Jag har fått det trevliga beskedet från Miramir förlag att min novell ”Det drar” har blivit utvald att vara med i novellantologin ”Sjön”. Antologin siktar in sig på skräck, spänning och fantasy. Jag är väldigt glad och stolt över att ha blivit utvald. Novellsamlingen är tänkt att komma ut före sommaren, för att avskräcka från bad, säger Kristina Suomela på förlaget. Det blir den andra novellantologin jag medverkar i –30 nyanser av frihet kom ut förra året (2017) på Ordberoende förlag.
När jag först såg ämnet sjön gick mina tankar till barndomens somrar, till fisketurer och bad. Jag tillbringade mycket tid vid Vättern, just där vattnet möter den stora Tivedsskogen. Jag minns dofterna från sjön, känslan av värmen på stranden. Men också den obehagliga känslan när man sätter ner foten i gyttjan vid bryggan, och blir stucken i foten av en bit avbruten vass.
Med detta sagt, så påminner kanske miljöerna i novellen om en plats jag minns, men inte varit vid på mycket länge. Personerna är dock helt fiktiva. Jag använder väl mina egna känslor när jag skriver, det tror jag är svårt för alla författare att frigöra sig från. Så på sätt och vis har de alla ett frö, en sida av mig. Är det så som fiktion fungerar? Där har jag ett ämne för ett annat blogginlägg, en annan dag.
Nu har vi också fått veta av Kristina Suomela på Miramir förlag att tio av novellerna kommer att läsas in och ges ut som ljudnoveller. Hon har utlovat en spännande dragning, och jag hoppas att ni håller tummarna!
Som bild till detta inlägg hade jag tänkt mig en bild på vatten, för att illustrera temat ”Sjön”. Dock sitter jag i centrum, och passerar inte någon sjö till dagligdags. Det hade kunnat bli en bild på Näckrosdammen, men den är för tillfället bottenfrusen – det har varit rejält kallt några veckor nu. Så istället slår jag upp KAK:s bilatlas på södra Sverige, som får symbolisera resor, bad, sommar. Och så kokar jag mig en kopp te för att värma mig. Det dröjer länge innan någon vill bada.