En nyskriven dikt apropå något som jag hörde i helgen. Talaren utgick från en dikt av Anna Greta Wide, som skriver ”Men nu är det mars”.
I våra liv idag känns det som om det är långt kvar till mars. Det är långt kvar till hoppet. Varje dag översvämmas vi av dödssiffror och nya restriktioner. Vi vet ännu inte om vi får se våra nära och kära till jul, som bara är drygt två veckor bort. Tillvaron är osäker och dyster. Om detta handlar min dikt.
Långt kvar till mars
Tre mörka månader
Trösten utom räckhåll
Tror vintern stannar kvar
Ett avstånd i våra kläder
Paus i våra andetag
Söker symptom
Redan så rädd
Cathrins bokskåp 