Bokkväll – Med humorn som vapen

Förra onsdagen var jag på författarkväll på Lohrs Pocket MedMera. Det var Yolanda Aurora Bohm Ramirez som presenterade sin bok Ikon, och Emma Knyckare som presenterade Hit med flaskan – handbok för panikslagna mammor. Båda från Brombergs förlag, som representerades av Casia Bromberg. Jag hoppas att ingen tar illa upp om jag säger att publiken var ganska ung. Jag står för den bedömningen.

Hit med flaskan – handbok för panikslagna mammor sträckläste jag i helgen. Jag läste stående i trapphuset och på trottoaren, när jag passade så att vi inte skulle få parkeringsböter. Vi körde bort det första soffbordet vi köpte tillsammans till välgörenhet. Det har tjänat oss väl under nästan två decennier, men nu skulle det ersättas. Gott att känna att jag fortfarande kan läsa under alla betingelser, även om det känns svårt att koncentrera sig ibland. Och jag kan intyga att boken är rolig inte bara för de som själva har barn, utan kanske även för oss som har barn – och föräldrar – i vår närhet. För oss som HAR föräldrar, som vi tänker på med kärlek – allt de klarade av när vi var små. Och för oss som rent allmänt inte har det mesta under kontroll, utan kan behöva mer vuxenpoäng. Som ett nytt soffbord vart tjugonde år.

Yolanda Aurora Bohm Ramirez golvade mig nästan bokstavligt med sin enorma scennärvaro och med sina modiga dikter. Jag är själv en betydligt mer blyg poet. Jag har framträtt och läst mina dikter vid två tillfällen – på Lohrs Pocket MedMera för omkring tre år sedan och på Onsdagssalong på Frivilligcentralen Oscar i vår – och vet att det märks att jag är långt bortom nervös. Senast fick jag höra efteråt att jag knappt varit kontaktbar när jag väntade på att det skulle bli min tur att läsa. Tänker när jag skriver detta att det är tur om det inte finns sparat någonstans på internet… det lär ska finnas andra poeter på Youtube, som har stort underhållningsvärde enligt vad jag hört (under den här kvällen förra veckan). Jag tänker att jag ska leta upp klipp med Yolanda och visa för min diktgrupp, som inspiration för oss nästa gång vi ses.

Jag tänker på min sammanbitna min som jag måste haft i hörnet i bokhandeln. För jag fick verkligen jättefina ord i båda böckerna från författarna. Och kanske är det en åldersgrej, att min generation har svårt att tala om sitt psykiska mående. För när Yolanda frågar publiken vilka som har ångest räcker jag upp handen så lite som möjligt, med armbågen klistrad i midjan. Trots att jag nu inte bara har skrivit en bok – Blessyrer från en lång väg hem – om min ångest, utan faktiskt gett ut den också. Så har jag ändå så otroligt svårt att tala om det. Särskilt när det sitter grannar tvärsöver rummet. Men om någon skulle lyssna, eller titta, så räcker jag upp handen nu.

Blessyrer från en lång väg hem äntligen ute!

I boken Blessyrer från en lång väg hem berättar jag om min långa resa med depression och ångest, och hur jag fick en hjärnblödning. Jag berättar hur jag har funnit en gemenskap som har förändrat livet för mig – där även jag med min sjukdomshistoria ses som kapabel och ses utifrån vad jag har att erbjuda. Så som drömmen är att allas liv ska kunna förändras. Den handlar om att hitta sin unika plats. Det här är min historia.

Efter sex års arbete med boken finns den nu ute. För att köpa, skicka ett meddelande till mig. Boken kostar 179 kr signerad inklusive frakt. Den kommer även att finnas att köpa i fysisk form på Lohrs pocket med mera, Kapellplatsen 2, Göteborg.

Avkoppling och nedkoppling

Förra helgen var jag på tyst retreat på Lilleskogs stiftsgård i Västra Bodarna med Gunilla Rödström från Lerums församling och Anna Storåker från Ett andetag. Underbart vackra omgivningar, fantastisk mat och avkopplande schema. Bland annat hade vi möjlighet till Mediyoga-pass, massage, meditationer och bönestunder i det fridfulla kapellet tre gånger om dagen. Det här var tredje gången jag var på tyst retreat, och för varje gång har jag varit i tystnaden lite längre. Tidigare har jag varit på en tyst dag med Vasa församling i katolska kyrkans lokaler i Tynnered, och på ett tyst dygn med Vasa och Johannebergs församlingar i Styrsö missionskyrka i höstas. Jag har kommit till insikt att jag önskar mig mer av tystnad och lugn i vardagen. Jag måste bestämma mig för att det är okej att sätta mobilen i flygplansläge även hemma i soffan, för att få några lugnare timmar.

Det är väl så att man måste ha rätt att vara nerkopplad och onåbar trots att det enda man gör är att läsa en roman och äta glass, om det skulle vara det man har lust med. Det är ju inte så att jag tror att så värst mycket står och faller med att jag omedelbart svarar på ett mejl eller ett sms, eller kollar sociala medier. Och eftersom jag som många andra har intresse av att ta det lugnt en hel del i vardagen av hälsoskäl, så tror jag det är viktigt att jag ger mig själv det utrymmet. Oavsett hur stressad jag blir när mobilen piper, plingar, brummar och så vidare.

Om vi pratar om att ha svårigheter att begränsa sin skärmtid kanske vi tänker främst på barn och unga. Men har vi vuxna ärligt talat inte precis lika svårt för det? Det är något mänskligt i att känna sig behövd och socialt efterfrågad. Något som kanske våra hjärnor är byggda för, genom hela vår historia. Annars skulle väl inte sociala medier vara en sådan framgång.

Jag har testat en app till mobilen som heter Offtime några gånger. Jag rekommenderar den till alla som har lika svårt att begränsa sin skärmtid som jag har. Med den kan du själv bestämma vilka funktioner på mobilen du vill ha tillgång till och spärra allt annat. Så att du till exempel kan släppa igenom samtal och sms, men har du svårt att begränsa dig vad gäller exempelvis internet, mejl, Facebook… så kommer du inte åt dessa funktioner under den tid du bestämt. Om du försöker nå en app som du spärrat åtkomst till möts du av kalla handen – och ett tecknat monster med underbett (se bild). Offtime kan du kolla in där du köper appar. Andra liknande appar finns, jag hittade den via en några år gammal sammanställning från Dagens Industri.

För att vara tydlig vill jag berätta att det här blogginlägget inte är sponsrat.

Bokslut efter en litterär vecka

Veckan som gick har varit kortare än den vanliga arbetsveckan för många, eftersom måndagen var Annandag påsk. Vi tillbringade påsken hos mina föräldrar, och stannade även till i Tranås hos makens släkt.

Ni som följer mig på Facebook och Instagram (@cathmonell) vet att jag är med i Litterära konsulters utmaning för april. Utmaningen är att varje dag skriva en kort text om ett ord, utan att nämna detta ord eller några synonymer. Jag gillar den här typen av utmaningar, jag tycker att de skapar utrymme för lekfullhet och kreativitet i vardagen. Tyvärr brukar det vara svårt för mig att orka med dem (eller komma ihåg att göra dem) varje dag eller de flesta dagarna. Med denna utmaning har jag i alla fall bara missat en dag av åtta så här långt.

Den här veckan har jag också haft två träffar med min poesigrupp på Oscar. Vi är sex damer som ses varannan tisdag och läser egna och andras dikter för varandra. Vi sågs i onsdags utöver vår vanliga tid, och diskuterade formerna kring våra diskussioner. Ibland måste man ju ta tid för att prata om formen: hur vi ska kunna hålla oss till ämnet mer och fördela tiden jämnare mellan oss som är med. Sådant som blir viktigt i en grupp där man är ganska olika. I fredags var jag också på bokcirkel. Vi hade läst Helena Thorfinns roman Den som går på tigerstigar, som är den fristående fortsättningen på Innan floden tar oss.

I fredags fick jag så två olika förslag på omslag till min kommande diktsamling från Emelie på Type & Tell. Det var helt enkelt två jättefina förslag, och jag skulle gladeligen använda vilket som helst av dem. Om jag får säga så när de utgår från mina egna fotografier. Nu har i alla fall vi tittat på dem här hemma över helgen, och jag ska meddela vilket jag vill ha. Ännu en milstolpe som har passerats! Den jättefina bilden på mig har tagits av Martin Jonsson.

Jag skrev också i början av veckan en kort novell för Stockholmsförfattarnas bildtävling, men har redan fått beskedet att det inte blev mitt bidrag som vann biljett till Litteraturkryssningen. Jag är glad för den snabba återkopplingen, och är redan på väg till nästa uppgift. Helgen har dock erbjudit tid för återhämtning.

Ännu ett steg avklarat!

Nu har jag skickat in bilder för bokomslag till teamet på Type & Tell. Jag har jagat bilder på vårblommor i denna ovanligt kalla marsmånad. Jag hoppas att den jag skickade in är bra nog – annars befarar jag att jag får tänka om. Författarbild var jag och tog i Landvetter tillsammans med Martin Jonsson i fredags. Den här bilden föreställer dock en helt annan art av blomma än den jag till slut valde.

Att skriva baksidestext kändes som en uppgift med stor tyngd. Jag har försökt sammanfatta mitt diktprojekt som jag har jobbat med i så många år och skriva en säljande text om det. För att korrekt beskriva min bok måste jag ju sätta orden ”ångest” och ”depression” och ”hjärnblödning” på utsidan av ett bokomslag, och det känns allvarligt och som ett stort ansvar. Tack till min skrivlärare Jorun Modén och mina kurskamrater som har gått Författarkurs 3 på distans nu i vår för hjälp med att formulera detta, virtuella hjärtan och blommor till er. Jag kommer att sakna vårt klassrum på onsdagkvällar.

Tack också till maken, vars stöd jag alltid önskar mig och fortsatt hoppas på. Jag ser fram emot att kunna bära hem lådor med böcker från paketutlämningen tillsammans.

Nu tar jag kväll, och fortsätter med resan imorgon. Jag ska göra något så vanligt som att koppla av med en bok.

Fotavtryck Ekopoesi ute nu!

Idag, på Världspoesidagen, kommer diktantologin Fotavtryck Ekopoesi där jag medverkar ut. Diktantologins tema är hållbarhet. I pressmeddelandet skriver förlaget, Tolvnitton förlag: ”En poesi som förhåller sig ansvarsfullt till sin omvärld och som ser, visar och förklarar samspelet mellan människa och planet, eller för all del, bristen därav.”
Antologins medverkande är alla medlemmar på hemsidan poeter.se, där jag har varit medlem sedan 2014 under namnet Cathrin M. Jag har för närvarande 64 dikter på sidan. Jag medverkar i antologin med dikten Generationsmanifest, som handlar om utbrändhet och hur vanligt det är bland oss mitt i livet.

Jag hoppas givetvis att antologin får stor spridning och att ni ska uppskatta min dikt och resten av antologin. Nu ska jag ta och beställa några ex till mig och min familj.

https://www.bokus.com/bok/9789187724084/fotavtryck-ekopoesi/

Eller beställ den till din närmaste vänliga bokhandlare.

Novellantologin ”Sjön”

Jag har fått det trevliga beskedet från Miramir förlag att min novell ”Det drar” har blivit utvald att vara med i novellantologin ”Sjön”. Antologin siktar in sig på skräck, spänning och fantasy. Jag är väldigt glad och stolt över att ha blivit utvald. Novellsamlingen är tänkt att komma ut före sommaren, för att avskräcka från bad, säger Kristina Suomela på förlaget. Det blir den andra novellantologin jag medverkar i –30 nyanser av frihet kom ut förra året (2017) på Ordberoende förlag.

När jag först såg ämnet sjön gick mina tankar till barndomens somrar, till fisketurer och bad. Jag tillbringade mycket tid vid Vättern, just där vattnet möter den stora Tivedsskogen. Jag minns dofterna från sjön, känslan av värmen på stranden. Men också den obehagliga känslan när man sätter ner foten i gyttjan vid bryggan, och blir stucken i foten av en bit avbruten vass.

Med detta sagt, så påminner kanske miljöerna i novellen om en plats jag minns, men inte varit vid på mycket länge. Personerna är dock helt fiktiva. Jag använder väl mina egna känslor när jag skriver, det tror jag är svårt för alla författare att frigöra sig från. Så på sätt och vis har de alla ett frö, en sida av mig. Är det så som fiktion fungerar? Där har jag ett ämne för ett annat blogginlägg, en annan dag.

Nu har vi också fått veta av Kristina Suomela på Miramir förlag att tio av novellerna kommer att läsas in och ges ut som ljudnoveller. Hon har utlovat en spännande dragning, och jag hoppas att ni håller tummarna!

Som bild till detta inlägg hade jag tänkt mig en bild på vatten, för att illustrera temat ”Sjön”. Dock sitter jag i centrum, och passerar inte någon sjö till dagligdags. Det hade kunnat bli en bild på Näckrosdammen, men den är för tillfället bottenfrusen – det har varit rejält kallt några veckor nu. Så istället slår jag upp KAK:s bilatlas på södra Sverige, som får symbolisera resor, bad, sommar. Och så kokar jag mig en kopp te för att värma mig. Det dröjer länge innan någon vill bada.

Kvinnodagen på Operan

Den åttonde mars snöade det åter hela dagen. Jag sammanstrålade med en vän på busshållplatsen för att äta en bit och gå till GöteborgsOperans kvinnodagsfirande. Det var roligt att ta med en vän som inte går så ofta på Operan som jag – vi har haft abonnemang i många år nu – och programmet var unikt. Under titeln Ljusning bjöds vi en afton med enbart kvinnliga kompositörer. Operans orkester spelade under ledning av Ruut Kiiski. Solister var Matilda Paulsson, mezzosopran, Yuki Tashiro på violin och Alexander Hambleton på horn.

Programmet vittnade om villkoren för kvinnligt skapande under de senaste seklen. Elfrida Andrée (1841-1929), som vann en komponeringstävling där bidragen lämnades in anonymt, men hade svårt att få sina verk framförda. Vi fick veta att hennes opera Fritiofs saga, med libretto av Selma Lagerlöf, kommer att uruppföras på GöteborgsOperan under nästa spelår. Alma Mahler (1869-1937), som av sin berömde make Gustav Mahler ombads att sluta komponera när de gifte sig och istället ta hand om honom. En stor del av hennes verk gick förlorade under andra världskriget. Och Germaine Tailleferre (1892-1983), elev till Maurice Ravel och medlem av franska tonsättargruppen Les Six, som komponerade under pseudonym för att skona sin fars känslor. (Källa: GöteborgsOperan)

Jag är glad över att leva i ett samhälle och en kontext där jag inte behöver någons godkännande för att välja vad jag vill göra. Där kvinnliga utövare är fria att publicera sig. Där en förlagschef lika gärna kan vara kvinna eller man. Där verken får tala för sig själva. Och jag måste säga att de verk vi fick höra denna kväll, när de får tala för sig själva, är fantastiska. Jag ser fram emot urpremiären på Fritiofs saga, och att programmet för nästa spelår på GöteborgsOper släpps på måndag.

Temakväll

Igår kväll trotsade jag mörkret och snötäcket som låg kvar på trottoarerna, och tog mig ner på stan. Bokförlaget Forum och Type & Tell hade en informationskväll på Akademibokhandeln. Jag fick gå den sista biten ner till stan eftersom spårvagnen framför oss hade brutit ihop.

Kafeet en våning upp på Akademibokhandeln var snudd på fullsatt. Det var en positiv skara människor i blandade åldrar. Vi bjöds på en kopp kaffe och en liten kaka och till detta en intressant presentation.

Type & Tell hade en representant, Forum två från förlaget och en av årets debutanter: Lin Jansson med den nyutkomna boken Ragga som du shoppar. Vi fick en bra genomgång av en boks resa från manus till färdig bok: traditionell fysisk bok, e-bok och eventuell ljudbok. Till och med möjligheten av film diskuterades!

Någon film kommer det nog inte att bli av min diktsamling. Men jag fick möjlighet att byta några ord med representanten från Type & Tell om hur jag ska göra för att påbörja import av manus i Word till deras format på sidan. Så inleds bokresan! Mindre utmattad än väntat kunde jag sätta mig på spårvagnen hem och smälta det jag fått höra.

Och eftersom jag kom nästan sist på grund av den krånglande spårvagnen fick jag en plats längst bak och tog inga bilder. Nybörjarmiss. Det får bli en bild på något annat istället.

Äntligen verkstad!

Jag har beslutat mig för att det här året blir året när jag ger ut mina dikter, som jag har skrivit på och pratat så mycket om. Jag har jobbat med dem sedan min hjärnblödning 2011. Sju år sedan redan. Det är en lång tid, även när det handlar om att skriva på en bok.

Så när Type & Tell kom med ett hjärtmärkt erbjudande till Alla hjärtans dag, för tre veckor sedan, så slog jag till med hjälp och bistånd från maken. Jag har skapat ett konto och behöver väl nu bara sätta mig in i hur man gör, och sedan komma igång. Jag har engagerat fotografen i familjen till att hjälpa mig med omslag och författarbild också. Vi har spånat lite kring olika idéer, och nu gäller det mest att hitta en plats att ta bilden på.

Så tänkte jag att jag ville ha med mig alla potentiella läsare på internet som publik, hejarklack och bollplank på min resa. Hoppas att ni också tycker att det ska bli spännande!

Ikväll har jag anmält mig till ett event på Akademibokhandeln på Kungsgatan, dit bland andra just Type & Tell kommer för att presentera sig. Jag ser fram emot att träffa dem och få svar på mina frågor. Jag hoppas givetvis på en massa pepp också!