det var som allra varmast.

Chiharu Shiota: The Distance

I onsdags var jag med Göteborgs Konstförening och såg Chiharu Shiotas verk The Distance på Göteborgs Konstmuseum. Vi fick en jättefin introduktion och guidning av Elisabeth Lindstrand. The Distance visas där sepember ut. Och jag kan bara uppmana dig som är i Göteborg att se detta fantastiska verk.

Chiharu Shiota (f. 1972) i Japan, verksam i Berlin sedan 1996. The Distance är en installation av röda garntrådar som går kors och tvärs i en enorm sal och svarta stolar inlånade från vanliga hem. När jag stod där i rummet under de låga trådarna upplevde jag en stark känsla av kroppslighet. Den röda färgen och det tunna garnet får mig att associera till blodkärl, sårbarhet och hur våra kroppar som människor fungerar likadant.

Den egna kroppen använde Shiota i sina tidiga verk, performanceverken Becoming Painting, där hon täckte sig själv med giftig, röd emaljfärg, som tog månader att slitas bort, och Try and Go Home, där hon rullade naken i en lergrop. Fotografier från dessa performanceverk fanns utställda på konstmuseet.

Installationen Where are we going?, med svarta och vita farkostliknande strukturer kryper nära oss uppifrån och utifrån. Som att vi är betraktare på bottnen och ser båtar passera på en upprörd sjö ovanför oss.

Konst på Tjörn

I slutet av semestern var vi och tittade på konst på Tjörn. Vi reste kommunalt (tåg och buss). Första dagen var vi på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn, andra dagen på Pilane. På akvarellmuseet har jag varit fem gånger förut genom åren, men det var första besöket till Pilane. (Medan jag skriver detta börjar jag inom parentes sagt undra om det heter ”i Pilane” eller ”på Pilane”. Och det kan jag ju fundera på tills någon hjälper mig.)

Nordiska akvarellmuseet har för närvarande en utställning som heter Fusion (pågår september ut) där konstnärer som redan är representerade på museet har fått skapa nya verk på plats, och samspela i utrymmet. Samtliga medverkande konstnärer finns i länken, och inkluderar exvis ett rum med Lars Lerin. För min del hade utställningen kunnat vara mer konstrastrik och kanske även större – men det säger jag bara för att det stod att den fortsatte på övervåningen, och där var det mest plats för eget skapande.

Pilane var nästa stopp i vår konstrunda på Tjörn. Att ta sig dit med buss från Skärhamn går utmärkt och tar ungefär en halvtimme med ett byte, även om bussarna inte går så många gånger per dag. Från busshållplatsen är det 800 meter att gå till utställningen – och nu ser jag på deras hemsida att det heter ”i Pilane”. Tack för den upplysningen. Även Pilane håller öppet september ut. Tillbaka till Göteborg var det fyra olika busslinjer inblandade, men det fungerade alldeles utmärkt.

Jag som inte har bästa balansen blev lite trött av att gå runt i en hage, för det var det länge sedan jag gjorde. Men upplevelsen hade jag inte velat vara utan. För mig talade utställningen om civilisationer, historia, utveckling och medvetande. Vi kan rekommendera att ta sig dit ganska tidigt, för runt lunchtid började parkeringsplatserna ta slut. Ännu en anledning att ta bussen. Förutom miljöaspekten, och möjligheten till vila.

Bilder från Pilane: Pool av Tony Cragg. Holding On av Maria Miesenberger. Earth av Ida Koitila. Universum i Människans Tanke av Helgi Gislason.

Normstorm

Make creativity your talent

Jenny Enochsson

Skrivarblogg

Tistelblomma

Litterär sajt

Anna Gable

Skrivtjänster – Språkkonsult – Författare

Agnes Hillert

skriver, ger textrespons och leder workshops

Tootsie Of Sweden

A swedish storyteller with a love for photography. Taking a train trip through Europe august 2019.

Så du tror du är författare

En skribents vardag av och med Päivi Karabetian

RomComDojo

Just for a laugh

Hallvi reads

an escapist's book adventures

Petronellas Författarliv

Drömmar är inte omöjliga, bara arbetsintensiva.

Åsa Öhnell - barnboksförfattare

Spänning och feelgood!