Litteraturturism

Vi har varit ute och tågluffat i sommar. Vi kom hem tryggt igen förra fredagen, efter tio dagar på rutten Gbg – Köpenhamn – Berlin – Prag – Dresden – Hamburg – hem. Endast en försening att tala om – vi kom iväg femtio minuter sent från Prag, knappt värt att nämna. Vi hade platsbiljetter och hotellrum bokade hemifrån, så det var ett tryggt medelålders resande. Vi hade till och med ett par restaurangbokningar i Prag gjorda i förväg efter rekommendationer.

I Prag visade det sig att vårt hotell låg i samma kvarter som författaren Franz Werfel bodde 1903 till 1912. Det är min man som går och läser på fasader – något jag är tacksam för. Jag läste En kvinnas blekblå handskrift (1941) i mars förra året. Den kom ut på svenska på Ersatz 2016, och det var en helt makalös bok. Som det står på baksidestexten: ”en studie i bitterljuv kärlek och ett skoningslöst porträtt av en manlig opportunist”. Den var med i förra årets läseklubb hos Lohrs Pocket MedMera, och den är verkligen rekommenderad läsning om åren som föregick andra världskriget.

Jag återkommer till mer litteraturturism från vår resa senare.

Hettan söker

Jag vet inte om det beror på min unika (allas är unika) kombination av hälsoproblem, men det är tufft med hettan. Jag håller mig inomhus och hoppas på regn. Både för att det skulle kunna svalka ner landet, staden, asfalten, men också för alla de hjältar som är ute och bekämpar bränder.

Jag försöker svalka mig med kallt vatten – bara att dricka te för att muntra upp mig som jag brukar får mig att må sämre, med kraftiga svettningar som följd. Och jag orkar inte riktigt hålla humöret uppe. Vi har enligt termometern 28,7 grader i köket – och det är innan jag ens har slagit på ugnen.

Hettan är mitt främsta diskussionsämne just nu. Jag inleder samtal med att fråga om den andra personen lider av värmen. Det är få som medgett att de gör det – oftast också de till följd av hälsoproblem.

Så just nu blir det inte mycket av att jag rör på mig. Jag ska försöka komma ut tidigt imorgon – jag har bestämt med resten av diktgruppen att vi ska åka och titta på konstutställning i Högsbo kyrka – en av gruppens medlemmar, Gunilla Nilsson, ställer ut.

Bilder från en kväll med Apfel-schorle på en rooftop-bar i Dresden. Berättar mer sedan. Foto: Ch Monell

Mer kreativitet

Idag gjorde jag något som det var mycket längesedan sist. Jag var på en målargrupp på Frivilligcentralen Oscar och målade akvarell. Jag gick för många år sedan – runt tio år, skulle jag tro – en akvarellkurs på Medborgarskolan här i Göteborg. Visst lärde jag mig en del saker som sitter kvar, som komplementfärger och hur man målar med akvarellfärger, men jag var inte tillräckligt bra enligt mitt eget tyckande utan tröttnade snabbt.

Idag satt jag och lekte med former. Målade hjärtan, fyrklöver och kanelbullar. Jag hittade inte några akvarellpapper i mina skrivbordslådor, utan valde att måla på ett brevpapper av hög kvalitet. Ni som väntar på ett brev från mig i snigelklubben vet alltså vad som kommer att dyka ner i lådan!

Jag tror att kreativitet föder kreativitet. Att leka med former och färger tror jag kan frigöra tanken och öppna för nya, självständigt egna formuleringar. Och att vara med i en grupp berikar på så många sätt. Även om man som jag ofta gör i större grupper, lyssnar mer än man pratar.

Jag tror att jag kommer att gästa målargruppen fler gånger – kanske redan i sommar. Jag kommer att vara utrustad med en bild för inspiration, istället för att som nu måla helt fritt ur sinnet. Här kommer ett par av mina bilder. Ifall ni inte ser vad de föreställer så är det fyrklöver på den ena, och på den andra kanelbullar på en rutig bakduk.

Efter bokreleasen

Den nionde juni hade jag min länge emotsedda bokfest på Lohrs Pocket MedMera i Göteborg. Allt som allt kom väl runt femtio vänner och familjemedlemmar – och några nya bekantskaper – och lyssnade när jag i tre omgångar läste ett tiotal dikter ur Blessyrer från en lång väg hem. Tack till alla som gjorde det möjligt – särskilt givetvis Inês Lohr som så generöst tog emot oss.

Jag gick lite in i ”zonen” vid uppläsningen. En zon långt ifrån min bekvämlighetszon, en plats där jag inte riktigt hade full koll. Stresspåslaget var högt, men jag tvingade mig att stå still och läsa långsamt. Jag låtsades som om orden inte var mina egna, utan att det var någon annans dikter jag läste upp. Jag fick höra av en familjemedlem efteråt att ”det syntes att jag var nervös, men det hördes inte”. Det tar jag som ett stort beröm!

Till nästa uppläsning ska jag öva på att titta upp på publiken också. För jag tror att det kommer att bli fler uppläsningar. Jag funderar till och med på att ta reda på hur man gör för att anmäla sig till poetry slam i Göteborg i höst. Jag väljer att tro på mig själv – främst därför att så många andra gör det!

Boken Blessyrer från en lång väg hem finns att köpa på Lohrs Pocket MedMera. Eller skicka mig ett meddelande här på bloggen så skickar jag ett signerat ex! Finns även att köpa på Bokus och Adlibris.

Foto: Karin Eriksson

Att komma igång och skriva igen

Efter att min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem publicerades den 30 april har jag varit trött och stressad. Jag var inne på Lohrs Pocket MedMera för att diskutera releasepartyt på lördag 9 juni (2 dagar kvar – välkomna) och Ines sa åt mig att andas djupt. Jag misstänker att jag kommer att behöva höra det många gånger före lördag – säg det till mig om ni ser mig.

Efter att jag lämnade in manuset har jag varit ganska tom i skallen. Jag har försökt med att plocka fram Julia Camerons The Artist’s Way och börja om från början. Men jag är trött, låst, ofokuserad.

Jag har hittat en hop skrivtävlingar på Eva Ulleruds sida, och på SkrivarSidan.nu. Jag fick en tävling skickad i en grupp av en vän, en tävling från SLU att skriva fågeldikter, och har gjort ett försök. Här kan du läsa de dikter som har kommit in så här långt, och kanske lämna in ett eget bidrag? Böcker att vinna.

Mitt nästa projekt är att skriva till Ariton förlags sommartävlingar. Här kan du läsa om dem.

Och min fågeldikt? Här är den.

Trädgårdsland

Sädesärlan

höll morfar sällskap

när han satte potatis
Varje gång

Pappa körde jordfräs

helgen innan
Sädesärlan flög hela vägen

från Egypten för att vara med
Sättpotatis i Närke

Fågeln höll takten

medan den gamle mannen

mätte upp jämnt avstånd

mellan de groddade knölarna

Det är många år sedan
Ingen fågel minns längre

morfars trädgård
Oväntade

Skräckantologin Sjön

Snart kommer skräckantologin Sjön ut – den är planerad att komma i början av juni. Den kommer att omfatta 557 rysliga sidor. 49 noveller av totalt 43 författare. Jag medverkar med novellen Det drar.

Platsen i min novell är inspirerad av mina morföräldrars stuga vid norra Vättern – men i övrigt är det helt och hållet fiktion. Platser är något som jag tycker är svårt att hitta på helt fritt, utan det är enklare om jag kan utgå från utseendet på en verklig plats. Dock pågick aldrig något övernaturligt vid stugan i verkliga livet – det tror jag inte är för mycket av en spoiler om jag berättar.

De berömda författare vars död jag syftar på dog ju inte heller vid Vättern. Jag tänker på Vilhelm Moberg (död på Väddö i Roslagen 1973) och Hjalmar Gullberg (död vid sjön Yddingen i Skåne 1961). Och där har jag gett en antydan om vad min novell handlar om.

Det här är inte den första skräcknovell jag har skrivit. Jag har skrivit en till en novelltävling i Tidningen Skriva, som var en omarbetning av en novell jag skrev på en kurs på Folkuniversitetet. Den vann dock inte tävlingen, utan är ännu opublicerad. Jag har även på andra kurser skrivit utkast till noveller som har varit i utkanten av skräckområdet, där jag har utforskat paranoia och osäkerhet. Kanske är det dags att ta upp dem för bearbetning igen?

Jag har nyligen läst Helena Dahlgrens underbara skräckodyssé 100 hemskaste. En resa tillbaka till min barndoms- och ungdomstid. När jag var elva gömde jag Stephen Kings Jurtjyrkogården under sängen och lovade mig själv att lämna tillbaka den dagen efter – det var det enda sättet för mig att sova med den i rummet. Men jag lämnade inte tillbaka den innan jag läst ut den. Oron för att mina föräldrar skulle hitta den och bli arga på mig fick mig att bädda ner den under kudden när jag gick till skolan. Tillbaka till 1990-talets skräckfilmsbesatthet. Jag kommer ihåg när vi såg alla Scream-filmerna på Chalmers kårhus, och David Cronenberg-tema på Cinemateket. Jag lade till många av böckerna som Helena Dahlgren rekommenderade som ”to read” på Goodreads – nästan alla som jag inte redan läst.

Jag vet inte om skräckälskandet är granne med den okontrollerade, eller dåligt kontrollerade, ångesten. För mig är det nog så i alla fall. Speciellt den del av skräcken som härrör sig till demoner, förbannelser, onda ögat. Den sorten som jag alltid har varit svag för. Något som tar kontroll över dig, är starkare än du, som du inte kan vinna över på egen hand.

Min förhoppning är att de exemplar av antologin som jag har beställt ska hinna komma till min releasefest för min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, som ska hållas den 9 juni på Lohrs Pocket MedMera, Kapellplatsen 2, Göteborg. Diktboken finns redan att köpa på Lohrs Pocket MedMera, och kan även beställas härifrån bloggen om du inte bor i Göteborg.

Bokkväll – Med humorn som vapen

Förra onsdagen var jag på författarkväll på Lohrs Pocket MedMera. Det var Yolanda Aurora Bohm Ramirez som presenterade sin bok Ikon, och Emma Knyckare som presenterade Hit med flaskan – handbok för panikslagna mammor. Båda från Brombergs förlag, som representerades av Casia Bromberg. Jag hoppas att ingen tar illa upp om jag säger att publiken var ganska ung. Jag står för den bedömningen.

Hit med flaskan – handbok för panikslagna mammor sträckläste jag i helgen. Jag läste stående i trapphuset och på trottoaren, när jag passade så att vi inte skulle få parkeringsböter. Vi körde bort det första soffbordet vi köpte tillsammans till välgörenhet. Det har tjänat oss väl under nästan två decennier, men nu skulle det ersättas. Gott att känna att jag fortfarande kan läsa under alla betingelser, även om det känns svårt att koncentrera sig ibland. Och jag kan intyga att boken är rolig inte bara för de som själva har barn, utan kanske även för oss som har barn – och föräldrar – i vår närhet. För oss som HAR föräldrar, som vi tänker på med kärlek – allt de klarade av när vi var små. Och för oss som rent allmänt inte har det mesta under kontroll, utan kan behöva mer vuxenpoäng. Som ett nytt soffbord vart tjugonde år.

Yolanda Aurora Bohm Ramirez golvade mig nästan bokstavligt med sin enorma scennärvaro och med sina modiga dikter. Jag är själv en betydligt mer blyg poet. Jag har framträtt och läst mina dikter vid två tillfällen – på Lohrs Pocket MedMera för omkring tre år sedan och på Onsdagssalong på Frivilligcentralen Oscar i vår – och vet att det märks att jag är långt bortom nervös. Senast fick jag höra efteråt att jag knappt varit kontaktbar när jag väntade på att det skulle bli min tur att läsa. Tänker när jag skriver detta att det är tur om det inte finns sparat någonstans på internet… det lär ska finnas andra poeter på Youtube, som har stort underhållningsvärde enligt vad jag hört (under den här kvällen förra veckan). Jag tänker att jag ska leta upp klipp med Yolanda och visa för min diktgrupp, som inspiration för oss nästa gång vi ses.

Jag tänker på min sammanbitna min som jag måste haft i hörnet i bokhandeln. För jag fick verkligen jättefina ord i båda böckerna från författarna. Och kanske är det en åldersgrej, att min generation har svårt att tala om sitt psykiska mående. För när Yolanda frågar publiken vilka som har ångest räcker jag upp handen så lite som möjligt, med armbågen klistrad i midjan. Trots att jag nu inte bara har skrivit en bok – Blessyrer från en lång väg hem – om min ångest, utan faktiskt gett ut den också. Så har jag ändå så otroligt svårt att tala om det. Särskilt när det sitter grannar tvärsöver rummet. Men om någon skulle lyssna, eller titta, så räcker jag upp handen nu.

Blessyrer från en lång väg hem äntligen ute!

I boken Blessyrer från en lång väg hem berättar jag om min långa resa med depression och ångest, och hur jag fick en hjärnblödning. Jag berättar hur jag har funnit en gemenskap som har förändrat livet för mig – där även jag med min sjukdomshistoria ses som kapabel och ses utifrån vad jag har att erbjuda. Så som drömmen är att allas liv ska kunna förändras. Den handlar om att hitta sin unika plats. Det här är min historia.

Efter sex års arbete med boken finns den nu ute. För att köpa, skicka ett meddelande till mig. Boken kostar 179 kr signerad inklusive frakt. Den kommer även att finnas att köpa i fysisk form på Lohrs pocket med mera, Kapellplatsen 2, Göteborg.

Normstorm

Make creativity your talent

Jenny Enochsson

Skrivarblogg

Tistelblomma

Litterär sajt

Anna Gable

Skrivtjänster – Språkkonsult – Författare

Agnes Hillert

skriver, ger textrespons och leder workshops

Tootsie Of Sweden

A swedish storyteller with a love for photography. Taking a train trip through Europe august 2019.

Så du tror du är författare

En skribents vardag av och med Päivi Karabetian

RomComDojo

Just for a laugh

Hallvi reads

an escapist's book adventures

Petronellas Författarliv

Drömmar är inte omöjliga, bara arbetsintensiva.

Åsa Öhnell - barnboksförfattare

Spänning och feelgood!