Det här året har jag kunnat se fler filmer på festivalen än någonsin tidigare. Tack vare att filmerna endast går att streama får jag ta del av dem hemifrån min soffa. Jag är så tacksam.
Förra året, innan pandemin kom till Sverige, gick jag faktiskt på Göteborg Film Festival på bio. Jag såg några filmer på Göta, Roy och Biopalatset. Men det var förknippat med stor stress att sitta i salongen. Tidigare än förra året var det många år sedan jag gick på festivalen. Jag har inte orkat.
Hittills, på festivalens nionde dag, har jag sett fjorton filmer. Mest nordisk film. Jag skriver en lista längst ner i inlägget med vilka filmer jag sett och har kvar att se.
Om jag fick önska, skulle det även nästa år vara möjligt att se filmer digitalt.
Filmer jag har sett: Tove (Finland, om Tove Jansson) , The Killing of Two Lovers (USA) , Aalto (Finland, dokumentär om Alvar och Aino Aalto) , Undine (Tyskland), Rosa’s Wedding (Spanien) , Persona Non Grata (Danmark), Never Gonna Snow Again (Polen), Time to Pause (Storbritannien, om pandemin och möten), Slalom (Frankrike), Molecules (Italien, om Venedig under pandemin), Gritt (Norge) , The Father (Storbritannien/Frankrike), En runda till (Danmark), MLK/FBI (USA, om hur FBI skrämdes av och avlyssnade Dr Martin Luther King Jr)
Kvar att se: Sweat (Polen/Sverige), Knackningar (Sverige)
Cathrins bokskåp 