Upplevelse på Konstmuseet

Med diktgruppen Dikt och verklighet från Frivilligcentralen Oscar har jag haft en annorlunda upplevelse på Göteborgs Konstmuseum. Vi gick dit vid öppningsdags, beväpnade med anteckningsböcker och pennor, för att skriva en dikt om en tavla som berörde oss.

Två veckor senare – alltså igår – besökte vi på nytt Konstmuseet, gick till tavlorna ifråga, och läste våra dikter för varandra.

Det visade sig att tavlan jag hade valt – Hemkomsten av Carl Kylberg – var jag inte ensam om att ha skrivit om, utan det hade även Mariette gjort. Här är min dikt:

Gud give att jag

Inte mister spåret

Mister språket

Innan tiden gått

Att jag inte tappar hoppet

Längtan till det världsliga

Kärleken till de mina

Låt mig vilja stanna

Kunna njuta

Ännu en tid

Av det som finns här

Det var en rolig utmaning att skriva en text till ett konstverk, och jag kan verkligen rekommendera det. Kanske går det att skriva på samma vis till ett musikstycke? Bara fantasin sätter gränserna!

Sommarens skrivande

Sommarens skrivande har varit ganska begränsat i omfattning. Kanske är det inte att undra på, när jag precis har gett ut min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem, och medverkat i skräcknovellsamlingen Sjön. Lite har det ändå blivit jobbat, och det vill jag dela med mig av.

Jag har skickat in bidrag till tre böcker som Ariton förlag planerar. Jag har fått besked att ett av dem inte kom med, men vad gäller de andra fortsätter jag hoppas, och jag ger mig inte.

I söndags var det deadline för Tidningen Skrivas stora novelltävling, och jag skickade in mitt bidrag när fyra timmar återstod. Jag har haft bidraget i huvudet större delen av sommaren, men inte lyckats sätta mig ner och fokusera.

Så provade jag något nytt förra måndagen. Jag var med på Brittens skrivkammare på Frivillicentralen Oscar (måndagar 14.30-18). Där sitter vi och skriver tillsammans på plats, och när sluttiden närmar sig läser vi våra texter högt för varandra, och lämnar respons till den som så önskar.

På bilden kan ni se att Tidningen Skriva tagit emot mitt bidrag. Så jag ljuger inte för er, inte mer än författare brukar.

Post-scriptum: jag har ju skickat in en dikt till Poesifest också. Det har jag tydligen förträngt. Till mitt försvar skedde det när det var som allra varmast.

Hettan söker

Jag vet inte om det beror på min unika (allas är unika) kombination av hälsoproblem, men det är tufft med hettan. Jag håller mig inomhus och hoppas på regn. Både för att det skulle kunna svalka ner landet, staden, asfalten, men också för alla de hjältar som är ute och bekämpar bränder.

Jag försöker svalka mig med kallt vatten – bara att dricka te för att muntra upp mig som jag brukar får mig att må sämre, med kraftiga svettningar som följd. Och jag orkar inte riktigt hålla humöret uppe. Vi har enligt termometern 28,7 grader i köket – och det är innan jag ens har slagit på ugnen.

Hettan är mitt främsta diskussionsämne just nu. Jag inleder samtal med att fråga om den andra personen lider av värmen. Det är få som medgett att de gör det – oftast också de till följd av hälsoproblem.

Så just nu blir det inte mycket av att jag rör på mig. Jag ska försöka komma ut tidigt imorgon – jag har bestämt med resten av diktgruppen att vi ska åka och titta på konstutställning i Högsbo kyrka – en av gruppens medlemmar, Gunilla Nilsson, ställer ut.

Bilder från en kväll med Apfel-schorle på en rooftop-bar i Dresden. Berättar mer sedan. Foto: Ch Monell

Mer kreativitet

Idag gjorde jag något som det var mycket längesedan sist. Jag var på en målargrupp på Frivilligcentralen Oscar och målade akvarell. Jag gick för många år sedan – runt tio år, skulle jag tro – en akvarellkurs på Medborgarskolan här i Göteborg. Visst lärde jag mig en del saker som sitter kvar, som komplementfärger och hur man målar med akvarellfärger, men jag var inte tillräckligt bra enligt mitt eget tyckande utan tröttnade snabbt.

Idag satt jag och lekte med former. Målade hjärtan, fyrklöver och kanelbullar. Jag hittade inte några akvarellpapper i mina skrivbordslådor, utan valde att måla på ett brevpapper av hög kvalitet. Ni som väntar på ett brev från mig i snigelklubben vet alltså vad som kommer att dyka ner i lådan!

Jag tror att kreativitet föder kreativitet. Att leka med former och färger tror jag kan frigöra tanken och öppna för nya, självständigt egna formuleringar. Och att vara med i en grupp berikar på så många sätt. Även om man som jag ofta gör i större grupper, lyssnar mer än man pratar.

Jag tror att jag kommer att gästa målargruppen fler gånger – kanske redan i sommar. Jag kommer att vara utrustad med en bild för inspiration, istället för att som nu måla helt fritt ur sinnet. Här kommer ett par av mina bilder. Ifall ni inte ser vad de föreställer så är det fyrklöver på den ena, och på den andra kanelbullar på en rutig bakduk.

Att komma igång och skriva igen

Efter att min diktsamling Blessyrer från en lång väg hem publicerades den 30 april har jag varit trött och stressad. Jag var inne på Lohrs Pocket MedMera för att diskutera releasepartyt på lördag 9 juni (2 dagar kvar – välkomna) och Ines sa åt mig att andas djupt. Jag misstänker att jag kommer att behöva höra det många gånger före lördag – säg det till mig om ni ser mig.

Efter att jag lämnade in manuset har jag varit ganska tom i skallen. Jag har försökt med att plocka fram Julia Camerons The Artist’s Way och börja om från början. Men jag är trött, låst, ofokuserad.

Jag har hittat en hop skrivtävlingar på Eva Ulleruds sida, och på SkrivarSidan.nu. Jag fick en tävling skickad i en grupp av en vän, en tävling från SLU att skriva fågeldikter, och har gjort ett försök. Här kan du läsa de dikter som har kommit in så här långt, och kanske lämna in ett eget bidrag? Böcker att vinna.

Mitt nästa projekt är att skriva till Ariton förlags sommartävlingar. Här kan du läsa om dem.

Och min fågeldikt? Här är den.

Trädgårdsland

Sädesärlan

höll morfar sällskap

när han satte potatis
Varje gång

Pappa körde jordfräs

helgen innan
Sädesärlan flög hela vägen

från Egypten för att vara med
Sättpotatis i Närke

Fågeln höll takten

medan den gamle mannen

mätte upp jämnt avstånd

mellan de groddade knölarna

Det är många år sedan
Ingen fågel minns längre

morfars trädgård
Oväntade

Avkoppling och nedkoppling

Förra helgen var jag på tyst retreat på Lilleskogs stiftsgård i Västra Bodarna med Gunilla Rödström från Lerums församling och Anna Storåker från Ett andetag. Underbart vackra omgivningar, fantastisk mat och avkopplande schema. Bland annat hade vi möjlighet till Mediyoga-pass, massage, meditationer och bönestunder i det fridfulla kapellet tre gånger om dagen. Det här var tredje gången jag var på tyst retreat, och för varje gång har jag varit i tystnaden lite längre. Tidigare har jag varit på en tyst dag med Vasa församling i katolska kyrkans lokaler i Tynnered, och på ett tyst dygn med Vasa och Johannebergs församlingar i Styrsö missionskyrka i höstas. Jag har kommit till insikt att jag önskar mig mer av tystnad och lugn i vardagen. Jag måste bestämma mig för att det är okej att sätta mobilen i flygplansläge även hemma i soffan, för att få några lugnare timmar.

Det är väl så att man måste ha rätt att vara nerkopplad och onåbar trots att det enda man gör är att läsa en roman och äta glass, om det skulle vara det man har lust med. Det är ju inte så att jag tror att så värst mycket står och faller med att jag omedelbart svarar på ett mejl eller ett sms, eller kollar sociala medier. Och eftersom jag som många andra har intresse av att ta det lugnt en hel del i vardagen av hälsoskäl, så tror jag det är viktigt att jag ger mig själv det utrymmet. Oavsett hur stressad jag blir när mobilen piper, plingar, brummar och så vidare.

Om vi pratar om att ha svårigheter att begränsa sin skärmtid kanske vi tänker främst på barn och unga. Men har vi vuxna ärligt talat inte precis lika svårt för det? Det är något mänskligt i att känna sig behövd och socialt efterfrågad. Något som kanske våra hjärnor är byggda för, genom hela vår historia. Annars skulle väl inte sociala medier vara en sådan framgång.

Jag har testat en app till mobilen som heter Offtime några gånger. Jag rekommenderar den till alla som har lika svårt att begränsa sin skärmtid som jag har. Med den kan du själv bestämma vilka funktioner på mobilen du vill ha tillgång till och spärra allt annat. Så att du till exempel kan släppa igenom samtal och sms, men har du svårt att begränsa dig vad gäller exempelvis internet, mejl, Facebook… så kommer du inte åt dessa funktioner under den tid du bestämt. Om du försöker nå en app som du spärrat åtkomst till möts du av kalla handen – och ett tecknat monster med underbett (se bild). Offtime kan du kolla in där du köper appar. Andra liknande appar finns, jag hittade den via en några år gammal sammanställning från Dagens Industri.

För att vara tydlig vill jag berätta att det här blogginlägget inte är sponsrat.